Visst visste vi väl att det var något lurt med majoritet kvinnor i regeringen (12/8). Utskottsordförandena är nu tillsatta, 4 av 16 är kvinnor. Jämställdhetsutskottets nya ordförande, Arto Satonen (saml), anser inte att det är problematiskt med de många manliga utskottsordförandena, med hänvisning till att det ju sitter en kvinnlig majoritet i regeringen. Nähä, som om 40%män i regeringen är det samma som 25%kvinnor på utskottsordförandeplatser. Knappast.
Samtidigt hör man regeringssnacket om att begränsa president Tarja Halonens makt i utrikesfrågor.
Hallå, kan det liksom bli mera uppenbart hur man försöker kompensera upp kvinnors ökande makt och inte intresserar sig av jämn könsrepresentation!
I dagens Hesari kan man läsa om vår nya jämställdhetsministers radikalfeministiska agenda. Stefan Wallin säger att för honom innebär målet att kvinnor och män är i alla sammanhang, både i familjelivet och i arbetet, i en helt jämställd situation och att män och kvinnor har samma förusättningar att klara sig i livet.
Det är ju skönt att veta att det i regeringen sitter dessutom en feministisk man. Men det kompenserar inte upp frånvaron av nyanserad diskussion om kön.
lördag, april 28, 2007
onsdag, april 25, 2007
Kränkning som vardag
Idag sa en 13-årig flicka att hon får höra av pojkarna att hon är en kossa varje dag i skolan. En annan sa att tjejer kan få höra att det inte får vara med för att de är för tjocka, trots att killen som säger det är mycket tjockare. Igår berättade en 14-årig flicka att killarna skriker att tjejerna är feta och klagar på deras utseenden. Att man gärna skulle vilja se ut som någon annan och att vissa dagar känner man sig extra ful.
Då man pratar om att killarn inte presterar i skolan, så kanske en del orsak är att det är så upptagna med andra saker, såsom att hacka ner på alla andra. Det som istället är alarmerande är att flickorna fortfarande orkar prestera så bra. Det osynliggör den skit och de vardagliga kränkningar de går genom, eller det som de själv utsätter sig för genom att kritisera sitt utseende.
Då man pratar om att killarn inte presterar i skolan, så kanske en del orsak är att det är så upptagna med andra saker, såsom att hacka ner på alla andra. Det som istället är alarmerande är att flickorna fortfarande orkar prestera så bra. Det osynliggör den skit och de vardagliga kränkningar de går genom, eller det som de själv utsätter sig för genom att kritisera sitt utseende.
tisdag, april 24, 2007
Kvinnohat i kolumnform
I detta land, känt bland annat för sin tystnad, ramlar det ibland ut vilken skit som helst ur misogynister som dessutom får spaltmetrar. Iltalehti (motsvarighet till Aftonblandet och Expressen) har nu publicerat två vidriga kolumner av Aarnio Laitinen. Den första publicerades 14.4 hette "Lattarinnat-tyrannit" (Plattbröst-tyrannerna) och handlar om hur plattbröstade är ett problem i vårt samhälle i form av socialdemokratiska och gröna feminister. Kolumnen som överhuvudtaget inte grundar sig på fakta utan är snarare nån sumppig sörja av kvinnohat innehåller även personnamn ur politiken vilket garanterat är utanför all tidningsetik. Följande artikel publicerades en vecka senare (21.4) med rubriken "Kurja pokerikasi"(En bedrövlig pokerhand) och "diskuterar" de nya regeringen. Kvinnomajoriteten har inte gått Laitinen förbi som pratar om blondinkvot, att kompetenta män blivit utanför regeringen pga av sitt kön, att feministerna luras att tro att kvinnorna har makt då den egentligen koncentreras till färre män osv.
Varför ska sån här skit publiceras? Förhoppningsvis är kolumnerna så absurda att ingen kan ta åt sig, men tyvärr hör nog inte största delarna av Iltalehtis kundgrupp de mest kritiska. Läs ex. diskussionsinlägg. Suck.
Det skulle aldrig vara möjligt att publicera en liknande kolumn utan att bli kallad manshatare. I Sverige skulle detta dessutom vara så icke-pk. Man hör ofta sägas att män inte kan vara lika kritiska mot kvinnor och kvinnor är mot män. Men i dessa fall bevisar nog motsatsen.
Varför ska sån här skit publiceras? Förhoppningsvis är kolumnerna så absurda att ingen kan ta åt sig, men tyvärr hör nog inte största delarna av Iltalehtis kundgrupp de mest kritiska. Läs ex. diskussionsinlägg. Suck.
Det skulle aldrig vara möjligt att publicera en liknande kolumn utan att bli kallad manshatare. I Sverige skulle detta dessutom vara så icke-pk. Man hör ofta sägas att män inte kan vara lika kritiska mot kvinnor och kvinnor är mot män. Men i dessa fall bevisar nog motsatsen.
måndag, april 23, 2007
Tvåsamhetsnormen del 2
Den där lördagskvällen diskuterades inte bara de äldre generationernas oförståelse, utan även vår egen generations uppenbara blindhet.
Och då menar jag exempelvis den romantiska tvåsamheten som norm. Även fast vår generation i princip accepterat fenomen som one-night-stand, kk:n eller liknande lever bilden kvar att en singel alltid letar efter den rätte. Att allt man gör där emellan är ett tidsfördriv, en paus från det riktiga, ett sätt att tillfredställa sig för stunden, men inget stadium man skulle välja framför den "rätte".
Bilden att en man och kvinna inte kan vara "bara" vänner, finns även som motsvarighet i hbtl-kretsar. De gånger vår generation ändå skulle se att vänskap nog är möjlig, så har den ändå bestämda gränser och möjligheten att se skillnad på vänskap och vänskap, eller relation och relation är nästintill omöjlig. Man kunde ju tycka att det säkert skulle vara lättast att strunta i alla definitioner och göra, känna och vara som man vill.
Men hur gör man i en värld där allting utgår ifrån kategoriseringar? Där man gång på gång får höra i debatter att människan har ett behov av att kategorisera. Kommer det att bli vår generations stora dilemma? Att vi vet vad vi inte vill, men kan inte få tag på det vi vill pga. av all uteslutande och normativ kategorisering. Kategorisering blir som en paradox i ett samhälle som så starkt förespråkar individualism. Hur ska jag kunna ses och se mig själv som människa om jag konsekvent måste läggas in i facket man eller inte man, hetero eller inte hetero, tvåsamhet eller inte tvåsamhet, där det inom varje gruppering hittas en ny hierarki om vad som är normativt och vad det innebär.
Vi diskuterade en ovilja att definiera, men ett tryck på att positionera sig och som går igen i formulär vi fyller i, i min cv, på släktmiddagar, bland vänner och även bland dem, som utsäger sig att vara de som inte förespråkar identitetsnormativitet.
Sedan stängde caféet för natten och vi fem måste gå, trots att diskussionen inte var avslutad, frågorna inte besvarade. Men med varandras nya kontaktuppgifter.
Och då menar jag exempelvis den romantiska tvåsamheten som norm. Även fast vår generation i princip accepterat fenomen som one-night-stand, kk:n eller liknande lever bilden kvar att en singel alltid letar efter den rätte. Att allt man gör där emellan är ett tidsfördriv, en paus från det riktiga, ett sätt att tillfredställa sig för stunden, men inget stadium man skulle välja framför den "rätte".
Bilden att en man och kvinna inte kan vara "bara" vänner, finns även som motsvarighet i hbtl-kretsar. De gånger vår generation ändå skulle se att vänskap nog är möjlig, så har den ändå bestämda gränser och möjligheten att se skillnad på vänskap och vänskap, eller relation och relation är nästintill omöjlig. Man kunde ju tycka att det säkert skulle vara lättast att strunta i alla definitioner och göra, känna och vara som man vill.
Men hur gör man i en värld där allting utgår ifrån kategoriseringar? Där man gång på gång får höra i debatter att människan har ett behov av att kategorisera. Kommer det att bli vår generations stora dilemma? Att vi vet vad vi inte vill, men kan inte få tag på det vi vill pga. av all uteslutande och normativ kategorisering. Kategorisering blir som en paradox i ett samhälle som så starkt förespråkar individualism. Hur ska jag kunna ses och se mig själv som människa om jag konsekvent måste läggas in i facket man eller inte man, hetero eller inte hetero, tvåsamhet eller inte tvåsamhet, där det inom varje gruppering hittas en ny hierarki om vad som är normativt och vad det innebär.
Vi diskuterade en ovilja att definiera, men ett tryck på att positionera sig och som går igen i formulär vi fyller i, i min cv, på släktmiddagar, bland vänner och även bland dem, som utsäger sig att vara de som inte förespråkar identitetsnormativitet.
Sedan stängde caféet för natten och vi fem måste gå, trots att diskussionen inte var avslutad, frågorna inte besvarade. Men med varandras nya kontaktuppgifter.
söndag, april 22, 2007
Tvåsamhetsnormen del 1
Igår hade jag en av de mest inspirerade diskussionerna på länge. Jag sprang i hop med en gammal vän och hennes vänner, hungern tog oss till ett café på Folkungagatan på Söder. Diskussionen ville aldrig ta slut och jag måste därför referera och fortsätta den här och nu.
Michael Kimmel, manlighetsforskare, berättade om hur hans egen generation, inklusive han själv är med och förhindrar en förändrad syn på kvinnor och män genom att exempelvis inte förstå "cross-sex-friendship". Att han själv ifrågasatt sin sons vänskap med en jämnårig flicka bottnar i den ålderdomliga idén om att män och kvinnor inte kan vara "bara" vänner. Och visst är det ett nytt fenomen; för hundra år sedan var det mycket mer ovanligt att kvinnor och män var vänner eftersom kvinnorna varken hade rösträtt eller fick studera i samma utsträckning som män, hade man inte heller möjlighet att bygga upp vänskapsband på det sätt som är möjligt idag. Och även om mina föräldrars generation var den första som kunde göra det, möttes de av fördomar av sina föräldrar och vänner eller så var de just en av de vänner som inte kunde förstå att en man och kvinna kunde vara vänner.
För hundra år sedan var det mycket svårare att leva som singel, klaga på sin hopplösa man/kvinna eller att skilja sig. Mina föräldrars generation var de första som faktiskt kunde skilja sig ur kärnfamiljen, som inte av ekonomiska orsaker måste stanna kvar. Vår generation är de barn som växt upp de första familjerna som splittrades, och idag leder vart annat äktenskap i skilsmässa och många lever med bonus barn och bonus föräldrar. Regnbågsfamiljer diskuteras, syns och existerar - min generation ser den normerade kärnfamiljen sättas i gungning och många alternativ öppnas upp. Men även de är begränsade eftersom tvåsamhetens tvingande diskurs är stark, även i nybildade eller regnbågsfamiljer.
Tvåsamheten och kärnfamiljen existerar fortfarande som ett ideal för många, men kraven nya. Du ska skaffa dig en utbildning, inleda karriären, hitta dig en jämställd man/kvinna och skaffa barn innan den biologiska klockan slutat ticka.
Om du inte lyckas är det dig det är fel på, om mannen inte är jämställd, så var det du som valde fel, om barnen blir kriminella så är det även ditt fel (endera var du hemma och skämde bort dem, eller så var du aldrig närvarande utan tänkte bara på din karriär).
Mina far- och morföräldrars generation gifte sig inte alltid av kärlek, mina föräldrars generation kunde det. Mina föräldrars generation kunde också klaga på min respektive, diskutera och hota om skilsmässa. Men ändå var det många som stannade kvar. Min generation förstår inte hur man stannar kvar hos en partner man bara klagar på, en partner som man en gång gift sig med av kärlek. Vi förstår inte och vi frågar, men får inte några rationella svar.
En 15-årig flicka sade: då en mamma och pappa jobbar lika mycket och sen kommer hem så lagar mamman mat, diskar, tvättar och städar medan pappan ligger på soffan. Varför är det så? Ja, hur kommer det sig att en generation som faktiskt kan skilja sig, inte gör det? Varför går hon inte brukade vi fråga oss kvinnan som stannade kvar i förhållandet där mannen misshandlade henne? Sedan fick vi lära oss de komplicerade processerna och förstod.
En av tjejerna berättade om Tobbe, som jobbade som grävmaskinsförare och som på lunchrasten packade upp sin matlåda och irriterat anmärkte på att frugan hans inte fattade att han inte gillade leverpastej. Han frågade om någon annan ville ha en, för han äter dessutom bara 7 och inte 10 som hon packar ner. Om ingen jobbarkompis tog en macka så slängde ha dem. En av männen frågade då honom om varför han inte sa till att han inte ville ha leverpastej eller 10 mackor. Tobbe svarade att det inte var någon idé och att det bara blir ett jävla liv.
Vi frågade oss a)varför brer frun mannens mackor? b)varför kan dessa två, som en gång gift sig av kärlek, inte diskutera detta problem med mackorna? c) hur kommer det sig at tuffa Tobbe plötsligt låter framstå att frun bara bestämmer och han inte kan göra någonting? Som att exempelvis breda sina mackor själv?
Varför går han inte? Varför lämnar han inte kvinnan som inte ens kan respektera att han inte vill ha några leverpastejsmackor? Vilka processer finns det i detta och många andra förhållanden som min generation hört om, kanske i vår egen familj, på sommarjobbet, på arbetsplatsen, på släktfester osv.
Vi tjejer ansåg att vi inte visste vad som var mest absurt. Det att en man i 30-40-årsåldern inte brer sina mackor själv och dessutom har mage att klaga på det sätt frun gör det. Eller det att frun inte respekterar sin mans mackönskningar.
Är det tvåsamhetens tvingade diskurs - så som en frånvaro av andra rollmodeller att leva sitt liv ihop, en rädsla för att bli ensam eller är det en vanmakt inför hela situationen där en man/kvinna förlorat makten över sitt liv?
Kimmel menade att det är viktig att vi kommer ihåg att kvinnorörelsen är den mest lyckade sociala rörelsen genom tiderna, från att inte ens ha haft rösträtt, kan kvinnor idag sitta på världen ledande positioner. Kvinnors förhållande har förändrats ofantligt. Men på vilket sätt har mäns syn på sig som man, sina möjligheter och mans ideal. Knappt någonting på tre generationer. Kimmel menade att han växt upp med samma ideal som sin far och han ser sin son gå samma väg.
-En man ska inte ha något med kvinnlighet/kärringhet att göra dvs. det fult/mindre värt(jo, det håller på luckras upp men mycket långsamt iom. pappaledigheten, män på dagis men det alla män godkänner det inte som något bra eller eftersträvansvärt).
-En man ska fortfarande egoistiskt ta för sig av välstånd och rikedom,
-En man ska klara allt själv och ensam, både kriser och problem.
-En man ska skita i andra och ta risker och ge sig ut i det okända.
Sitter kanske Tobbe fast i vår manlighetsnorm? Baserar sig grundvalarna i mina föräldrars generations fortfarande på heteronormen som de tvingar på sina barn, även fast kärnfamiljen splittrats? Sitter kvinnorna fortfarande fast i 50-tales duktighets ideal där hemmet ska skina och ungarna vara rena trots att hon nu dessutom har ett heltidsjobb?
Jag tror att svaret på alla frågor är ja. Och frågan är alltså nu, vad ska jag göra för att inte påverkas av mina föräldrars heteronormativitets hysteri och inte göra samma fel som våra mammor men med dessutom en karriär på köpet?
Michael Kimmel, manlighetsforskare, berättade om hur hans egen generation, inklusive han själv är med och förhindrar en förändrad syn på kvinnor och män genom att exempelvis inte förstå "cross-sex-friendship". Att han själv ifrågasatt sin sons vänskap med en jämnårig flicka bottnar i den ålderdomliga idén om att män och kvinnor inte kan vara "bara" vänner. Och visst är det ett nytt fenomen; för hundra år sedan var det mycket mer ovanligt att kvinnor och män var vänner eftersom kvinnorna varken hade rösträtt eller fick studera i samma utsträckning som män, hade man inte heller möjlighet att bygga upp vänskapsband på det sätt som är möjligt idag. Och även om mina föräldrars generation var den första som kunde göra det, möttes de av fördomar av sina föräldrar och vänner eller så var de just en av de vänner som inte kunde förstå att en man och kvinna kunde vara vänner.
För hundra år sedan var det mycket svårare att leva som singel, klaga på sin hopplösa man/kvinna eller att skilja sig. Mina föräldrars generation var de första som faktiskt kunde skilja sig ur kärnfamiljen, som inte av ekonomiska orsaker måste stanna kvar. Vår generation är de barn som växt upp de första familjerna som splittrades, och idag leder vart annat äktenskap i skilsmässa och många lever med bonus barn och bonus föräldrar. Regnbågsfamiljer diskuteras, syns och existerar - min generation ser den normerade kärnfamiljen sättas i gungning och många alternativ öppnas upp. Men även de är begränsade eftersom tvåsamhetens tvingande diskurs är stark, även i nybildade eller regnbågsfamiljer.
Tvåsamheten och kärnfamiljen existerar fortfarande som ett ideal för många, men kraven nya. Du ska skaffa dig en utbildning, inleda karriären, hitta dig en jämställd man/kvinna och skaffa barn innan den biologiska klockan slutat ticka.
Om du inte lyckas är det dig det är fel på, om mannen inte är jämställd, så var det du som valde fel, om barnen blir kriminella så är det även ditt fel (endera var du hemma och skämde bort dem, eller så var du aldrig närvarande utan tänkte bara på din karriär).
Mina far- och morföräldrars generation gifte sig inte alltid av kärlek, mina föräldrars generation kunde det. Mina föräldrars generation kunde också klaga på min respektive, diskutera och hota om skilsmässa. Men ändå var det många som stannade kvar. Min generation förstår inte hur man stannar kvar hos en partner man bara klagar på, en partner som man en gång gift sig med av kärlek. Vi förstår inte och vi frågar, men får inte några rationella svar.
En 15-årig flicka sade: då en mamma och pappa jobbar lika mycket och sen kommer hem så lagar mamman mat, diskar, tvättar och städar medan pappan ligger på soffan. Varför är det så? Ja, hur kommer det sig att en generation som faktiskt kan skilja sig, inte gör det? Varför går hon inte brukade vi fråga oss kvinnan som stannade kvar i förhållandet där mannen misshandlade henne? Sedan fick vi lära oss de komplicerade processerna och förstod.
En av tjejerna berättade om Tobbe, som jobbade som grävmaskinsförare och som på lunchrasten packade upp sin matlåda och irriterat anmärkte på att frugan hans inte fattade att han inte gillade leverpastej. Han frågade om någon annan ville ha en, för han äter dessutom bara 7 och inte 10 som hon packar ner. Om ingen jobbarkompis tog en macka så slängde ha dem. En av männen frågade då honom om varför han inte sa till att han inte ville ha leverpastej eller 10 mackor. Tobbe svarade att det inte var någon idé och att det bara blir ett jävla liv.
Vi frågade oss a)varför brer frun mannens mackor? b)varför kan dessa två, som en gång gift sig av kärlek, inte diskutera detta problem med mackorna? c) hur kommer det sig at tuffa Tobbe plötsligt låter framstå att frun bara bestämmer och han inte kan göra någonting? Som att exempelvis breda sina mackor själv?
Varför går han inte? Varför lämnar han inte kvinnan som inte ens kan respektera att han inte vill ha några leverpastejsmackor? Vilka processer finns det i detta och många andra förhållanden som min generation hört om, kanske i vår egen familj, på sommarjobbet, på arbetsplatsen, på släktfester osv.
Vi tjejer ansåg att vi inte visste vad som var mest absurt. Det att en man i 30-40-årsåldern inte brer sina mackor själv och dessutom har mage att klaga på det sätt frun gör det. Eller det att frun inte respekterar sin mans mackönskningar.
Är det tvåsamhetens tvingade diskurs - så som en frånvaro av andra rollmodeller att leva sitt liv ihop, en rädsla för att bli ensam eller är det en vanmakt inför hela situationen där en man/kvinna förlorat makten över sitt liv?
Kimmel menade att det är viktig att vi kommer ihåg att kvinnorörelsen är den mest lyckade sociala rörelsen genom tiderna, från att inte ens ha haft rösträtt, kan kvinnor idag sitta på världen ledande positioner. Kvinnors förhållande har förändrats ofantligt. Men på vilket sätt har mäns syn på sig som man, sina möjligheter och mans ideal. Knappt någonting på tre generationer. Kimmel menade att han växt upp med samma ideal som sin far och han ser sin son gå samma väg.
-En man ska inte ha något med kvinnlighet/kärringhet att göra dvs. det fult/mindre värt(jo, det håller på luckras upp men mycket långsamt iom. pappaledigheten, män på dagis men det alla män godkänner det inte som något bra eller eftersträvansvärt).
-En man ska fortfarande egoistiskt ta för sig av välstånd och rikedom,
-En man ska klara allt själv och ensam, både kriser och problem.
-En man ska skita i andra och ta risker och ge sig ut i det okända.
Sitter kanske Tobbe fast i vår manlighetsnorm? Baserar sig grundvalarna i mina föräldrars generations fortfarande på heteronormen som de tvingar på sina barn, även fast kärnfamiljen splittrats? Sitter kvinnorna fortfarande fast i 50-tales duktighets ideal där hemmet ska skina och ungarna vara rena trots att hon nu dessutom har ett heltidsjobb?
Jag tror att svaret på alla frågor är ja. Och frågan är alltså nu, vad ska jag göra för att inte påverkas av mina föräldrars heteronormativitets hysteri och inte göra samma fel som våra mammor men med dessutom en karriär på köpet?
fredag, april 20, 2007
Hur män gynnas av jämställdhet
Idag har jag hört mansforskaren Michael Kimmels bla. motivera varför män tjänar på jämställdhet. Men han sa också andra bra saker såsom:
-kvinnorörelsen är den mest framgångsrika rörelsen genom tiderna vad gäller förändring för rörelsens objekt. kvinnors liv har förändrats fundamentalt under de senaste 100åren. Från att kvinnor inte ens haft rätt att rösta och ens studera till att idag tom. befinna sig bland de mäktigaste i världen.
-den stora förändring som skett de senaste 50 åren beror av att kvinnor synliggjort kön, i allafall för kvinnor. Och det har skett både vad gäller identitet, familjebild, intimitet och arbete. På vilket sätt skiljer sig bilden av maskulinitet nu och för tre generationer sen - inte mycket enligt Kimmel. Fortfarande gäller; var aldrig kärring, omge dig av status och rikedom, klara alla kriser och ta risker.
-kan kvinnor ha en kärleksfull familj som stöder och en fantastisk karriär? nej, för att männen har det.
-privilegier är osynliga för dem som har dem. De som sätter normen.
Kimmel drog ett exempel på en diskussion som förändrade hans liv vad gäller normbegreppet.
Två kvinnor i hans läsecirkelgrupp satt för 25år sen och pratade kvinnors erfarnhet. Den ena kvinnan sa; Alla kvinnor lever med en erfarenhet av att vara kvinna som skapar ett systerskap kvinnor emellan. Den andra kvinnan, som var mörkhyad, svarade att det inte alls stämmer och frågade vad hon ser i spegeln då hon vaknar på morgonen. Den första kvinnan svarade att hon ser en kvinna. Den andra kvinnan svarade att hon ser en mörk kvinna. Kimmels berättade att han då hade fnissat till och de frågade honom vad han tyckte var så lustigt. - När jag vaknar på morgonen och ser mig i spegeln ser jag en människa.
-det var alltså då han insåg hur det var att leva som man, som den objektiva människan, som aldrig behöver defineras, utan som definerar allt annat. Han frågade oss i publiken om vi någon gång mailat med någon i usa och om vi funderat på vad det är som skiljer USA från alla andra länder i världen då det kommer till e-postadressen. USA behöver inte definera sig som ett land och är det enda landet som saknar landkod. Normen behöver inte defineras vare sig det är ett land, en hudfärg, en etnicitet eller ett kön.
Splendid exempel säger jag bara.
Och just det, vad har män att vinna på jämställdhet?
Forskning visar att om män delar hushållsuppgifterna hemma syns resultat:
-i barnen; de har mindre grad av autism, har mindre problem, äter mindre mediciner, presterar bättre i skolan, är gladare och lyckligare barn.
men om inte det är orsaker nog så syns resultat:
-i fruarna; stressar mindre, går i mindre terapi, äter mindre medicin är gladare och friskare.
men om inte det är orsaker nog så syns resultat:
-i männen själva: använder mindre droger, alkohol, tobak, är mer sällan sjuk, använder mindre terapi och är överlag friskare
men om inte det är orsaker så syns resultatet:
i bättre och mer sex och kvinnorna upplever männen som mer attraktiva.
Slutsats: det som kvinnorörelsen kräver, är det som män behöver, och sker fullt ut först då män främjar och stöder jämställdhetsarbete poängterade Kimmel.
-kvinnorörelsen är den mest framgångsrika rörelsen genom tiderna vad gäller förändring för rörelsens objekt. kvinnors liv har förändrats fundamentalt under de senaste 100åren. Från att kvinnor inte ens haft rätt att rösta och ens studera till att idag tom. befinna sig bland de mäktigaste i världen.
-den stora förändring som skett de senaste 50 åren beror av att kvinnor synliggjort kön, i allafall för kvinnor. Och det har skett både vad gäller identitet, familjebild, intimitet och arbete. På vilket sätt skiljer sig bilden av maskulinitet nu och för tre generationer sen - inte mycket enligt Kimmel. Fortfarande gäller; var aldrig kärring, omge dig av status och rikedom, klara alla kriser och ta risker.
-kan kvinnor ha en kärleksfull familj som stöder och en fantastisk karriär? nej, för att männen har det.
-privilegier är osynliga för dem som har dem. De som sätter normen.
Kimmel drog ett exempel på en diskussion som förändrade hans liv vad gäller normbegreppet.
Två kvinnor i hans läsecirkelgrupp satt för 25år sen och pratade kvinnors erfarnhet. Den ena kvinnan sa; Alla kvinnor lever med en erfarenhet av att vara kvinna som skapar ett systerskap kvinnor emellan. Den andra kvinnan, som var mörkhyad, svarade att det inte alls stämmer och frågade vad hon ser i spegeln då hon vaknar på morgonen. Den första kvinnan svarade att hon ser en kvinna. Den andra kvinnan svarade att hon ser en mörk kvinna. Kimmels berättade att han då hade fnissat till och de frågade honom vad han tyckte var så lustigt. - När jag vaknar på morgonen och ser mig i spegeln ser jag en människa.
-det var alltså då han insåg hur det var att leva som man, som den objektiva människan, som aldrig behöver defineras, utan som definerar allt annat. Han frågade oss i publiken om vi någon gång mailat med någon i usa och om vi funderat på vad det är som skiljer USA från alla andra länder i världen då det kommer till e-postadressen. USA behöver inte definera sig som ett land och är det enda landet som saknar landkod. Normen behöver inte defineras vare sig det är ett land, en hudfärg, en etnicitet eller ett kön.
Splendid exempel säger jag bara.
Och just det, vad har män att vinna på jämställdhet?
Forskning visar att om män delar hushållsuppgifterna hemma syns resultat:
-i barnen; de har mindre grad av autism, har mindre problem, äter mindre mediciner, presterar bättre i skolan, är gladare och lyckligare barn.
men om inte det är orsaker nog så syns resultat:
-i fruarna; stressar mindre, går i mindre terapi, äter mindre medicin är gladare och friskare.
men om inte det är orsaker nog så syns resultat:
-i männen själva: använder mindre droger, alkohol, tobak, är mer sällan sjuk, använder mindre terapi och är överlag friskare
men om inte det är orsaker så syns resultatet:
i bättre och mer sex och kvinnorna upplever männen som mer attraktiva.
Slutsats: det som kvinnorörelsen kräver, är det som män behöver, och sker fullt ut först då män främjar och stöder jämställdhetsarbete poängterade Kimmel.
Världens mesta kvinnoregering
I vår nya regering hittas 20 ministrar, 12 av dem är kvinnor, 8 av dem är män. Detta är första gången vi har en majoritet kvinnor i regeringen, 42% är kvinnor i riksdagen. Vår nya första "riktiga" jämställdhetsminister kallar sig feminist. Partistödet till partiernas kvinnoorganisationer ska höjas från åtta till 12% av partiernas partistöd och intern adoption för regnbågsfamiljer finns inskrivet i regeringsprogrammet, man ska fortsätta kämpa för att skapa lika lön för kvinnor och män... Vad mer kan vår borgeliga regering hitta på?
tisdag, april 17, 2007
Mot naturens orden?
Jag var på utställningen Mot naturens order?- en utstillning om homoseksualitet i dyreriket" i Oslo senaste vecka. Det var liten, men med ett sprängkraftigt innehåll. Visste du att:
-i princip hela arten av delfiner och dvärshimpanser är bisexuella. Bland dvärgshimpanserna förekommer även gruppsex, och konflikter löses med sex, inte våld.
-homosexualitet finns rapporterad i 1500 arter, noggrant dokumenterad i 500arter och frekvensen uppskattas vara mycket högre än så.
-det finns dragqueens bland djur dvs. hanar som uppträder som honor för att undgå konfrontation med aggressiva hanar. Det finns även en fågelart där många hanindivider är dragqueens hela livet.
-i ett av studieområdena var 94% av den sexuella aktiviteten något som förekom enbart mellan hanarna, men registrerades aldrig som sex.
-en orsak till att forskare inte dokumenterat homosexualitet mellan djur är bl.a. rädslan att inte bli tagen som en seriös forskare.
-många djur, inklusive människan, har sex inte enbart för att få en avkomma, utan för att det 'r skönt.
-hos många djurflocker är homosexualitet en förutsättning att vara medlem av flocken. Strängt heterosexuella får varken mat, beskydd eller möjlighet att para sig heterosexuellt inom flocken.
Utställningen borde komma till Finland, men den visas i Oslo ända till hösten - så om du har vägarn förbi - titta på Nationalhistorisk museum i Oslo eller läs mer på deras hemsidor.
-i princip hela arten av delfiner och dvärshimpanser är bisexuella. Bland dvärgshimpanserna förekommer även gruppsex, och konflikter löses med sex, inte våld.
-homosexualitet finns rapporterad i 1500 arter, noggrant dokumenterad i 500arter och frekvensen uppskattas vara mycket högre än så.
-det finns dragqueens bland djur dvs. hanar som uppträder som honor för att undgå konfrontation med aggressiva hanar. Det finns även en fågelart där många hanindivider är dragqueens hela livet.
-i ett av studieområdena var 94% av den sexuella aktiviteten något som förekom enbart mellan hanarna, men registrerades aldrig som sex.
-en orsak till att forskare inte dokumenterat homosexualitet mellan djur är bl.a. rädslan att inte bli tagen som en seriös forskare.
-många djur, inklusive människan, har sex inte enbart för att få en avkomma, utan för att det 'r skönt.
-hos många djurflocker är homosexualitet en förutsättning att vara medlem av flocken. Strängt heterosexuella får varken mat, beskydd eller möjlighet att para sig heterosexuellt inom flocken.
Utställningen borde komma till Finland, men den visas i Oslo ända till hösten - så om du har vägarn förbi - titta på Nationalhistorisk museum i Oslo eller läs mer på deras hemsidor.
Män och kvinnor är lika som bär eller hotet från stereotypen
I gårdagens DN publicerades just den där artikeln som man väntat på. En som avslöjar myten om kvinnor och mäns olikheter och pekar på forskningsresultat om hur stereotypa bilder påverkar oss, även vad gäller prestationer.
"Vi har överväldigande bevis för att män och kvinnor är lika. Men människor vill hellre tro på könsskillnader. Det gör livet mer förutsägbart, säger Janet Shibley Hyde, psykologiprofessor vid University of Wisconsin-Madison i USA...Hon har kombinerat alla studier om könsskillnader från engelskspråkiga länder, och funnit att för nästan alla egenskaper och beteenden är skillnaden mellan kvinnor och män liten eller obefintlig. Ändå rör de allra flesta studierna områden där forskare har hävdat att det finns tydliga olikheter mellan könen, som verbal förmåga, matematik och sätt att kommunicera."
Hon hittade dock tre undantag;
mäns större frekvens av fysisk aggressivitet, onani och mäns positivare inställning till sex med tillfälliga partners.
Och dessa känns dessutom som ganska beroende av hur vi ser på agressivitet, onani och sex med tillfälliga partners ex. hur mycket låter man inte killar "stoja på"redan i barnsben med motiveringen att de är så typiskt för pojkar, hur skuldbelagd är inte kvinnors egen sexualitet (hon har ju inte ens ett namn på sitt kön) och hur stigmatiserad är inte bilden av den "lättfotade kvinnan"?
I artikeln framkommer även intressant läsning om könsstereotyper och matematik.
Trots att pojkar och flickor är lika bra på matematiki grundskolan, och kvinnor och män klarar introduktionskurserna på universitet lika bra, kvinnorna tom. lite bättre så lyckas män bättre på högre nivåer. Claude M Steele och hans kolleger använder sig av begreppet "hotet från stereotypen" och testade det på studenterna. Höginterllektuella studerande fick ett matematikprov som motsvarande en mycket högre matematikstudienivå än den de deltagit i. De manliga studerande klarade sig i genomsnitt mycket bättre, men då man inför provet sade att kvinnor och män tidigare klarat provet lika bra, hittades ingen könsskillnad i prestationen. Skulle det funnits medfödda skillnader skulle prestationen varit den samma oberoende av vad testledaren sagt inför provet. Hotet från stereotypen kan alltså påverka oss och våra prestationer.
Spännande resultat tycker jag som ofta funderat på hur det kom sig att jag blev så dålig på matematik i mitten på gymnasiet - jag hade ju alltid haft lätt för matematik. Och kanske också pojkarnas dåliga prestationer i skolan överlag kunde förklaras med att vi inte ens förväntar oss att de ska vara duktiga.
"Vi har överväldigande bevis för att män och kvinnor är lika. Men människor vill hellre tro på könsskillnader. Det gör livet mer förutsägbart, säger Janet Shibley Hyde, psykologiprofessor vid University of Wisconsin-Madison i USA...Hon har kombinerat alla studier om könsskillnader från engelskspråkiga länder, och funnit att för nästan alla egenskaper och beteenden är skillnaden mellan kvinnor och män liten eller obefintlig. Ändå rör de allra flesta studierna områden där forskare har hävdat att det finns tydliga olikheter mellan könen, som verbal förmåga, matematik och sätt att kommunicera."
Hon hittade dock tre undantag;
mäns större frekvens av fysisk aggressivitet, onani och mäns positivare inställning till sex med tillfälliga partners.
Och dessa känns dessutom som ganska beroende av hur vi ser på agressivitet, onani och sex med tillfälliga partners ex. hur mycket låter man inte killar "stoja på"redan i barnsben med motiveringen att de är så typiskt för pojkar, hur skuldbelagd är inte kvinnors egen sexualitet (hon har ju inte ens ett namn på sitt kön) och hur stigmatiserad är inte bilden av den "lättfotade kvinnan"?
I artikeln framkommer även intressant läsning om könsstereotyper och matematik.
Trots att pojkar och flickor är lika bra på matematiki grundskolan, och kvinnor och män klarar introduktionskurserna på universitet lika bra, kvinnorna tom. lite bättre så lyckas män bättre på högre nivåer. Claude M Steele och hans kolleger använder sig av begreppet "hotet från stereotypen" och testade det på studenterna. Höginterllektuella studerande fick ett matematikprov som motsvarande en mycket högre matematikstudienivå än den de deltagit i. De manliga studerande klarade sig i genomsnitt mycket bättre, men då man inför provet sade att kvinnor och män tidigare klarat provet lika bra, hittades ingen könsskillnad i prestationen. Skulle det funnits medfödda skillnader skulle prestationen varit den samma oberoende av vad testledaren sagt inför provet. Hotet från stereotypen kan alltså påverka oss och våra prestationer.
Spännande resultat tycker jag som ofta funderat på hur det kom sig att jag blev så dålig på matematik i mitten på gymnasiet - jag hade ju alltid haft lätt för matematik. Och kanske också pojkarnas dåliga prestationer i skolan överlag kunde förklaras med att vi inte ens förväntar oss att de ska vara duktiga.
söndag, april 08, 2007
Rosa och blått i barnvagnen
Jag ramlade in på tjuvlyssnat.se, en webbsida dit man får skicka roliga, galna, idiotiska saker man hört dvs. "tjvlyssnat". Det kan vara från stan, från någon fest, spårvagnen eller liknande. Idag hittade jag en klockren tjuvlyssning om könsroller. Vill du liva upp påsken och få dig ett skratt läs här!
lördag, april 07, 2007
Livssituationsmord
Jag börjar mer och mer ifrågasätta rapporterandet av mord utan någon som helst djupare analys av morden. I torsdags kunde man läsa i bl.a. Hbl att en 70 åring mördade sin hustru. Kriminalkommissarien kommenterar att det är väldigt sällan som så här gamla människor tar livet av någon. Kommentaren är utan könsanalys och självklart har Hbl själv valt vad man tar med som "relevant" information, och den i sin tur styrs utgående från vad man frågar. Mannen förklarade orsaken till mordet som en svår livssituation.
Jaha, men dådet var dessutom väldigt rått - förklarar den svåra livssituationen även tillvägagångssättet? Jag anser att det måste finnas någon bredare skyldighet att rapportera än att bara konstatera att dessa mord sker. Det är så lätt att se förbi de (köns)mönster som finns vad gäller misshandel, utnyttjaden eller mord.
En helt vanlig vecka i Finland:
3.4. slagsmål i Nordsjö med en skadad (könlösa elever, men troligtvis pojkar annars skulle det säkert har skapats rubriker), åtalad 28-årig man som erkänt att han dräpte sin mor har konstaterats vara tillräknelig enligt sinnesundersökningen,
4.4. Polisen giper misstänkt våldtäktsman, skolpojke slogs med sax, livstidsdömd man släppsfri (mördade 1995 en kvinnlig blomsterförsäljare),
5.4. Maruddsmördaren i rätten (man som dödade kvinna i juli ifjol och förde kroppen till Marudds badstrand, 20årig man körde över skolelev som dog,
6.4, man lurade minderåriga flickor till porr.
Vill vi att det ska vara såhär? Ser vi inte mönstret från ungdom till ålderdom - ett våldsamt destruktivt beteende - där kvinnor är ofta offer. Ändring på mansrollen nu!
Jaha, men dådet var dessutom väldigt rått - förklarar den svåra livssituationen även tillvägagångssättet? Jag anser att det måste finnas någon bredare skyldighet att rapportera än att bara konstatera att dessa mord sker. Det är så lätt att se förbi de (köns)mönster som finns vad gäller misshandel, utnyttjaden eller mord.
En helt vanlig vecka i Finland:
3.4. slagsmål i Nordsjö med en skadad (könlösa elever, men troligtvis pojkar annars skulle det säkert har skapats rubriker), åtalad 28-årig man som erkänt att han dräpte sin mor har konstaterats vara tillräknelig enligt sinnesundersökningen,
4.4. Polisen giper misstänkt våldtäktsman, skolpojke slogs med sax, livstidsdömd man släppsfri (mördade 1995 en kvinnlig blomsterförsäljare),
5.4. Maruddsmördaren i rätten (man som dödade kvinna i juli ifjol och förde kroppen till Marudds badstrand, 20årig man körde över skolelev som dog,
6.4, man lurade minderåriga flickor till porr.
Vill vi att det ska vara såhär? Ser vi inte mönstret från ungdom till ålderdom - ett våldsamt destruktivt beteende - där kvinnor är ofta offer. Ändring på mansrollen nu!
onsdag, april 04, 2007
Bilden av maktens kvinnor
Jag läser en, exakt en månad gamal artikel ut DN:s söndagsbilaga. Washington korrespondenten Erik Ohlsson rannsakar mediadebatten och sig själv kring Hillary Clinton, Nancy Pelosi och Condoleezza Rice. Annette Fuentes som är journalistprofessor vid Columbiauniversitet och forskat om hur de amerikanska medierna porträtterar Nancy Pelosi citeras i artikeln. Hennes forskning visar "att även seriösa tidningar som New Yorks Time och Washington Post föll för frestelsen at snarare recensera Pelosis Armani. och Pradadräckter än hur hon väntades hantera de ändrade styrkeförhållandena i konkressen". Hon menar att 2007 behandlar vi "kvinnor med makt som en nymodighet, något mycket exotiskt". Då jag tidigare disktuerade med mina vänner om den ökande andelen kvinnor på höga positioner så upplyste hon mig och de andra i sällskapet att kvinnor har alltid funnits på maktpositioner genom historien och generellt är inte ökningen så kraftig som vi tror. Kvinnor har i alla tider dykt upp på maktpositioner då deras män avlidit eller så har de ärvt makten. Drottning Kristina från Sverige är ett bra och nära exempel, så princessan Victoria kommer inte att bli den första drottningen, trots att man kanske lätt tror det efter debatten då hon föddes om att lagstiftningen beträffande arvsrätten måste förändras.
I söndagsbilagan kan man läsa vidare "Gail Dines, professor i sociologi och kvinnovetenskap vid Wheelock Collage, tror att besattheten vid de mäktiga kvinnornas klädsel och utseende botnar i rädsla och osäkerhet hos journalisterna..Det är bekvämt at beskriva deras attiraljer istället för deras politik, för då blir de mindre skrämmande". Det är ju en intressant tanke vad gäller mumin-ifieringen av Tarja Halonen. Det ska bli intressant vad vi kommer att få höra om de kvinnliga ministrarna som snart ska tillsättas. Är det deras klädstil, kombinerande av familj-arbete eller politik som intresserar pressen?
I söndagsbilagan kan man läsa vidare "Gail Dines, professor i sociologi och kvinnovetenskap vid Wheelock Collage, tror att besattheten vid de mäktiga kvinnornas klädsel och utseende botnar i rädsla och osäkerhet hos journalisterna..Det är bekvämt at beskriva deras attiraljer istället för deras politik, för då blir de mindre skrämmande". Det är ju en intressant tanke vad gäller mumin-ifieringen av Tarja Halonen. Det ska bli intressant vad vi kommer att få höra om de kvinnliga ministrarna som snart ska tillsättas. Är det deras klädstil, kombinerande av familj-arbete eller politik som intresserar pressen?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)