Litteratur om våld

Om man bekantar sig med litteratur om sexuellt våld, såsom incest, våldtäkt, sexuella trakasserier, våld mot kvinnor, pedofili osv. Så är det skrämmande vad mycket berättelser om kvinnor och män. där det är männen som är förövaren och kvinnan den utsatte och överlevaren. Eller hon överlever ju inte alltid.
De senaste gångerna jag varit i en bokhandel har mina ögon också fastnat på dessa skildringar. Det verkar som det är någon sorts "komma-ut"-våg vad gäller våldtäkt. Igen.

Senast idag blev jag irriterad av att bli rekommenderad en bok om "dom" andra kvinnorna i de "odemokratiska" länderna. Jag tror att jag blev mest irriterad för boken presenterades som våld i en "annan kultur". Och "annan kultur" är ett så laddat begrepp anser jag, för det implicerar ofta på att något är annorlunda än vi, utan att detta vi:et synliggörs på ett rättvist sätt.
Det är "dom" som är ociviliserade, odemokratiska, har traditioner osv. vilket gör oss till respekterade medborgare som handlar enligt lagen i de ytterst demokratiska Finland.

Dess "skandal"böcker ojar man sig över; -men nog är det ju hemskt att man kan göra si och så, och att kvinnor behandlas si och så. Men var är den allmänna diskussionen runt kaffebordet då det handlar om kvinnor i vårt eget land? pratar vi om hur hemskt det är och vad är våra förklaringsmodeller till att sådana saker kan hända i vårt land?

Jag som inte klarat av att läsa "Flickan och skulden" som handlar om hur det svenska rättsystemet inte behandlar kvinnor objektivt i våldtäktsrättegångar, så funderar på om jag skulle läsa "Våldtagen" istället. Trots att den igen beskriver bara en av 9 våldtäkter. Men hur många skriver om hur de våldtagits av sina män, ex. män, pojkvänner? Kanske om chefen, grannen eller barndomsvännen. Men av många orsaker hör vi inte dessa berättelser. Och den verklighet, erfarenhet och dessa handlingar osynliggörs.

Bokstavsalfabet

Jag inleder härmed hösten med ett kvinnligt bokstavsalfabet.

Varsågod!

Anna
Birgitta
Cecilia
Dagny
Eva
Flora
Greta
Helena
Inger
Jenny
Karin
Lotta
Maria
Nana
Ofelia
Petra
Qvinna
Rosa
Sigrid
Tyra
Ulla
Viktoria
Xantippa
Ylva
Zenia
Åsa
Älskling
Öllegård

Låglönejobb

Att säga att vi hör till en av de mest jämställda länderna i världen och skratta åt länder som Portugal, Storbritannien och Grekland är nog något att äta upp. Vad gäller låglönejobb för kvinnor ligger Finland sämst till av de nordiska länderna kan man läsa idagens Hbl. Även om de katolska länderna Polen och Spanien kraftigt utmärker sig i topp så ligger trots allt på tredje plats i Europa. Och minns att våra kvinnor jobbar dessutom mest heltid i Europa, något som inte framgår i statistiken - utan som utgår ifrån alla arbetsförhållanden. Och våra kvinnor har varit bättre utbildade än våra män i 20 år. Och också bättre utbildade än genomsnittskvinnan i Europa som har korttidsanställning visar en rapport från 2005

Det framgår inte heller hur gamla dessa människor är. Hur många män i det här landet får sin första fasta anställning då de är 50 år gamla? Jag hörde senast idag om en kvinna en kompis känner som fått sitt första fasta jobb nu som 50åring. Det är ju sjukt.

Skoltrötta

Jag läser i Hbl att var femte flicka i högstadiet eller gymnasiet lider _dagligen_ av trötthet eller svaghet. Hos pojkarna gäller var tionde. Som orsaker nämns att skolarbete upplevs som tungt, depression, dåliga matvanor , för lite sömn och för lite motion.
Detta är Stakers skolundersöknings preliminära resultat. Och jag hoppas att det blir en tydligare könsanalys av problemen.

Jag pratade idag med en mamma till en dotter på ett gymnasium som berättade hur frustrerad hennes dotter varit i flera år på att flickor och pojkar behandlas olika. Ofta så att flickorna osynliggörs och pojkarna gör man en björntjänst genom att uppmärksamma fel saker.

I regeringsprogrammet står det att kunskap om jämställdhet ska komma lärarna tillgodo genom utbildning. Vem är det som ska utbilda dvs. vem besitter dessa kunskaper? Och är det fråga om utbildning och/eller fortbildning och isåfall var ska det ske? Viktiga frågor, men desto viktigare att då konkreta svar så att en förändring kan börja ske.

Feministiska politiker, eller snarare icke-feministiska

Turun Sanomat gjorde en förfrågan kring riksdagsledamöternas inställning till feminism och om de kallade sig feminister. 10 kvinnor och 22män ansågs sig vara feminister. Förvånande eller hur? Men samtidigt inte alls förvånande, utan kanske en indikation på hur bespottat ordet är för just kvinnor.
Läs mer i artikeln.

Kinesisk drag king

Min vän skickade en länk på en intressant typ av drag king/person imitation från ett konservativt land. En Mao Zedong imitation av en 51-åring kinesisk kvinna, Chen Yan.

Läs och var imponerad!

Dricker din baby?

Idag låg ett vitt anonymt kuvert och väntade på mig då jag kom hem. Med lite tex kunde man läsa "uppgiftskälla: befolkningsdatasystemet" och att det var en "teknisk dataleverans från Kauppalehti".

I kuvertet fanns en lila broschyr med en gravid kvinna och en baby med en alkoholfalska i magen och rubriken "Dricker din baby?" Broshyren handlade om vad som kan hända om mamman dricker under graviditeten.

Jaha, tänker jag vad rör det här mig? Och varför skulle jag vänta barn? tänkte jag. Då hittade jag en liten inforunta: "Denna brochyr skickas bl.a. hem till kvinnor i olika åldrar med svenska som modersmål." Och så hänvisar man till vänner, mormödrar, släktingar som kanske känner någon som är gravis och missbrukar alkohol.

En sida i mig tycker jag att det är ett bra initiativ - att det ska vara allas skyldighet att skydda kommande barn, samtidigt känns det jättekonstigt att få det då jag inte egentligen har bekanta med barn eller som är gravida. Eller är det något annat som gör att det känns konstigt?

Polackerna, "dom andra"

Teletubies kan vara homosexuella rapporterar en polsk tidning som refereras i ilta sanomat idag. Tragiska öde alltså.

Förbjud kvinnor i arbetslivet

Ibland känns det som om Finland är så bakom vad gäller jämställdhetsdiskussioner och debatttnivå, men på senare tid har jag förstått att Norge kanske till och med har det sämre ställt. Jag har plötsligt flera bekanta på plats i landet och jo, det är även de som upplyst mig om den konservatia religiösa anti-kvinnoemancipatoriska fraktionen. Den här insändaren från tidningen Rogalandavis publicerad i april, tror jag inte ens att skulle publiceras i Finland, rätta mig om jag har fel - men så konservativa kommer nog inte fram här.

"

(bildtext) Et forbud mot kvinner i arbeidslivet vile ikke bare løst klimaproblemene i verden over natten, men parkenog gikk familiene ett sundt og godt kosthold, skriver Tom B. Erichsen.

Kvinnen brakte synden till Jorden da hun tok seg av det forbudte eplet, og synden har vært blant oss siden. I våre dager manifesterrer sunden seg gjennom blant annet klimaendinger og en feilslått ernæringspolitikk, og det er utrolig at ingen politikere eller forskere setter fingeren på det egetnlige problemet; kvinner i arbetidslivet.

Før den industrielle revolusjon var mannen yrkesaktiv, og aktiviteten var i småskala bedrifter og. enkeltforetak med sværtbegrehsede utslipp. De store krigene tvang fram en industriell produksjon og kvinner så sitt snitt til å trenge seg inn i arbetidslivet. En kan vell på sett og vis anta at de to store krigenes omfang ble muliggjort nettopp av dette.

Etter krigene hadde denne synden gitt kvinnene blod på tann, og flukten fra hjemmet
ikke bare fortsatte men eskalerte, slik at omtrent alle kvinner i dag likestiller seg med mannen og forsoker ta hans plass i den tidligere guddommelige ordning.

Hva medforer dette? Ikke bare er produksjonen direkte mangedoblet, og således utslippene gjennom dette, men transporten av millioner av kvinner.medforer også atter en eksplosiv økning i utslippene gjennom dette, men transporten av millioner av kvinner medfører også atter en eksplsiv økning i utslipp. Dette forsterkes i tillegg av at kvinner ofta har gamle og svært forurensende biler, og har et kjøremønster som ytterligare forverrer dete. Et annet aspekt ved dette er at resten av familien tvinges over på ferdig- og hurtigmat som også
produseres på miljomessig uheldige måter. Dette medforer også den store grad av feilernmring en ser blant menn og ungei dag, med vekt problemer og dårlig tannhelse.

Et av mange andre negative aspekter veal dette er jo behovet for barnehager og den transport dette medforer. Er så dette nodvendig når vi ser på skadevirkningene? Familienesokte forbruk går i all mot kvinner i ar villeikke bare lost klimaproblemene i verden over natten~ men også gjort en slutt på barnehagekoer og unodigkjoring, halvert bilparken og gikk familiene ett sundt og godt kosthold.
Andre goder for samfunnet ville vert lavere pensjonsforpliktelser, fæerre skilsmisser, færre alenemsdre, flere innvandrere i arbeid og mindre homofili.

Jeg håper politikerne nå vil ta dette seriost opp oglose problemene meddagens synd.

Tom B. Erichsen"

Nordiskt institut för kön och kvinnoforskning finns på plats i Oslo. Det behövs nog. Tyvärr.

Finns det politiskt korrekta barnböcker?

Jag läste just en mycket intressant artikel om barnböcker med genusglasögon i Svenska dagbladet.

Samtidigt känns det som dessa könsöverskridande roller funnits och nog spelat en viktig roll för exempelvis mig. För visst är Ronja, Lotta på Bråkmakargatan, Pippi, Madicken, Kitty, Fem-böckerna, Grottbjörnensfolk böckerna och Alfons berättelser om barn/unga (främst kvinnor) som, bryter mot duktiga/blyga/ordentliga/snälla flickan idealet.
En vän berättade också för ett tag sen hur hon läsa Bamse och varit helt chockad över att man bröt så mycket mot könsrollerna. Hon hade läst det numret där det berättas att Bamse brukar hjälpa Brummelisa i skogen då barnen är hemma hos endera Lille Skutt eller Nicolina. Både Bamse och Brummelisa samt Lille Skutt och Nicolina turades om att ta hand om barnen. Jag var helt förstummad av att höra att Bamse är så nydanande. Jag har inte egentligen som vuxen reflekterat över, eller ens läst i Bamse - så jag vet inte om det ´är en ny grej eller om Bamse alltid varit alternativ.

Självklart är böckerna som beskrivs i artikeln av helt annan politisk kaliber än de jag läste som barn. Jag tycker att det är underbart att läsa om att barnböcker kan vara queer! Perfekta presenter till nya kusiner, gudbarn och kompisars nyfödda.

Feministtapet

Konstgruppen Megafåns feministtapet är nu klar.
Sedan en vecka tillbaka kan Feministtapeten ses på Bildkonstakademins slutarbetsutställning i Tennispalatsets museum 9.5. - 3.6.2007.

Om man är deltagit i projektet kan man hämta ut sin tapet i infodisken och vi uppmanas att tapetsera vår omgivning. Så vad väntar vi på?

Ladyfest

Denna vecka ordnas Finlands första Ladyfest. I Åbo. Stöd våra åbosystrar och be there!

Morsdag

Jag läste i Hbl igår om morsdag där det bla. nämndes att den infördes av högern som en motsvarighet till vänsterns kvinnodag den 8 mars. Jag har aldrig egentligen funderat bakgrunden till morsdag och tänkte att innan jag ringer min egen mamma så ska jag kolla upp det här ordentligt. Nu har jag suttit och surfat och läst om morsdag och det finns ju hur mycket som helst att gräva ur. Bakgrunden till morsdag varierar från land och även dagen då den firas, alltifrån det antika Grekland eller Rom, amerikanska inbördeskriget och kristen brittisk tradition.

-de flesta länder som firar morsdag gör det andra söndagen i mars, som här i Finland (andra länger från wikipedia: Anguilla, Aruba, Australia, Austria, Bahamas, Barbados, Bangladesh, Belgium, Belize, Bermuda, Bonaire, Brazil, Brunei, Canada, Chile, China, Colombia, Cuba, Croatia, Curaçao, Cyprus, Czech Republic, Denmark, Ecuador, Estonia, Germany, Ghana, Greece, Grenada, Honduras, Hong Kong, Iceland, India, Bulgaria, Italy, Jamaica, Japan, Latvia, Malta, Malaysia, The Netherlands, New Zealand, Peru, Philippines, Puerto Rico, Singapore, Slovakia, South Africa, St. Lucia, Suriname, Switzerland, Taiwan, Trinidad and Tobago, Turkey, United States, Uruguay, Venezuela, Zimbabwe , Pakistan)

- Denna dags uppkomst är kopplat till Anna Jarvis. Hon ses som förmodern till morsdag då hon 1907 hedrade sin mor, en kvinnokämpe som arbetat för en kvinnoarbetar dag och bättre förhållande för kvinnor under amerikanska inbördeskriget. Jarvis hade inspireras av engelskan Julia Ward Howe som 1870 proklamerade för en morsdag i fredens tecken. Morsdagskonceptet spreds genom metodistkyrkan Jarvis var aktiv i och flera delstater införde morsdagar. 1914 utlyste president Woodrow Wilson en allmän morsdag då man skulle flagga för att hedra de mödrar vars söner dött i kriget. Nio år senare inledde Jarvis en kampanj mot kommersialiseringen av morsdag, men utan resultat. Idag är morsdagen en av de mest kommersialiserade dagarna enligt Wikipedia

-De flesta östeuropeiska länder firar på 8mars morsdag, vilken anknyter till den socialistiska rörelsen.

-Sverige firar den sista söndagen i maj tillsammans med Frankrike, Dominikanska Republiken, Haiti, Marocko och Algeriet. Och i Norge den andra söndagen i februari. Jag hittar ingen förklaring varför de nordiska länderna skiljer sig åt vad gäller firandet.
Fars dag däremot, firas samtidigt i hela Skandinavien, förutom i Danmark där de firar den 5 juni.

Så det kanske är bäst att själv motivera sitt eget firande/icke firande av morsdag.

Plats i historien

Jag läser just nu " Den flygande feministen - och andra minnen från 70talet" av Pia Ingström och det känns som om man får ett grepp om historien. Den historien som man är en del av som feministaktivist. Men som på något sätt göms i människor och inte är synligt i historien.

Det jag som feminist fått höra är saker som används för att trycka ner mig och feminismen som - "är du en sån där kvinnosakskvinna?", -"jag har då aldrig förstått det där med att bränna bh:ar" eller -"jag har inget behov av att sitta i ring och kolla in min fitta". Men det är ju inte feminism för mig, i min dagliga verklighet - samtidigt som det är det som påtrycks mig. Och inte vet jag alltid varifrån alla dessa bilder kommer, för det är inget jag läst om i historieboken.

Men i Ingströms bok förklaras många saker, helheter skapas av fragment och den mångskiftande kampen för kvinnors rättigheter synliggörs. Det är omöjligt att bortse från logiken i kvinnornas handlande, hur viktigt det blir att samlas och se sig som det kön de alltid behandlats för, men främst energin och entusiasmen för att förändra bilden av kvinnan och därmed frigöra sig från ett patriarkat förtryck. I boken får vi följa olika nätverk och enskilda kvinnors deltagande och upplevelser av det som hände då. Tankarna och jämförelserna görs lätt för mig vad beträffande min egen feminism och de grupper och sammanhang jag rör mig i.

Det känns viktigt att se var man placerar sig i historien och vad som gjorts, tänkts och varit före. Bara då ser man framstegen och ser tydligare den röda tråden i kvinnokampen. För tyvärr är det en kamp och inte en rättighet att få vara den man är.
Än idag.

2 kön är 1 för mycket

Jag blev bjuden på teater i onsdags. Teaterhögskolans svenska linjens pjäs som gjorts som nordiskt samarbete. Pjäsen "2 kön är 1 för mycket" baserar sig på Valerie Solanas SCUM manifest. Alltså inte på Sara Stridsbergs "Drömfakulteten" som däremot pjäsen "Valerie Jean Solana blir president i Amerika" som nu också går och var verkligen bra.

Onsdagens pjäs var fysisk och med sång och gav därför mycket mer utrymme för egna tolkningar och reflektioner. På gott och ont. Första delen av pjäsen bestod av läsningar ur manifestet, av symbolspråk där makt, sex, våld, kroppar och frigörelse var genomgående teman. Andra akten var en vision om en värld med bara kvinnor, utan makt, avundsjuka, förnedring, sex, straff och våld. Andra akten utmanade föreställningen om det goda systerskapet och dess vision- skakade om och slätade sen över- och lämnade i allafall mig, men även flera andra med en obehaglig känsla man inte kunde ta på. Viktiga känslor att konkretisera i ord och spinna vidare på.

Jämställdhetsombudsmannen

Jag har inte sett något mer än detta om vår nya jämställdhetsman. Få se om det hörs något mer den här veckan.

*

08.03.2007

Pressmeddelande 105/2007


Vicehäradshövding Pirkko Mäkinen blir jämställdhetsombudsman

Statsrådet har i dag utnämnt vicehäradshövding Pirkko Mäkinen till tjänsten som jämställdhetsombudsman för en femårsperiod från och med 1.5.2007.

Mäkinen har arbetat vid social- och hälsovårdsministeriet sedan år 1987. Hon har också tidigare arbetat som jämställdhetsombudsman under åren 1995–2002. Mäkinen arbetade som kanslichef för riksdagens justitieombudsmans kansli åren 2002–2006.

Jämställdhet , bah! pyttsan!

Visst visste vi väl att det var något lurt med majoritet kvinnor i regeringen (12/8). Utskottsordförandena är nu tillsatta, 4 av 16 är kvinnor. Jämställdhetsutskottets nya ordförande, Arto Satonen (saml), anser inte att det är problematiskt med de många manliga utskottsordförandena, med hänvisning till att det ju sitter en kvinnlig majoritet i regeringen. Nähä, som om 40%män i regeringen är det samma som 25%kvinnor på utskottsordförandeplatser. Knappast.

Samtidigt hör man regeringssnacket om att begränsa president Tarja Halonens makt i utrikesfrågor.

Hallå, kan det liksom bli mera uppenbart hur man försöker kompensera upp kvinnors ökande makt och inte intresserar sig av jämn könsrepresentation!

I dagens Hesari kan man läsa om vår nya jämställdhetsministers radikalfeministiska agenda. Stefan Wallin säger att för honom innebär målet att kvinnor och män är i alla sammanhang, både i familjelivet och i arbetet, i en helt jämställd situation och att män och kvinnor har samma förusättningar att klara sig i livet.

Det är ju skönt att veta att det i regeringen sitter dessutom en feministisk man. Men det kompenserar inte upp frånvaron av nyanserad diskussion om kön.

Kränkning som vardag

Idag sa en 13-årig flicka att hon får höra av pojkarna att hon är en kossa varje dag i skolan. En annan sa att tjejer kan få höra att det inte får vara med för att de är för tjocka, trots att killen som säger det är mycket tjockare. Igår berättade en 14-årig flicka att killarna skriker att tjejerna är feta och klagar på deras utseenden. Att man gärna skulle vilja se ut som någon annan och att vissa dagar känner man sig extra ful.

Då man pratar om att killarn inte presterar i skolan, så kanske en del orsak är att det är så upptagna med andra saker, såsom att hacka ner på alla andra. Det som istället är alarmerande är att flickorna fortfarande orkar prestera så bra. Det osynliggör den skit och de vardagliga kränkningar de går genom, eller det som de själv utsätter sig för genom att kritisera sitt utseende.

Kvinnohat i kolumnform

I detta land, känt bland annat för sin tystnad, ramlar det ibland ut vilken skit som helst ur misogynister som dessutom får spaltmetrar. Iltalehti (motsvarighet till Aftonblandet och Expressen) har nu publicerat två vidriga kolumner av Aarnio Laitinen. Den första publicerades 14.4 hette "Lattarinnat-tyrannit" (Plattbröst-tyrannerna) och handlar om hur plattbröstade är ett problem i vårt samhälle i form av socialdemokratiska och gröna feminister. Kolumnen som överhuvudtaget inte grundar sig på fakta utan är snarare nån sumppig sörja av kvinnohat innehåller även personnamn ur politiken vilket garanterat är utanför all tidningsetik. Följande artikel publicerades en vecka senare (21.4) med rubriken "Kurja pokerikasi"(En bedrövlig pokerhand) och "diskuterar" de nya regeringen. Kvinnomajoriteten har inte gått Laitinen förbi som pratar om blondinkvot, att kompetenta män blivit utanför regeringen pga av sitt kön, att feministerna luras att tro att kvinnorna har makt då den egentligen koncentreras till färre män osv.

Varför ska sån här skit publiceras? Förhoppningsvis är kolumnerna så absurda att ingen kan ta åt sig, men tyvärr hör nog inte största delarna av Iltalehtis kundgrupp de mest kritiska. Läs ex. diskussionsinlägg. Suck.

Det skulle aldrig vara möjligt att publicera en liknande kolumn utan att bli kallad manshatare. I Sverige skulle detta dessutom vara så icke-pk. Man hör ofta sägas att män inte kan vara lika kritiska mot kvinnor och kvinnor är mot män. Men i dessa fall bevisar nog motsatsen.

Tvåsamhetsnormen del 2

Den där lördagskvällen diskuterades inte bara de äldre generationernas oförståelse, utan även vår egen generations uppenbara blindhet.

Och då menar jag exempelvis den romantiska tvåsamheten som norm. Även fast vår generation i princip accepterat fenomen som one-night-stand, kk:n eller liknande lever bilden kvar att en singel alltid letar efter den rätte. Att allt man gör där emellan är ett tidsfördriv, en paus från det riktiga, ett sätt att tillfredställa sig för stunden, men inget stadium man skulle välja framför den "rätte".

Bilden att en man och kvinna inte kan vara "bara" vänner, finns även som motsvarighet i hbtl-kretsar. De gånger vår generation ändå skulle se att vänskap nog är möjlig, så har den ändå bestämda gränser och möjligheten att se skillnad på vänskap och vänskap, eller relation och relation är nästintill omöjlig. Man kunde ju tycka att det säkert skulle vara lättast att strunta i alla definitioner och göra, känna och vara som man vill.

Men hur gör man i en värld där allting utgår ifrån kategoriseringar? Där man gång på gång får höra i debatter att människan har ett behov av att kategorisera. Kommer det att bli vår generations stora dilemma? Att vi vet vad vi inte vill, men kan inte få tag på det vi vill pga. av all uteslutande och normativ kategorisering. Kategorisering blir som en paradox i ett samhälle som så starkt förespråkar individualism. Hur ska jag kunna ses och se mig själv som människa om jag konsekvent måste läggas in i facket man eller inte man, hetero eller inte hetero, tvåsamhet eller inte tvåsamhet, där det inom varje gruppering hittas en ny hierarki om vad som är normativt och vad det innebär.

Vi diskuterade en ovilja att definiera, men ett tryck på att positionera sig och som går igen i formulär vi fyller i, i min cv, på släktmiddagar, bland vänner och även bland dem, som utsäger sig att vara de som inte förespråkar identitetsnormativitet.

Sedan stängde caféet för natten och vi fem måste gå, trots att diskussionen inte var avslutad, frågorna inte besvarade. Men med varandras nya kontaktuppgifter.

Tvåsamhetsnormen del 1

Igår hade jag en av de mest inspirerade diskussionerna på länge. Jag sprang i hop med en gammal vän och hennes vänner, hungern tog oss till ett café på Folkungagatan på Söder. Diskussionen ville aldrig ta slut och jag måste därför referera och fortsätta den här och nu.

Michael Kimmel, manlighetsforskare, berättade om hur hans egen generation, inklusive han själv är med och förhindrar en förändrad syn på kvinnor och män genom att exempelvis inte förstå "cross-sex-friendship". Att han själv ifrågasatt sin sons vänskap med en jämnårig flicka bottnar i den ålderdomliga idén om att män och kvinnor inte kan vara "bara" vänner. Och visst är det ett nytt fenomen; för hundra år sedan var det mycket mer ovanligt att kvinnor och män var vänner eftersom kvinnorna varken hade rösträtt eller fick studera i samma utsträckning som män, hade man inte heller möjlighet att bygga upp vänskapsband på det sätt som är möjligt idag. Och även om mina föräldrars generation var den första som kunde göra det, möttes de av fördomar av sina föräldrar och vänner eller så var de just en av de vänner som inte kunde förstå att en man och kvinna kunde vara vänner.

För hundra år sedan var det mycket svårare att leva som singel, klaga på sin hopplösa man/kvinna eller att skilja sig. Mina föräldrars generation var de första som faktiskt kunde skilja sig ur kärnfamiljen, som inte av ekonomiska orsaker måste stanna kvar. Vår generation är de barn som växt upp de första familjerna som splittrades, och idag leder vart annat äktenskap i skilsmässa och många lever med bonus barn och bonus föräldrar. Regnbågsfamiljer diskuteras, syns och existerar - min generation ser den normerade kärnfamiljen sättas i gungning och många alternativ öppnas upp. Men även de är begränsade eftersom tvåsamhetens tvingande diskurs är stark, även i nybildade eller regnbågsfamiljer.

Tvåsamheten och kärnfamiljen existerar fortfarande som ett ideal för många, men kraven nya. Du ska skaffa dig en utbildning, inleda karriären, hitta dig en jämställd man/kvinna och skaffa barn innan den biologiska klockan slutat ticka.
Om du inte lyckas är det dig det är fel på, om mannen inte är jämställd, så var det du som valde fel, om barnen blir kriminella så är det även ditt fel (endera var du hemma och skämde bort dem, eller så var du aldrig närvarande utan tänkte bara på din karriär).

Mina far- och morföräldrars generation gifte sig inte alltid av kärlek, mina föräldrars generation kunde det. Mina föräldrars generation kunde också klaga på min respektive, diskutera och hota om skilsmässa. Men ändå var det många som stannade kvar. Min generation förstår inte hur man stannar kvar hos en partner man bara klagar på, en partner som man en gång gift sig med av kärlek. Vi förstår inte och vi frågar, men får inte några rationella svar.

En 15-årig flicka sade: då en mamma och pappa jobbar lika mycket och sen kommer hem så lagar mamman mat, diskar, tvättar och städar medan pappan ligger på soffan. Varför är det så? Ja, hur kommer det sig att en generation som faktiskt kan skilja sig, inte gör det? Varför går hon inte brukade vi fråga oss kvinnan som stannade kvar i förhållandet där mannen misshandlade henne? Sedan fick vi lära oss de komplicerade processerna och förstod.

En av tjejerna berättade om Tobbe, som jobbade som grävmaskinsförare och som på lunchrasten packade upp sin matlåda och irriterat anmärkte på att frugan hans inte fattade att han inte gillade leverpastej. Han frågade om någon annan ville ha en, för han äter dessutom bara 7 och inte 10 som hon packar ner. Om ingen jobbarkompis tog en macka så slängde ha dem. En av männen frågade då honom om varför han inte sa till att han inte ville ha leverpastej eller 10 mackor. Tobbe svarade att det inte var någon idé och att det bara blir ett jävla liv.

Vi frågade oss a)varför brer frun mannens mackor? b)varför kan dessa två, som en gång gift sig av kärlek, inte diskutera detta problem med mackorna? c) hur kommer det sig at tuffa Tobbe plötsligt låter framstå att frun bara bestämmer och han inte kan göra någonting? Som att exempelvis breda sina mackor själv?

Varför går han inte? Varför lämnar han inte kvinnan som inte ens kan respektera att han inte vill ha några leverpastejsmackor? Vilka processer finns det i detta och många andra förhållanden som min generation hört om, kanske i vår egen familj, på sommarjobbet, på arbetsplatsen, på släktfester osv.

Vi tjejer ansåg att vi inte visste vad som var mest absurt. Det att en man i 30-40-årsåldern inte brer sina mackor själv och dessutom har mage att klaga på det sätt frun gör det. Eller det att frun inte respekterar sin mans mackönskningar.

Är det tvåsamhetens tvingade diskurs - så som en frånvaro av andra rollmodeller att leva sitt liv ihop, en rädsla för att bli ensam eller är det en vanmakt inför hela situationen där en man/kvinna förlorat makten över sitt liv?

Kimmel menade att det är viktig att vi kommer ihåg att kvinnorörelsen är den mest lyckade sociala rörelsen genom tiderna, från att inte ens ha haft rösträtt, kan kvinnor idag sitta på världen ledande positioner. Kvinnors förhållande har förändrats ofantligt. Men på vilket sätt har mäns syn på sig som man, sina möjligheter och mans ideal. Knappt någonting på tre generationer. Kimmel menade att han växt upp med samma ideal som sin far och han ser sin son gå samma väg.
-En man ska inte ha något med kvinnlighet/kärringhet att göra dvs. det fult/mindre värt(jo, det håller på luckras upp men mycket långsamt iom. pappaledigheten, män på dagis men det alla män godkänner det inte som något bra eller eftersträvansvärt).
-En man ska fortfarande egoistiskt ta för sig av välstånd och rikedom,
-En man ska klara allt själv och ensam, både kriser och problem.
-En man ska skita i andra och ta risker och ge sig ut i det okända.

Sitter kanske Tobbe fast i vår manlighetsnorm? Baserar sig grundvalarna i mina föräldrars generations fortfarande på heteronormen som de tvingar på sina barn, även fast kärnfamiljen splittrats? Sitter kvinnorna fortfarande fast i 50-tales duktighets ideal där hemmet ska skina och ungarna vara rena trots att hon nu dessutom har ett heltidsjobb?

Jag tror att svaret på alla frågor är ja. Och frågan är alltså nu, vad ska jag göra för att inte påverkas av mina föräldrars heteronormativitets hysteri och inte göra samma fel som våra mammor men med dessutom en karriär på köpet?

Hur män gynnas av jämställdhet

Idag har jag hört mansforskaren Michael Kimmels bla. motivera varför män tjänar på jämställdhet. Men han sa också andra bra saker såsom:

-kvinnorörelsen är den mest framgångsrika rörelsen genom tiderna vad gäller förändring för rörelsens objekt. kvinnors liv har förändrats fundamentalt under de senaste 100åren. Från att kvinnor inte ens haft rätt att rösta och ens studera till att idag tom. befinna sig bland de mäktigaste i världen.

-den stora förändring som skett de senaste 50 åren beror av att kvinnor synliggjort kön, i allafall för kvinnor. Och det har skett både vad gäller identitet, familjebild, intimitet och arbete. På vilket sätt skiljer sig bilden av maskulinitet nu och för tre generationer sen - inte mycket enligt Kimmel. Fortfarande gäller; var aldrig kärring, omge dig av status och rikedom, klara alla kriser och ta risker.

-kan kvinnor ha en kärleksfull familj som stöder och en fantastisk karriär? nej, för att männen har det.

-privilegier är osynliga för dem som har dem. De som sätter normen.

Kimmel drog ett exempel på en diskussion som förändrade hans liv vad gäller normbegreppet.
Två kvinnor i hans läsecirkelgrupp satt för 25år sen och pratade kvinnors erfarnhet. Den ena kvinnan sa; Alla kvinnor lever med en erfarenhet av att vara kvinna som skapar ett systerskap kvinnor emellan. Den andra kvinnan, som var mörkhyad, svarade att det inte alls stämmer och frågade vad hon ser i spegeln då hon vaknar på morgonen. Den första kvinnan svarade att hon ser en kvinna. Den andra kvinnan svarade att hon ser en mörk kvinna. Kimmels berättade att han då hade fnissat till och de frågade honom vad han tyckte var så lustigt. - När jag vaknar på morgonen och ser mig i spegeln ser jag en människa.
-det var alltså då han insåg hur det var att leva som man, som den objektiva människan, som aldrig behöver defineras, utan som definerar allt annat. Han frågade oss i publiken om vi någon gång mailat med någon i usa och om vi funderat på vad det är som skiljer USA från alla andra länder i världen då det kommer till e-postadressen. USA behöver inte definera sig som ett land och är det enda landet som saknar landkod. Normen behöver inte defineras vare sig det är ett land, en hudfärg, en etnicitet eller ett kön.

Splendid exempel säger jag bara.

Och just det, vad har män att vinna på jämställdhet?

Forskning visar att om män delar hushållsuppgifterna hemma syns resultat:
-i barnen; de har mindre grad av autism, har mindre problem, äter mindre mediciner, presterar bättre i skolan, är gladare och lyckligare barn.

men om inte det är orsaker nog så syns resultat:
-i fruarna; stressar mindre, går i mindre terapi, äter mindre medicin är gladare och friskare.

men om inte det är orsaker nog så syns resultat:
-i männen själva: använder mindre droger, alkohol, tobak, är mer sällan sjuk, använder mindre terapi och är överlag friskare
men om inte det är orsaker så syns resultatet:
i bättre och mer sex och kvinnorna upplever männen som mer attraktiva.

Slutsats: det som kvinnorörelsen kräver, är det som män behöver, och sker fullt ut först då män främjar och stöder jämställdhetsarbete poängterade Kimmel.

Världens mesta kvinnoregering

I vår nya regering hittas 20 ministrar, 12 av dem är kvinnor, 8 av dem är män. Detta är första gången vi har en majoritet kvinnor i regeringen, 42% är kvinnor i riksdagen. Vår nya första "riktiga" jämställdhetsminister kallar sig feminist. Partistödet till partiernas kvinnoorganisationer ska höjas från åtta till 12% av partiernas partistöd och intern adoption för regnbågsfamiljer finns inskrivet i regeringsprogrammet, man ska fortsätta kämpa för att skapa lika lön för kvinnor och män... Vad mer kan vår borgeliga regering hitta på?

Mot naturens orden?

Jag var på utställningen Mot naturens order?- en utstillning om homoseksualitet i dyreriket" i Oslo senaste vecka. Det var liten, men med ett sprängkraftigt innehåll. Visste du att:

-i princip hela arten av delfiner och dvärshimpanser är bisexuella. Bland dvärgshimpanserna förekommer även gruppsex, och konflikter löses med sex, inte våld.
-homosexualitet finns rapporterad i 1500 arter, noggrant dokumenterad i 500arter och frekvensen uppskattas vara mycket högre än så.
-det finns dragqueens bland djur dvs. hanar som uppträder som honor för att undgå konfrontation med aggressiva hanar. Det finns även en fågelart där många hanindivider är dragqueens hela livet.
-i ett av studieområdena var 94% av den sexuella aktiviteten något som förekom enbart mellan hanarna, men registrerades aldrig som sex.
-en orsak till att forskare inte dokumenterat homosexualitet mellan djur är bl.a. rädslan att inte bli tagen som en seriös forskare.
-många djur, inklusive människan, har sex inte enbart för att få en avkomma, utan för att det 'r skönt.
-hos många djurflocker är homosexualitet en förutsättning att vara medlem av flocken. Strängt heterosexuella får varken mat, beskydd eller möjlighet att para sig heterosexuellt inom flocken.

Utställningen borde komma till Finland, men den visas i Oslo ända till hösten - så om du har vägarn förbi - titta på Nationalhistorisk museum i Oslo eller läs mer på deras hemsidor.

Män och kvinnor är lika som bär eller hotet från stereotypen

I gårdagens DN publicerades just den där artikeln som man väntat på. En som avslöjar myten om kvinnor och mäns olikheter och pekar på forskningsresultat om hur stereotypa bilder påverkar oss, även vad gäller prestationer.

"Vi har överväldigande bevis för att män och kvinnor är lika. Men människor vill hellre tro på könsskillnader. Det gör livet mer förutsägbart, säger Janet Shibley Hyde, psykologiprofessor vid University of Wisconsin-Madison i USA...Hon har kombinerat alla studier om könsskillnader från engelskspråkiga länder, och funnit att för nästan alla egenskaper och beteenden är skillnaden mellan kvinnor och män liten eller obefintlig. Ändå rör de allra flesta studierna områden där forskare har hävdat att det finns tydliga olikheter mellan könen, som verbal förmåga, matematik och sätt att kommunicera."

Hon hittade dock tre undantag;
mäns större frekvens av fysisk aggressivitet, onani och mäns positivare inställning till sex med tillfälliga partners.
Och dessa känns dessutom som ganska beroende av hur vi ser på agressivitet, onani och sex med tillfälliga partners ex. hur mycket låter man inte killar "stoja på"redan i barnsben med motiveringen att de är så typiskt för pojkar, hur skuldbelagd är inte kvinnors egen sexualitet (hon har ju inte ens ett namn på sitt kön) och hur stigmatiserad är inte bilden av den "lättfotade kvinnan"?

I artikeln framkommer även intressant läsning om könsstereotyper och matematik.

Trots att pojkar och flickor är lika bra på matematiki grundskolan, och kvinnor och män klarar introduktionskurserna på universitet lika bra, kvinnorna tom. lite bättre så lyckas män bättre på högre nivåer. Claude M Steele och hans kolleger använder sig av begreppet "hotet från stereotypen" och testade det på studenterna. Höginterllektuella studerande fick ett matematikprov som motsvarande en mycket högre matematikstudienivå än den de deltagit i. De manliga studerande klarade sig i genomsnitt mycket bättre, men då man inför provet sade att kvinnor och män tidigare klarat provet lika bra, hittades ingen könsskillnad i prestationen. Skulle det funnits medfödda skillnader skulle prestationen varit den samma oberoende av vad testledaren sagt inför provet. Hotet från stereotypen kan alltså påverka oss och våra prestationer.

Spännande resultat tycker jag som ofta funderat på hur det kom sig att jag blev så dålig på matematik i mitten på gymnasiet - jag hade ju alltid haft lätt för matematik. Och kanske också pojkarnas dåliga prestationer i skolan överlag kunde förklaras med att vi inte ens förväntar oss att de ska vara duktiga.

Rosa och blått i barnvagnen

Jag ramlade in på tjuvlyssnat.se, en webbsida dit man får skicka roliga, galna, idiotiska saker man hört dvs. "tjvlyssnat". Det kan vara från stan, från någon fest, spårvagnen eller liknande. Idag hittade jag en klockren tjuvlyssning om könsroller. Vill du liva upp påsken och få dig ett skratt läs här!

Livssituationsmord

Jag börjar mer och mer ifrågasätta rapporterandet av mord utan någon som helst djupare analys av morden. I torsdags kunde man läsa i bl.a. Hbl att en 70 åring mördade sin hustru. Kriminalkommissarien kommenterar att det är väldigt sällan som så här gamla människor tar livet av någon. Kommentaren är utan könsanalys och självklart har Hbl själv valt vad man tar med som "relevant" information, och den i sin tur styrs utgående från vad man frågar. Mannen förklarade orsaken till mordet som en svår livssituation.
Jaha, men dådet var dessutom väldigt rått - förklarar den svåra livssituationen även tillvägagångssättet? Jag anser att det måste finnas någon bredare skyldighet att rapportera än att bara konstatera att dessa mord sker. Det är så lätt att se förbi de (köns)mönster som finns vad gäller misshandel, utnyttjaden eller mord.

En helt vanlig vecka i Finland:
3.4. slagsmål i Nordsjö med en skadad (könlösa elever, men troligtvis pojkar annars skulle det säkert har skapats rubriker), åtalad 28-årig man som erkänt att han dräpte sin mor har konstaterats vara tillräknelig enligt sinnesundersökningen,
4.4. Polisen giper misstänkt våldtäktsman, skolpojke slogs med sax, livstidsdömd man släppsfri (mördade 1995 en kvinnlig blomsterförsäljare),
5.4. Maruddsmördaren i rätten (man som dödade kvinna i juli ifjol och förde kroppen till Marudds badstrand, 20årig man körde över skolelev som dog,
6.4, man lurade minderåriga flickor till porr.

Vill vi att det ska vara såhär? Ser vi inte mönstret från ungdom till ålderdom - ett våldsamt destruktivt beteende - där kvinnor är ofta offer. Ändring på mansrollen nu!

Bilden av maktens kvinnor

Jag läser en, exakt en månad gamal artikel ut DN:s söndagsbilaga. Washington korrespondenten Erik Ohlsson rannsakar mediadebatten och sig själv kring Hillary Clinton, Nancy Pelosi och Condoleezza Rice. Annette Fuentes som är journalistprofessor vid Columbiauniversitet och forskat om hur de amerikanska medierna porträtterar Nancy Pelosi citeras i artikeln. Hennes forskning visar "att även seriösa tidningar som New Yorks Time och Washington Post föll för frestelsen at snarare recensera Pelosis Armani. och Pradadräckter än hur hon väntades hantera de ändrade styrkeförhållandena i konkressen". Hon menar att 2007 behandlar vi "kvinnor med makt som en nymodighet, något mycket exotiskt". Då jag tidigare disktuerade med mina vänner om den ökande andelen kvinnor på höga positioner så upplyste hon mig och de andra i sällskapet att kvinnor har alltid funnits på maktpositioner genom historien och generellt är inte ökningen så kraftig som vi tror. Kvinnor har i alla tider dykt upp på maktpositioner då deras män avlidit eller så har de ärvt makten. Drottning Kristina från Sverige är ett bra och nära exempel, så princessan Victoria kommer inte att bli den första drottningen, trots att man kanske lätt tror det efter debatten då hon föddes om att lagstiftningen beträffande arvsrätten måste förändras.

I söndagsbilagan kan man läsa vidare "Gail Dines, professor i sociologi och kvinnovetenskap vid Wheelock Collage, tror att besattheten vid de mäktiga kvinnornas klädsel och utseende botnar i rädsla och osäkerhet hos journalisterna..Det är bekvämt at beskriva deras attiraljer istället för deras politik, för då blir de mindre skrämmande". Det är ju en intressant tanke vad gäller mumin-ifieringen av Tarja Halonen. Det ska bli intressant vad vi kommer att få höra om de kvinnliga ministrarna som snart ska tillsättas. Är det deras klädstil, kombinerande av familj-arbete eller politik som intresserar pressen?

Kyrkan i fokus igen

De senaste dagarna har man kunnat läsa om hur både honomsexuella och kvinnopräster behandlas i vår evangeliskt lutherska kyrka. Den finlandsvenska regnbågshelgen hade bokat domkyrkans kapell för en regnbågsmässa, men inte gått via den svenska avdelningen, vilket upprörde t.f. kyrkoherede Torsten Sandell till den grad att han ville avsätta en kvinnopräst som är involverad i arrangemanget. Han har efter Biskop Gustav Björkstrands påtalande även bett om offentlig ursäkt. Många är dok inte förvånade över att han "överreagerade", utan bekräftar snarare hans inställning till dessa frågor. Mässan arrangeras nu i Helsinge kyrka.

Vill man vara uppdaterad på vad som sägs i kyrkan ska man hålla koll på, den nyligen från Domkapitlet friade, Karl af Hällströms blogg. Kyrkpressen har även öppnat en möjlighet för bloggning på sin hemsidan och chefredaktör Stig Kankkonen skriver:

"En bra gemenskap.

Gemenskap är rubriken för kyrkpressen.fi:s bloggfunktion. Rubriken säger vad avsikten är: att skapa ett forum för finlandssvensk gemenskap.
Gemenskap uppstår då man möts och trivs tillsammans i en atmosfär av respekt och kamratlighet. I en sådan atmosfär kan man utbyta tankar, erfarenheter, åsikter och argument utan att oroa sig för att eventuellt bli utsatt för burdusa påhopp eller sofistikerade tjuvnyp.
Vi hoppas och tror att alla som skriver bloggar och som kommenterar dem vill vara med och skapa en positiv atmosfär och vi kommer för vår del aktivt att slå vakt om gemenskapen."

Det känns redan nu, en kort tid efter att forumet öppnats att polariseringen blir allt hådare och tjuvnypen duggar tätt. Det kommer att bli intressant att se vart det bär, det känns som om det hänger i luften.

Om man vill man själv inte vill skriva inlägg, men kanske göra något smått, kan man exemplevis skriva under adressen som efterlyser jämställdhet i kyrkan.

Arbetarklass vs. överklass

Jag läser i det senaste nummret av bang en text av Sanna Berg om klass, eller omöjligheten att diskutera klass i Sverige bland feminister och likasinnade. Självklart börjar jag funderar på min egen klassbakgrund eller egentligen är det en fortsättning på den diskussion jag inledde med en vän på en liten tjeckisk krog på Söder för ett tag sen. Hon berättade att hon tidigare skrivit ett inlägg på sin blogg om vad klass betyder för henne, eller vad det ger henne för tankar. Jag letade upp hennes inlägg ikväll och jag tolkar hennes tankar som att arbetarklass handlar om ett självförakt och självcensur för den man är, lika mycket som ett exkluderande språkbruk och sociala koder.

Sanna Berg är inne på samma sak, men drar även in de ekonomiska skillnader. Skillnader som att man är den enda i vänskapskretsen som inte har en ipod, eller att ens kompis farsa tjänar tre gånger mer än ens ensamstående morsa. Och att om man öppnar munnen och synliggör faktumet, så skäms de andra. De skäms över att de är så priviligerade och får skuldkänslor - varpå Berg menar att hon igen får skuldkänslor för att hennes vänner får skuldkänslor.

Att bo flytta till Helsingfors från "periferin" eller tvärtom kan väcka tankar om klass. Det är så tydligt att i Helsingfors finns de finlandssvenskar man som de finskspråkiga benämner som "bättre folk". Vissa hör till adeln, vissa (män) bygger sin karriär med hjälp av Svenska klubben , vissa bor i stora villor i Grankulla, endel har en pappa som är diplomat eller en mamma som är företagsledare och endelär allt.

Vad betyder det att ens vän har en mamma som är professor och en pappa som är direktör, om ens egen pappa är arbetslös och ens mamma har låglönerarbete inom vården.
Dessa två vänner kanske inte tänker, eller ens berör ämnen som skulle synliggöra skillnaden mellan dem. Och vad innebär den skillnaden, vilken betydelse får den då den synliggörs, vad känns och hur känns det?

Som vänner ser man ofta varandra som likställda, att man pratar från olika erfarenheter, men att de är likvärdiga. Ibland blir dock ojämlika skillnader uppenbara för båda, eller bara för en av de inblandade. Det kan vara den enas kommentarom att mamma läst hennes jobbansökan, förbättrat dem och lagt in en bekant som referensperson, eller då hon bjuder hem till examensfest i hennes familjs villa som är ritad av hennes pappas bror, eller inte kan komma på din fest för att hennes syster ska doktorera.

Att känna sig främmande i vissa sammanhang kan beror på olika saker? Kan en känsla av annorlundaskap bero på att man känner till en annan klass, och inte bara en likvärdig men annorlunda subkultur? Vad är det som präglar vårt sätt att ge olika saker, olika värde? Kommer ideologi eller klass först?

Det finns de som växer upp i en klass, och de som gör klassresor. Då ger klassresan en bredd - att ser dem båda, genomleva dem, men alltid ändå ha ett annat perspektiv - blicka från sidan, inte innefrån. Att lära sig koderna i båda kulturerna, men går de att förena - Att uppskatta dem båda - samtidigt, eller finns det en konflik inbyggd? Utesluter de varandra?

Vad innehåller det, då om hon säger högt att pappa är arbetslös. Vad betyder det för hon som säger det, och att säga det hög i ett sammanhang där arbetslöshet kanske är främmande eller innehåller andra (men för henne osynliga) bilder? Vad betyder det för den som lyssnar och inte vet vad arbetslöshet innebär?
Det känns som om det är så mycket känslor. Motstridiga. Om att glida på en räkmacka mot att streta i motvind. Att inte haft samma jämlika utgångspunkt. Och därmed alltid ligga efter, eller före? Att lyckas? Men vad är att lyckas? I vilken värld?

Kan man genom en klassresa - resa ifrån det förflutna och landa i ett ingenmansland där man varken är som det ena eller det andra. För man kan inte eliminera det förflutna, erfarenheten att ha levt med en annan värdegrund och med andra perspektiv som man kanske inte alltid idag godkänner. Hur bemöter vi klassresenärer, ser vi dem och hur? Får vi skuldkänslor som Sanna Berg skriver om, för att vi är eller inte är klassresenärer?

Blir en klassresenär främmande i båda ändorna? Blir det som att göra en klassresa genom att ökenlandskap? Och vad säger vi då vi ser varandra? Jag anser att det idag i Finland egentligen inte finns möjlighet att sätta ord på klass. Läs Anneli Jordahls "Klass- är du fin nog?" och den som min vän tipsade om, Susanna Alakoskis "Svinalängorna".

Sara Eklund

Svenska Kvinnoförbundet, medlem i Svenska Folkpartiet, valde ny ordförande i helgen, Sara Eklund, och det känns som det skulle kunna ge ett uppsving för feminism på allvar i svenskfinland. Hennes hemsida är späckad med feminism och visar på en gedigen kunskap om ojämställdheten och för fram feminismen på ett modernt, frächt och konstruktivt sätt. Precis vad svenskfinland behöver! Kick ass säger jag bara!

Grattis Kvinnoförbundet!

Stör reklamen?

En kanal för att föra fram sina åsikter om reklam som stör har öppnats av Kärkimedia. (Kärkimedia ägs av 34 tidningar och fungerar som ett nationellt försäljnings- och samarbetsorgan för sina ägare och är den tredje största mediakanalen i Finland).

Kampanjen heter Häiritsenkö? och du uppmanas fylla i ett formulär om vilka reklamer som är bra eller störande. Den kvinna som tipsade om sidan förde fram speciellt utomhusreklamen som en angreppspunkt, dvs en reklam man inte kan välja bort som individ och att detta kunde vara ett sätt att kanske föra fram detta perspektiv. Tyvärr är kampanjen bara på finska.

Jämställdhet från teori till praktik

En kritik som ibland riktas mot och diskuteras inom den akademiska feministiska forskningen är att den kunskap som produceras inte omsätts i praktiken. Kritiken är förståelig - speciellt om det ingår i definitionen av feminismen en strävan till förändring så måste samhällelig förändring vara ett självklart element.

Det finns olika sätt att bemöta den kritiken. Jag anser att kvinnoforskningen delvis tagit kritiken på allvar, eller i alla fall gör försök till att förena teori och praktik. Ett bra exempel är
"Equal Tasa-arvorata kehittämiskumppanuus (2005-2007)" som berört arbetsplatser i Lappland och Birkaland och koordinerats från Lapplands universitet. Syfte med projektet har varit att väcka diskussion och skapa konkreta metoder för förenandet av arbete och familj, förbättra det underrepresenterade könets arbetsplatssituation och stärka kvinnors företagande och ledarskap.

Inom projektet använder de sig av den sk. YXPISTE© konceptet. Det innebär att man genom drama försöker lyfta fram könets betydelse i arbetsmiljön, genom att använda sig av klassiska exempel och byta ut könet för att visa på hur kvinnor och män behandlas olika. Utgående från exemplet diskuterar man jämställdhet, kvinnor och mäns karriärsmöjligheter och lönefrågor.

Projektet utnämndes i januari av EU kommissionen till en succé i regionalt utvecklingsarbete.

En annan feministisk kritik är att en del av den akademiska teorin inte går att omsätta i praktiken, vilket omintetgör förändringspotentialen hos feminismen och skapar en teori som är frånkopplad verkligheten.

Wendy Brown säger i senaste numret av bang att kravet på att feministisk teori ska vara direkt överförbart på politiskt arbete i sig är problematiskt. Hon menar i stället att:

"De måste utmana och störa varandra, det måste ge näring åt varandra och ställa till problem för varandra. Men de är varken samma sak eller fungerar i enlighet med ett överrensstämmande språk. Om man försöker få dem att fungera i enighet med samma språk så måste man förorsaka antingen det ena eller det andra."

Jag tolkar henne så att teorin måste vara omöjlig för att tvinga praktiken framåt och tvärtom. För det ska ju inte vara meningen att praktiken är det ända som utmanar teorin, utan att vi även ska utmanas att tänka om vårt handlande, de system vi rör oss i och de normer vårt handlande trots allt många gånger fastnar i. Och därför är det kanske okej, eller en mening, med konflikter dem emellan. Brown sätter kanske pricken över i då hon säger:

"Det är friktionen och hettan dem emellan som vi måste ta väl vara på".

Grattis!

Grattis på Minna Canth-dagen/ Jämställdhetsdagen!

Damen på spårvagnen

I lördags då jag var på väg till en fest vid 23.30tiden började en äldre dam på spårvagnen att diskutera med mig. Hon frågade om jag redan röstat och innan jag han svara tryckte hon fram en tidning och sa att det här partiet lönar det sig att rösta på. Jag såg direkt att det var Kristdemokraternas tidning och tänkte (hoho!) (i deras riksdagsprogram under rubriken "familjepolitik" framgår inte deras homofobiska inställning vad gäller ex. familjebildning, men genom att titta på röstningen i riksdagens plenum i frågor gällande ex. adoption blir bilden glasklar). Nåja, jag sade till damen att jag anser att Kristdemokraterna har för ålderdomliga värderingar för mig och så frågade hon vilka de kunde vara. Förstås drog jag upp frågan om homosexualitet, men damen förstod inte mig och sade att jo, det är nog ett problem. Diskussionen avslutades ganska snabbt eftersom jag måste stiga av och det visade sig att hon hörde till just den där obehagliga falangen av KD som anser att homosexualitet kan botas.

En lesbisk vän till mig har de senaste dagarna "trakasserat" olika partier som inte stöder rättigheter för homosexuella. Hennes taktik har varit att hon först har frågat om de stöder partiröstningar dvs. att de röstar med partiet, sedan har hon frågat om de anser att hon kunde bli en bra mamma och därefter har hon ifrågasatt deras möjlighet att rösta annorlunda än partiets linje. Jag tycker att det är bra att dessa riksdagskandidater får möta människor öga mot öga och se att en knapptrycktning i riksdagens plenum påverkar en människas liv i mycket hög utsträckning. Och vad gäller homosexualitet är det ju bara en fråga om åsikter då man röstar emot deras möjlighet att skaffa barn, giftas sig och adoptera.

Och åsikter kan ändras.

I går var det riksdagsval. "I den nya riksdagen sitter 84 kvinnor och 116 män. Det innebär att kvinnornas andel växer till 42 procent mot 37,5 procent i den förra riksdagen." (Yle) Se även närmare statistik om kvinnornas fördelning i hela landet. Åland fick även sin första riksdagskvinna; Elisabeth Naucler. Grattis Åland!

Vi får hoppas att det slank in en par feminister extra, min feministiska kandidat kom i allafall in.

Systerligt

Jag brukar skriva systerligt i slutet på mina mail emellanåt då det känns så där systerligt - eller då jag känner mig systerlig.

Och häromdagen frågade en vän vad som gömmer sig bakom det "systerliga" i hälsningen. Jag henne -och också mig själv -en lång utredning av begreppet, för jag fick mig verkligen en funderare. Det finns saker man börjar göra på slentrian och i något skede finns det en riska att själva innehållet, grundtanken blir allt mer luddig och diffus. Det samma kan ju gälla en hel verksamhet. En tjej på en kurs för en vecka sen berättade att kursen fått henne att fundera på vad hon egentligen håller på med och att det nog är dags att utvärdera och kanske göra nystart i verksamheten efersom hon under kursens gång insåg att verksamhets grundkärna och huvudtanken nog förvunnit någonstans på vägen och blivit snarare en slentrianverksamhet. Men tillbaka till systerligt - det känns trots allt inte som jag upplever samma med systerligt konceptet och det är ju värt att uppmärksamma i sig själv, och kanske att synliggöra för sig själv sina tankar kring det. Alla har säkert sin egen tolkningsram och innehållet varierar men jag tänkter redogöra för min subjektiva tanke.

Jag har en syster och på något sätt blir det direkt en koppling till det systerskapet. Delvis täkte jag på låten Sand med Eva Dahlgren:

"jag vet att ingen växer upp i samma familj
att alla bröder och systrar
har en egen bild
inte ens samma mamma och pappa.."

Och systerligt innehåller kanske för mig den där värmen som man känner till sin syster för att man på något sätt hör ihop (som kan liknas med erfarenheten av att uppfattas som kvinna) som systrar har hon och jag liknande erfarenheter av världen, men beroende på var i syskonskaran vi befunnit oss och beroende av våra och varandras personligheter och deras beroendeförhållande till varandra (som olika typer av kvinnor såsom klass, etnicitet, land-stad, familjekonstellation osv) blir våra världsbilder också olika. Vår upplevelse av världen är alltså mer eller mindre olika beroende på sammanhang. Men det systerliga är för mig en respekt för varandra som skilda människor som är olika, men ändå lika.

Jag gillar systertanken kanske för att jag har en positiv upplevelse av att ha en syster som på något sätt är den människa som vågar vara rak på och ärlig mot mig och inte är rädd att förstöra det som finns mellan oss utan håller på sina gränser och töjer på mina. Samtidigt är vi inlindade i vårt syskonskap och roller som vi hela tiden kämpar med att lösgöra oss ifrån. På samma sätt känner jag att jag för en ständig kamp med frigörande från den del av den normativa kvinnoroll, som jag inte känner mig jag med. Men en roll s0m tvingas på mig och som är så lätt att stiga i, eftersom den är ett led i normen och därför premieras den rollen och man m möter motstånd genom att välja den. Man kan även dra kortsiktiga fördelar av att välja den.

Men jag tror också jag använder systerligt hälsningen för att också skapa eller förtydliga ett systerskap och då som beydelsen solidaritet kvinnor emellan. Och att inte gå patriarkatets ärenden genom att endera bli konkurrenter eller utöva makt genom att trycka ned andra kvinnor. Utan uppskatta varandra.
Min tanke är nog inte så klar och djup varje gång, men det känns trots allt som viktigt att veta att den finns och konkretiseras kontinuerligt. Som igår då jag fick ett sms av en feministsyster där det bla. stod "Du är en underbar vän". Vi behöver alla höra sånt ibland, men då måste vi också själva verbalisera det vi känner för andra systrar.

"Inspis"

Ibland känns det så enkelt att jobba med ungdomar och ibland så svårt. I måndags sa en kille att homosexualitet var onaturligt för att det är inte meningen att män ska få barn tillsammans. Jag frågade då honom hur det kommer sig att det finns homosexuella djur, de borde ju vara naturliga. Men då svarade han menade att de var sjuka i huvudet. Suck!

Och igår sa en tjej att hon tycker att det är synd att inte fler tjejer förstår att de skulle behöva en plats att diskutera på samma sätt som vi gjorde igår om sex. Och att det är ordet feminism som skrämmer. Och tyvärr känns det inte som om det är själva ordet som är fel - utan okunskapen om vad jag om många andra jobbar för och en ovilja till förändring. Och vem vinner på det?
Men tjejerna är härliga och de inspirerar mig enormt att jobba vidare i feministisk anda.

Genderbenderblender

Jag besökte Kulturfeministfestivalen i Stockholm förra helgen. Där lyssnade jag bland annat på Del LaGrace Volcanos presentation av sina fotoprojekt samt såg på Lynnee Breedloves One Freak show. Showen förklaras på hemsidan mycket träffande:

"It’s about the confusion not just of society but of the individual, when he doesn’t modify himself to make his insides match his outsides. It’s about the sadness of the bicultural guy torn between warring communities, because he identifies as both. It’s about trying to label oneself to satisfy others and get love, when in fact no label seems to fit, and how the eyes of a child open the heart to simplify social constructs. It’s about parental struggles to guide and let go at the same time. It’s about our human body quest for compassion for ourselves and everyone else."

(Du kan även kolla in en 5min promo video.)

Showen var till en början svår, det amerikanska kändes plötsligt så obekant. Men sen fastnade jag. Bäst var hans visuella beskrivning av vad transgender egentligen är eller handlat om. Till sin hjälp hade han en docka, några knivar och en handvisp. Och visst är det så det gått till. Skära,skära, vispa om. Och så: Tadaa! en pojke!/en flicka!

Ikväll ramlade jag in hos en vän, där heteronorm och oförmåga att hantera transgender var det aktuella diskussionsämnet. Alla frågor och svårigheten att ge de definitiva svar som efterfrågas, gör att man kanske tappar bort sig i försöket att reda ut begreppen.
Del LaGrace Volcano beskrev i sin presentation sexualitet som en färgkarta. Där gult och blått finns, men inte som låsta kategorier och där gult inte heller är bättre än blått, utan en annan nyans som kan vara olika stark, olika dagar. Och dessutom skifta och/eller variera till gult, rött eller någon annan färg. Glidande skalor och gränser i form av färger. Regnbågensfärger. Vackert och inspirerande metafor. Jag gillar metaforer.

Temat vi diskuterade ikväll nischades senare till att handla om frågan om hur kan man skapa förståelse för mainstreaming av begrepp (som vi inte kan ge definitiva svar på) som ligger utanför normen och vilka fallgropar som vi ser göras gång på gång. Trots ärliga försök att göra något nytt - är det svårt att stiga ur. Jag känner en frustration över att inte riktigt greppa själva felet. Eller som min kompis sa, det handlar ibland om att börja från ett helt annat tema eller en helt annan ingångspunkt. Och visst har hon rätt, en saga måste inte börja "det var en gång...".

Men den perfekta förklaringen hittade vi inte, utan gick för att se Juni Järvi istället. Kanske för att se vem som dolde sig bakom det bekanta ansiktet på bilderna. Eller för att vi bara hade lust.

Ta hit wotever

Jag träffade entusiasterna till wotever och det känns som om det skulle kunna vara möjligt att ordna det där i Finland till hösten. Wotever bygger på konceptet att ha kul ihop i genderblender anda och är ett försök till revolution - till skapande av en plats där alla får plats, blir sedda och får (se) det de vill i se på/i en klubb. Med möjlighet att själv vara medskapande och påverka både form och innehåll.

Även om jag vill att queer och genderblender och happy people ska vara feminister så kan detta vara ett sätt att sammaföra performance människor, aktivister, akademiker, freaks, drag kings/queens och annat löst folk i denna stad eller i detta land. Eller ett försök i allafall. Du råkar inte bli inspirerad? Jag har kontaktuppgifter till dem i Sthlm - de kommer gratis, men först i höst. Det finns alltså tid att drömma och öva upp den där dragshowen som ju ska bli av, då vi alla har tid att sätta oss ner och diskutera just vad vi skulle göra.

Imorgon är det kvinnodagen

Jag har flytt fältet. Befinner mig i Uppsala och läser DN idag. 31kvinnor och 313män. Så ser könsläget ut i bolagsstyrelserna i de börsnoterade bolagen i Sverige. Jag kan tänka mig att det är mycket värre i Finland, men uppmärksammas det? Vem har att vinna på det?
Kvinnodagen kunde väl ändå vara den dag om året då vi skulle slippa uppmärksamma, synliggör aoch ifrågasätta. En sorts pausdag. Men vi behöver nog den dagen med. Fira imorgon!

Media löper amok med F! nyheter

F! slutar inte att uppröra, beröra erövra rubriker. jag läste själv i någon finsk tidning att F! tagit beslut att inte ställa upp i nästa val, vilket förvånade mig och visade sig inte heller vara sant. Läs mer på Sofia Karlssons blogg. Gudruns feminisbrev dementerar på samma sätt och förklarar utläggande vad allting handlar om. Sofia formulerar det bra:

"Vi har kapacitet att göra mer än en sak samtidigt. Vi kan både satsa på feministisk folkbilning, OCH aktivism OCH använda oss av parlamentariska initiaitv när vi finner det nödvändigt. Det brukas kanske inte göras så.. men å andra sidan krävs det mer än bara satsa på riksdagen för att montera ner patriarkatet."

Ja, varför ska det vara så svårt att förstå?

Slogans

De senaste dagarna har slogans tagit fart på en av listorna jag är med på efter en diskussion om ätstörningar. Jag måste delge dem här.

"How dare you presume I'd rather be thin?"

"Fat is a feminist issue"

"How dare you presume I'm a heterosexual"

"A woman without a man is like a fish without a bicycle".
"The truth will set you free, but first, it will piss you off"
Gloria Steinem

"The Ceiling Isn’t Glass — It’s a Very Thick Layer of Men"

"Feminism is the radical notion that women are human beings."
Cheris Kramerae

"A woman reading Playboy feels a little like a Jew reading a Nazi manual."
Gloria Steinem

Mer citat hittas på citatgården, 1001 feministcitat eller om du söker på "feminist quotes".

Men pass upp!

Det finns också sidor som gärna samlat och klippt citat ur sin kontex för att framställa feminismen som manshatande se ex. här eller här som drivs av mansorganisationer. Konstigt nog har jag aldrig stött på någon feministisk webb-sida som har kvinnohatar-citat för att framställa män som extrema. Hur kommer det sig att det finns så många män som vill framställa kvinnor som onda men så får kvinnor som vill framställa män som onda och misogyna?

Bland några andra bra feministcitat hittade jag även några anti-feminismcitat, som i mina ögon blir komiska och därmed tappar sin udd. Och sånt är ju bra.

"Snyggast i klassen"

Min kompis tipsade om det i Sverige nyproducerade programmet "Snyggast i klassen" som handlar om att publiken avgör om de deltagande paren är snyggare eller fulare sinsemellan. Tv400 söker par som varit tillsammans minst två månader. Aftonbladet rapporterar om hur tv-tittarna folk rasar mot programmet innan ens det första avsnitten sänts. Och kanalchefen och producenten försöker bemöta kritiken, men jag tycker att de inte ser problematiken.

"Ja, programmet kan tyckas ytligt, men också intressant och underhållande. "Snyggast i klassen" säger inte att det är viktigt att se bra ut, bara att det är roligt att prata om!"

Jag menar hur kan det vara "roligt" då så många redan tycker att det är en idiotisk idé? Och Expressen gör en bra poäng då de skriver att det handlar också om vem som är fulast.

Sexualiseringen skadar unga tjejer

Oj, BBC rapporterar om att sexualiseringen av kvinnor skadar unga tjejer, Iltalehti refererar och uppmanar tjejerna till bojkott.
Bra bra, men, hur skulle det vara med vuxnas ansvar också? De är ju liksom de som äger tidningarna, tillverkar dockorna, leksakerna, spelen eller marknadsför artister osv.

Det är såå lätt att skjuta undan ansvaret på andra.

Författarfika på Luckan i Helsingfors

Här kommer ett tips om torsdags författarfika kl.13 på Luckan.

Merete Mazzarella intervjuar Pia Ingström om hennes bok "Den flygande feministen - och andra minnen från 70-talet" den 26.4
"I ett tjugotal intervjuer med aktiva kvinnor (och några män) utforskar Ingström bland annat kroppspolitik, nakenkultur och moderskap, feminismens krockar med den politiska vänstern och högern och hur männen i mansgruppen Adam försökte anpassa sig till de nya kvinnorna". Citat från Tibo.

Den 12.4 intervjuas Emma Juslin av Tapani Ritamäki kring hennes bok "Barrikader av glas". Ny Tids recension av boken lockar mig till läsning, en bok om kvinnors illamående, rädda välrden syndromet och kampen mot kilona, en motvikt till den litteratur om det upphöjda illamående hos dagens unga killar.

Vi har ännu bra med tid att köpa och läsa böckerna, om man inte vill köpa dem förmånligt på plats.

Arbetslös doktor?

Johanna Kantola är initiativtagare till ett nätverk för kvinnliga forskare vid HU som har i syfte att förbättra de kvinnliga forskarnas situation. Snuttjobb är speciellt vanligt bland kvinnor och forskare är just en sådan grupp som lever på korta finansieringar. Hur hänger det här ihop med statens jämställdhetssträvanden?

I kväll diskuteras problemet med arbetslösa doktorer i programmet Voimala. B.la. Antu Soranen, Finlands första (?) doktor i kvinnovetenskap är på plats tillsammans med Tarja Filatov i studion.

Feminister sökes till EU!

Jag fick detta mail av en kompis häromdagen:

An aquaintence of mine works as an assistant to MEP Maria Carlshamre. She would want to get in contact with feministic activists within the EU member states; both networks, organizations and individuals. She's doing an European mapping to get in touch with as many feminists as possible at the same time on the issue of mobilizing and contact between countries on a grass-root level. The reason is she's starting a project on getting more feminists into the EU-parliament.

If you're interested in this, please feel free to contact her. And please pass this on to as many EU-memberstate feminists as possible!

Her contacts are:
Mikaela Robsahm
Assistant to MEP Maria Carlshamre
maria.carlshamre-assistant2(at)europarl.europa.eu

Så vad väntar vi på?

Anorexia och sexmixern

På vändagen på väg på föreställningen Sexmixern läser jag i Metro om anorexia. Artikeln handlar om att de flesta dödsfall inom psykiatrin sker bland de som är intagna för anorexi. Professor Hasse Karlsson menar att de senaste tio åren har 5-10% av patienterna dött, hälften av dem pga av självmord. Han motsätter sig bilden av anorexia som någonting ytligt utan poängterar att de är ett livsfarligt tillstånd och bara hälften tillfrisknar helt. I Sverige minskar dödligheten pga av att man förändrat sin bild av vad anorexia beror av tillägger han. Lappvikens sjukhus är Finlands enda ätstörningsklinik med en medelålder på 24 år, de äldsta över 60år och en kö på 150 personer. Klienterna som får plats är i mycket dåligt skick och det skulle vara bättre om de fick vård i ett tidigare skede berättar sjukskötare Veera Pohjolainen för Metro.

Idagens Hbl uttrycker Bertel Lindqvist sin besvikelse över att man inte tar i beaktande de positiva forskningsresultat i Sverige som utgår från en annan syn på ästörningar än den som är gällande i Finland. Föreningen Bul An r.f. är en påtryckningsorganisation i det avseende, men även en plats för de som upplevt ätstörningar, både personligen eller som nära anhörig. De turnerar just nu runt i skolor med kampanjen Valuable. Låter spännande, jag ska försöka se den då turnén drar söderöver.

*

Men tillbaka till sexmixtern. Pjäsen handlar om könsroller och förväntningar, kretsar kring en kvinna och en man som är med i ett "big-brother"liknande program, de har suttit inlåsta under flera veckor och nu ska den bästa rollmodellen koras. Hbl gjorde ett stort repotage om pjäsen som också är en skolpjäs, där eleverna är aktivt med emellanåt och gör wokshopliknande uppgifter.
Men själv var jag inte så imponerad. Eller konceptet, idén var bra. Men det var något som saknades och saker som förblev otydliga. Vi diskuterade och försökte greppa vad det var, i metron från Nordsjö och Rastis där den nu ges. Jag tror att vi kom fram till att det som saknades var verktygen för eleverna att gå vidare. Syftet med pjäsen är att ge eleverna genusglasögon, men det finns ju en risk för vanmaktskänsla om man inte vet hur man ska gå vidare; hur man kan förändra rådande situation. Pjäsen har inte på "riktigt" visats, så de frågade efter konstruktiv kritik, så min kompis och jag ska absolut ge mer feedback än det vi plitade ner direkt efter pjäsen. Vi båda tyckte att temat var viktigt och idén riktigt bra. För om man anser sig veta bättre, anser jag att man också har en skyldighet att meddela sin åsikt än att bara klaga. Det är ju förstås en helt annan sak om kommentarerna tas i beaktande, men då har man ju i allafall försökt skapa förändring.

"Det är ju inte någon katastrof"

Forskare Minna Nikusen har undersökt jämställdhetssituationen vid Institutionen för journalistik och kommunikation vid Tammerfors universitet. I hennes arbete "Ei mikään katastrofi kuitenkaan" framgår att 50% av männen och 20% av kvinnorna anser att jämställdheten på insitutionen är god. Samtidigt framgår det att endast 10% av kvinnorna och 55% av männen anser att kvinnor och män har samma möjlighet till avancemang inom institutionen.

På institutionen där 70% av de studerande är kvinnor och hälften av de forskarstuderande är kvinnor hittas åtta (alla) manliga professorer, endast 7 av 17 i undervisningspersonalen är kvinnor, resten av personalen består av 23 kvinnor och fyra män. Rapporten påminner om Johanna Kantolas rapport över Institutionen för statslära vid HU.

Jag tycker dessa rapporter är ett bevis på hur vikigt det är att utredningar görs för att synliggöra köns betydelse. Samtidigt är kanske dessa rapporter en enda möjlighet att skapa, eller i allafall trycka på, en förändring. Att problem kan växa sig så stora att man kan publicera en 100 sidors rapport är också kusligt. Det känns som om det är just rapporter av allehanda slag som ofta krävs - kvinnors subjektiva åsiker, erfarenheter och iakttagelser nonchaleras. Först i en rapport kan de tas på allvar, men det är tyvärr ingen garanti.

Jag är mera övertygad än någonsin att kvinnors ord inte är lika mycket värda. Om det inte är en katastrof, vad är det då?

Kenen eväillä tasa-arvoon?

Jag tycker att det är konstigt att de är så svårt att få reda på vissa häppeings - ibland undrar man vilka e-postlistor man ska befinna sig på. Men jag vet att andra brukar säga samma då jag gjort utskick som de inte fått. Jag ska i allafall kolla in Laxéns mangling av politikerna nästa vecka.

*************

Kutsu

Kenen eväillä tasa-arvoon?
keskiviikkona 14.2.2007 klo 18.00-19.30 eduskunnan lisärakennuksen auditoriossa, Arkadiankatu 3, Helsinki

Mitkä puolueet ovat tasa-arvon asialla ja mitä asioita silloin tarkoitetaan?
Tule kuuntelemaan ja kysymään puoluejohtajilta, mitä he aikovat tehdä tasa-arvon hyväksi. Keskustelun vetäjänä toimii Ruotsin tasa-arvoyksikön päällikkö, hallitusneuvos Marianne Laxén.

Puolueista vastaamassa ovat Kansallinen Kokoomus (Kok) puheenjohtaja Jyrki Katainen
Perussuomalaiset (PS) eduskuntaryhmän puheenjohtaja Raimo Vistbacka
Ruotsalainen kansanpuolue (RKP) ministeri Ulla-Maj Wideroos
Suomen Keskusta (Kesk) varapuheenjohtaja Mari Kiviniemi
Suomen Kristillisdemokraatit (KD) puheenjohtaja Päivi Räsänen
Suomen Sosialidemokraattinen puolue (SDP) varapuheenjohtaja Tarja Filatov
Vasemmistoliitto (Vas) puheenjohtaja Martti Korhonen
Vihreä liitto (Vihr) puheenjohtaja Tarja Cronberg

TERVETULOA!

Sirkka-Liisa Anttila Jukka Gustafsson
Tasa-arvoasiain neuvottelukunnan Työelämä- ja tasa-arvovaliokunnan
puheenjohtaja puheenjohtaja

Kvinnohuset SINNI öppnar i Uleåborg

Hur coolt är inte det att Finland får ett (första?) kvinnohus. Huset och organisationen heter SINNI och består av en fusion av fyra olika kvinnorganisationer. Nedan hittar du pressmeddelande och deras webbadress.

LEHDISTÖTIEDOTE 5.2.07

- julkaisuvapaa

JUHLIVAT NAISJÄRJESTÖT TIIVISTIVÄT YHTEISTYÖTÄ PERUSTAMALLA OSAKEYHTIÖN

Runebergin päivänä neljä naisjärjestöä ­ Oulun naisunioni ry., Oulun seudun yrittäjänaiset ry., Saran naiset ­ Oulun tutkijanaiset ry. ja Suomalainen naisliitto - perustivat SINNI voimavarakeskus osakeyhtiön. Perustajajäsenillä on takanaan yhteensä kunnioitettavat 210 vuotta naiserityistä toimintaa.

SINNI oy perustettiin pitkän prosessin päätteeksi. Perustetun osakeyhtiön hallituksen puheenjohtaja Taina Pitkänen-Koli Oulun naisunioni ry:stä sekä Ulla Paananen Saran naiset ­ Oulun tutkijanaiset ry:stä muistelivat, että jo 1980 ­luvun lopulla tehtiin aloitteita naisten talon saamiseksi Ouluun. Tuolloin kuitenkin resurssit eivät aivan riittäneet tavoitteen saavuttamiseen.

Myös Oulun seudun yrittäjänaiset ry:n puheenjohtajiston Tuula Hautala ja Sirpa Tulimaa kertoivat oman jäsenkuntansa pitkään haaveilleet naisten yhteisen kokoontumispaikan olemassa olosta. Yrittäjänaisilla onkin ollut käytössä oma huoneisto, mutta eri naistoimijoiden yhteisestä tilasta saadaan toimintaan synergiaetua. Tiina Tervaskanto-Mäentausta, 100 -vuotiaasta Suomalaisesta naisliitosta sanookin, että juuri yhteistoimintaa muiden järjestöjen kanssa odotetaan heidän jäsenistössään eniten. SINNI voimavarakeskus oy on yleishyödyllinen yhtiö, joka suuntautuu myös pitkäjänteiseen aluekehittämiseen, jossa mm. tuotetaan naisyrittäjyyden tukitoimia, kehitetään ratkaisuja naisten työllistymisen parantumiseen, kehitetään ratkaisumalleja maahanmuuttajanaisten kohtaamiin ongelmiin sekä koulutetaan ja neuvotaan tasa-arvoon liittyvissä asioissa, selvittää puolestaan projektipäällikkö Arja Packalén SINNI naisten businesshankkeesta. SINNI ­projekteja on pyörinyt jo vuodesta 2005 alkaen ja niissä on työllistynyt 7 henkilöä. ”Myös sidosryhmäverkostossamme 1990-luvulta saakka olleiden kehittämisprojektien tuloksia pyritään tuotteistamaan, sillä projektien elinkaarikaari on valitettavan lyhyt ilman erityisiä toimenpiteitä”, selvittää Leena Teräs, joka toimii projektipäällikkönä nykyään SINNI mover-projektissa.

SINNI voimavarakeskuksen hankesuunnittelu aloitettiin vuonna 2004 ja sitä tehtiin eri naisjärjestöjen yhteistyönä. Hanke pilkottiin useammaksi pienemmäksi projektiksi, joista on tällä hetkellä saanut rahoituksen kolme SINNI ­hanketta: SINNI naisten businesshanke, SINNI startti ­projekti sekä SINNI mover ­projekti. SINNI hankkeet ovat saaneet rahoituksen ESR-ohjelmasta ja rahoittajina toimivat Pohjois-Pohjanmaan liitto, Pohjois-Pohjanmaan T&E -keskus sekä Oulun kaupunki. Hankkeita hallinnoivat Ouluseutu Yrityspalvelut sekä Oulun yliopiston naistutkimus. SINNI voimavarakeskus oy sekä SINNI ­projektit toimivat Tuiran sairaala-alueella ns. Hermolan talossa. ”Talosta tulee upea naisten ja tyttöjen kokoontumispaikka”, vakuuttaa uunituore osakeyhtiön hallitus yksimielisesti.

SINNI voimavarakeskuksen avajaiset pidetään maaliskuun alussa ja yhtiön osakeanti myöhemmin keväällä. Perustajajäsenjärjestöjen juhlaviikkoja juhlitaan syntymäpäivien ja naiskulttuuriviikkojen merkeissä marraskuun 10.-26. välisenä aikana.

Lisätietoja www.SINNI.fi

Kön i fokus teaterscener

Det känns som om det händer, i teatervärlden just nu, i Helsingfors.

Blaue Frau samarbetar med Svenska teatern och ger "Tenna" -En berättelse om Teena Brandon, en kvinna som föds i fel kropp och mördas pga av sin transgender identitet.
Blaue Frau turnerar samtidigt med "Madde min vän" i skolor - en superbra skolpjäs om flickors vänskap, självförtroende och tvingande kvinnoroller som jag såg tidigare i höst. Läs mer om den på deras hemsidor.

Sirius Teatern och Teater 90° visar i slutet av mars pjäsen "Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika" som är en fantasiberättelse om Valerie Solanas inspirerad av Sara Strinbergs bok "Drömfakulteten".

Dessutom visas denna månad "Älä ole lapsi, nainen, äläkä homo" på Teater Naamio, som handlar om den problematiska mansrollen.

Från 2.3 visar Teater Viirus "Alice i underlandet" - en "fräck lek med könsroller och normer" skriver de på hemsidan.

Så, nu dra vi till teatern och stöder/kollar upp dessa projekt.

Bättre kvinnosakskvinna än miss!

Hjälp!

Iltalehti har väl aldrig varit någon feministvänlig tidning. Så det är ju inte förvånande att de ställer ledande frågor för att få svar som de vill ha. men å andra sidan har väl aldrig någon trott att Lola är en feminist. Läs och förfasa dig. Jag blev helt stum.

Som motvikt kan du ju även läsa om det finländska feministiska initiativet. Dessutom tipsade en kompis att man visst kan se dokumentären om f! på svt:s hemsidor. Den ger många blandade känslor om f!, politik, feminism och rättstaten. Se den.

"Ärende: Skärp dig."

"Tror du på Matrix?

Bra. Om du vill veta mer om socialt konstruerade verkligheter skall du studera inom magisterprogrammet.

Gå in på kvinnis hemsida:

http://www.abo.fi/instut/kvinnis/


Kom också till kvinnis den 15.2.2007 kl 13.00. Vi berättar då kort om magisterprogrammet, svarar på eventuella frågor och visar sedan filmen

Middle Sexes: Redefining He and She

The film explores the controversial subject of the blurring of genders, as well as the serious social and family problems faced by those whose gender may fall somewhere in between male and female.

Running Time: 74 minutes

VÄLKOMMEN!"

Visst blev man ju lite sugen?

Finländskt feministiskt initiativ

Kolla in det här. Jag är imponerad. Kanske det kan börja vara mera rumsrent att kalla sig feminist.

Feministiska toppolitiker - det finländska feministiska initiativet publiceras 31.1.2007

Finländska feministpolitiker har beslutat publicera ett feministiskt initiativ 31.1.2007. Det feministiska initiativet betyder att de riksdagsledamöter, ministrar och andra toppolitiker som är bakom initiativet har vilja att föra fram jämställdhet mellan könen allt starkare och deklarera sig som feminister i offentligheten.

"Bristen på jämställdhet syns på alla livsområden, även i politiken, och därför är det viktigt att föra fram feminismen, det vill säga jämställdheten. Feministpolitiker, oberoende av parti, poängterar kraftigt att delandet av föräldraskapet och det bästa sättet att förverkliga detta är utjämnandet av föräldraskapskostnaderna", konstaterar riksdagens kvinnonätverks ordförande, riksdagsledamot Heidi Hautala.

"Det är en stor utmaning att få papporna att inse att både de själva och deras barn mår bra av att de tar ut pappaledighet och också en del av föräldraledigheten", fortsätter sfp:s ordförande, miljöminister Stefan Wallin, som inte kan närvara på presskonferensen på grund av familjeskäl.

Att kunna anpassa arbete med familjeliv är varje mans och kvinnas rättighet. För att jämställdheten i arbetslivet ska kunna förverkligas, är det viktigt att papporna jämlikt deltar i barnskötseln och hushållsarbetet, poängterar ordföranden för Samlingspariets partifullmäktige, riksdagsledamot Sari Sarkomaa

Våld i parförhållanden är också ett fenomen av ojämställdhet mellan män och kvinnor. Våld förknippas fortfarande med skamkänslor och annat som gör att man inte vill berätta offentligt om våldet man blivit offer för- inte ens åt myndigheterna", säger Vänsterförbundets
riksdagsgrupporförande, riksdagsledamot Annika Lapintie och lyfter därmed fram en av feminismens målsättningar.

"En högklassig och till utgångspunkterna gratis utbildning ända upp till högskolenivå har varit ett viktigt redskap för jämställdheten", säger SDP:s partisekreterare Maarit Feldt-Ranta

Det feministiska initiativets hemsida, www.feministinenaloite.org, öppnas 1.2.2007

Artisokka Helsinki Woman Film Festival

Artisokka drar igång om två veckor i Helsingfors, men du kan redan nu kolla programmet på deras hemsidor. Och idag avslutat Docpoint.

En ovilja att diskutera

Jag undrar ibland varför folk förundrar sig över att man inte alltid vill diskutera feminism, kvinnovetenskap och kön. Jag menar, nivån på debatten är ibland så låg, eller temat så uttjatat att man liksom inte har lust att lägga sin tid på folk som egentligen inte är intresserade utan mest bara vill provocera. Och som inte heller är intresserade att lyssna, utan gärna vill predika på med sina fördomar. Mina stereotypa föreställningar kring vilken typ av diskussionsnivå som kunde tänkas finnas på Aamulehtis diskussionsforum infriades tyvärr i går.

Feministtapet på turné

Feminister fotograferas på Finlandsturnee 25.1 - 6.2

Konstnärsgruppen Megafån åker på Finlandsturné för att fotografera feminister till projektet Feministtapet. Vårt mål är att fotografera alla feminister som vill vara med. Hittills har vi fotograferat över 350 feminister i Åbo och Helsingfors.

Vill du vara med? Den som vill medverka på tapeten fotograferas i vår mobila studio (platser och tider i tidtabellen). Alla som vill vara med är välkomna - kvinnor, män, små, stora, arga och glada.

Av de grafiskt behandlade bilderna sammanställer vi en tapet. Mönstret består av en stor människomassa och där finns även pratbubblor, där de som vill kan skriva något om sin feminism. Då tapeten är färdig sänder vi den till alla som vi fotograferat, så att de kan hänga upp dem på allmänna plats. Vi ber alla som är med att också dokumentera tapeten i den miljö den blivit upp satt och sända bilderna åt oss.

Megafån hänger också upp tapeten på ställen vi tycker att behöver den. Platserna kan vara trista och tomma ytor, eller platser som vi tycker behöver ett feministiskt budskap. Av dokumentationen av spridningsprocessen sammanställer vi en utställning i höst.

Konstnärsgruppen Megafån vill aktivera, ställa frågor och göra konst i växelverkan med olika människogrupper. Megafån består av Fredrika Biström, Freja Bäckman och Heidi Lunabba

Detta meddelande får gärna sändas vidare!

Ytterligare information: www.megahem.info
Frågor: megabrev@gmail.com

Med vänliga hälsningar
Konstnärsgruppen Megafån, Fredrika Biström
040-7055223

Feministtapet fotograferingsturné, tidtabell:

LAHTIS, torsdag 25.1, kl 15.00 – 19.00, Pääkirjasto, Kirkkokatu 31.

TAMMERFORS, fredag 26.1, kl 15.00 – 19.00, Siperia.

BJÖRNEBORG, lördag 27.1, kl 12.00 – 16.00, Promenadikeskus, Yrjönkatu 17.

VASA, måndag 29.1, kl 15.00 – 19.00, Rewellcenter.

JAKOBSTAD, tisdag 30.1, kl 15.00 – 19.00, Stadsbibloteket.

ULEÅBORG, onsdag 31.1, kl 15.00 – 19.00, Ungdoms- och kulturcentrum Nuku.

ROVANIEMI, torsdag 1.2, kl 15.00 – 19.00, Sampo Keskus.

JYVÄSKYLÄ, lördag 3.2, kl 15.00 – 19.00, Stadsbiblioteket, Vapaudenkatu 39-41.

KUOPIO, måndag 5.2, kl 15.00 – 19.00, Platsen ännu oklar.

VILLMANSTRAND, tisdag 6.2, kl 15.00 – 19.00, Kauppakeskus Weera.

Vi meddelar eventuella ändringar.

Vilken åsiktsfrihet i kyrkan?

Om man får vara kvinnoprästmotståndare (hets mot folkgrupp) varför får man inte vara homovänlig (en tro på alla människors lika värde) ?

Hur täcks någon ens anmäla Karl af Hällström? Är det ett motdrag till kyrkans seminarium om homosexuella som hölls förra veckan?

Vad vill man vinna, och vad kan man förlora på en anmälning?

Domkapitlet kan bara göra en sak för att behålla de unga och gamla människor som vet att kärlek aldrig kan vara fel mellan två vuxna människor. Fria af Hällström.

Sagan om F!

Äsch alltså att man inte har svensk tv och kunde se första delen av dokumentären om F! Ni som har möjlighet att se programmet, kan kolla in reprisen och följande del kommer nu inkommande söndag.
Jag får nöja mig med att läsa Gudrun Schymans insändare om dokumentärn som publicerats i en tidining hon glömt att nämna i sitt mailutskick. Hon skriver:

"Vad som hände när F! "kom ut", våren 2005, var att vi kanaliserade alla de fördomar som fanns/finns kring feminismen i allmänhet och feminister i synnerhet. Hela F!:s första levnadsår präglades av mediala påhopp som avslöjade omfattningen av ett feministhat och en homofobi som t.o.m. förvånade mig. Samtidigt uppenbarades förklaringen till varför det händer så lite trots att vi vet så mycket."

Schymans analys är splendid. För visst syns motståndet. Och känns.

"I en partiledardebatt i riksdagen innan sommaren bekände sig både Persson och Reinfeldt till jämställdheten, dvs. konstaterade att den fanns, och bedyrade samfällt att det inte skulle bli några förändringar i föräldraförsäkringen, dvs. inga krav på att papporna skulle ta sitt fulla föräldraansvar. I praktiken innebar det att hela frågan om kvinnors arbetsmarknad (löner, anställningsformer, arbetstider) ströks från den politiska dagordningen. En patriarkal politiska omfamningen som sedan upprepades i en direktsänd partiledardebatt i tv. Konsekvensen blev att också andra arbetsrelaterade frågor, giltiga för halva befolkningen, som arbetsmiljö, rehabilitering, stress och utbrändhet, inte heller kom med."

Vi får se vad det blir för diskussioner i vårt riksdagsval. Vad säljer man bort, eller vad blir de stora valfrågorna? Bara det inte blir så dött på jämställdhetsfronten som Schyman framställer det svenska valet.

Läkarnas olika lön

Jag vet att jag är lite sen att reagera på den undersökning Mediuutiset publicerade för några veckor sen. Den handlade om de kvinnliga läkarna som har betydligt lägre lön än sina manliga arbetskamrater, i Helsingfors handlade det om 1300e i månaden skriver Helsingin Sanomat. Det förklarades med att kvinnor var mammalediga och därmed tappade efter sina manliga kolleger.
Jaha och vad är det för en förklaring - Ligger det inte i hela samhällets intresse att barn skulle födas? Varför ska enbart kvinnorna betala, jag trodde att man oftast var två om att få barn?

Jag ramlade dessutom även över en intressant bloggdiskussion om kvinnliga läkares underordning. Och jag måste citera en av de kvinnliga läkarstuderandes inlägg:

"Monet opinahjot, kuten jo mainittu eläinlääketieteellinen, puhumattakaan opettajankoulutuksesta, ovat täynnä naisia. Minne ne miehet menevät? Ja miksi naiset tosiaan valtaavat lääketieteellisen? Ennenhän oli vain lääkärisetiä." Läs mer!

Precis. Det där med att "kvinnorna tar över" kan man ju se på två sätt. Varför måste det egentligen handla om att kvinnor tar över en bransch? Men männen då? Tänk om det handlar om att de lämnar sitt ansvar, att lämna andra i sticket, och sedan skyller de på dem som tar ansvar?

Det handlar ibland om ren och skär retorik. Genomskåda den.

Läs en bok, men vilken?

Jag hittade ett feministbibliotek med 150 bokrecensioner av olika genre som satts ihop av en svensk tjej, Hanna Lager.
Credit till henne.

Kolla in!

Kvinnonätverket – nej till uranbrytning, atomkraft, atomvapen

idag kom denna reklam på flera av de feministiska e-postlistorna som jag är registrerad på. Om du är i huvudstaden kunde det vara en möjlighet att göra direkt aktion.

KVINNOR UPP TILL KAMP FÖR FRAMTIDEN

I Finland finns det 75 kvinnor i riksdagen. Detta är ett ansenligt antal internationellt sett. Detta återspeglar sig dessvärre inte märkbart i de beslut som kvinnor anser vara viktiga. Runt om i Europa oroar sig kvinnor i högre grad än män för atomkraftens risker och för miljöärenden i största allmänhet. Inom fredsrörelsen har kvinnor traditionellt burit ett stort ansvar. Därför har vi, ett 30-tal kvinnor från olika delar av Finland - representerande olika organisationer och rörelser samt miljontals kvinnor i Europa - beslutat oss för att ställa 18 frågor om atomkraft till riksdagens kvinnor för att ta reda på hur de förhåller sig till denna förödande energiform.

Torsdagen den 25.1.2007 kl. 18.00 får riksdagens kvinnor en chans att på riksdagshusets trappa genom handuppräckning visa hur de förhåller sig till dessa frågor.

VI INBJUDER DIG OCH ALLA KVINNOR DU KÄNNER att delta i detta evenemang!

Vi hoppas att minst 100 kvinnor skall delta i denna viktiga frågetimme. I Finland byggs världens största prototypreaktor, Olkiluoto 3. Utländska företag planerar urandrift runt om i Finland. I Olkiluoto vill man bygga världens första slutförvar för högaktivt avfall. Nu måste vi agera för kommande generationers skull!

Klä dig i granna kläder – Mottot är värme och kvinnokraft! Meddela senast 19.1. till Ulla Klötzer, ullaklotzer(at)yahoo.com eller Lea Launokari, lea.launokari(at)nettilinja.fi om du deltar.

Naisten verkosto - Irti uraanista, atomivoimasta ja atomiaseista
Kvinnonätverket – nej till uranbrytning, atomkraft, atomvapen

Kyrkan och homosexualitet

Det ska bli intressant att se hur man diskuterar homosexualitet inom kyrkan, det är ju inte direkt ett nytt fenomen.

"Ledningen för evangelisk-lutherska kyrkan i Finland inleder en diskussion om lagen om registrerat partnerskap och vilka följder partnerskapslagen har inom kyrkan. Biskoparna, representanter för stiften och för kyrkostyrelsens olika enheter och sakkunniga samlas till ett tredagars seminarium den 15-17 januari.På seminariet i januari behandlar man homosexuella parrelationer utgående från synpunkter som grundar sig på bibeltolkningen, den kristna etiken och de diskussioner som förts i andra kyrkor. Den 28-29 november hålls ett nytt seminarium där man närmar sig frågan utgående från läkarvetenskapen, människosynen, själavården och lagstiftningen.

Seminariet är den lutherska kyrkans första breda diskussion om homosexualitet."