Systerligt

Jag brukar skriva systerligt i slutet på mina mail emellanåt då det känns så där systerligt - eller då jag känner mig systerlig.

Och häromdagen frågade en vän vad som gömmer sig bakom det "systerliga" i hälsningen. Jag henne -och också mig själv -en lång utredning av begreppet, för jag fick mig verkligen en funderare. Det finns saker man börjar göra på slentrian och i något skede finns det en riska att själva innehållet, grundtanken blir allt mer luddig och diffus. Det samma kan ju gälla en hel verksamhet. En tjej på en kurs för en vecka sen berättade att kursen fått henne att fundera på vad hon egentligen håller på med och att det nog är dags att utvärdera och kanske göra nystart i verksamheten efersom hon under kursens gång insåg att verksamhets grundkärna och huvudtanken nog förvunnit någonstans på vägen och blivit snarare en slentrianverksamhet. Men tillbaka till systerligt - det känns trots allt inte som jag upplever samma med systerligt konceptet och det är ju värt att uppmärksamma i sig själv, och kanske att synliggöra för sig själv sina tankar kring det. Alla har säkert sin egen tolkningsram och innehållet varierar men jag tänkter redogöra för min subjektiva tanke.

Jag har en syster och på något sätt blir det direkt en koppling till det systerskapet. Delvis täkte jag på låten Sand med Eva Dahlgren:

"jag vet att ingen växer upp i samma familj
att alla bröder och systrar
har en egen bild
inte ens samma mamma och pappa.."

Och systerligt innehåller kanske för mig den där värmen som man känner till sin syster för att man på något sätt hör ihop (som kan liknas med erfarenheten av att uppfattas som kvinna) som systrar har hon och jag liknande erfarenheter av världen, men beroende på var i syskonskaran vi befunnit oss och beroende av våra och varandras personligheter och deras beroendeförhållande till varandra (som olika typer av kvinnor såsom klass, etnicitet, land-stad, familjekonstellation osv) blir våra världsbilder också olika. Vår upplevelse av världen är alltså mer eller mindre olika beroende på sammanhang. Men det systerliga är för mig en respekt för varandra som skilda människor som är olika, men ändå lika.

Jag gillar systertanken kanske för att jag har en positiv upplevelse av att ha en syster som på något sätt är den människa som vågar vara rak på och ärlig mot mig och inte är rädd att förstöra det som finns mellan oss utan håller på sina gränser och töjer på mina. Samtidigt är vi inlindade i vårt syskonskap och roller som vi hela tiden kämpar med att lösgöra oss ifrån. På samma sätt känner jag att jag för en ständig kamp med frigörande från den del av den normativa kvinnoroll, som jag inte känner mig jag med. Men en roll s0m tvingas på mig och som är så lätt att stiga i, eftersom den är ett led i normen och därför premieras den rollen och man m möter motstånd genom att välja den. Man kan även dra kortsiktiga fördelar av att välja den.

Men jag tror också jag använder systerligt hälsningen för att också skapa eller förtydliga ett systerskap och då som beydelsen solidaritet kvinnor emellan. Och att inte gå patriarkatets ärenden genom att endera bli konkurrenter eller utöva makt genom att trycka ned andra kvinnor. Utan uppskatta varandra.
Min tanke är nog inte så klar och djup varje gång, men det känns trots allt som viktigt att veta att den finns och konkretiseras kontinuerligt. Som igår då jag fick ett sms av en feministsyster där det bla. stod "Du är en underbar vän". Vi behöver alla höra sånt ibland, men då måste vi också själva verbalisera det vi känner för andra systrar.