Genderbenderblender

Jag besökte Kulturfeministfestivalen i Stockholm förra helgen. Där lyssnade jag bland annat på Del LaGrace Volcanos presentation av sina fotoprojekt samt såg på Lynnee Breedloves One Freak show. Showen förklaras på hemsidan mycket träffande:

"It’s about the confusion not just of society but of the individual, when he doesn’t modify himself to make his insides match his outsides. It’s about the sadness of the bicultural guy torn between warring communities, because he identifies as both. It’s about trying to label oneself to satisfy others and get love, when in fact no label seems to fit, and how the eyes of a child open the heart to simplify social constructs. It’s about parental struggles to guide and let go at the same time. It’s about our human body quest for compassion for ourselves and everyone else."

(Du kan även kolla in en 5min promo video.)

Showen var till en början svår, det amerikanska kändes plötsligt så obekant. Men sen fastnade jag. Bäst var hans visuella beskrivning av vad transgender egentligen är eller handlat om. Till sin hjälp hade han en docka, några knivar och en handvisp. Och visst är det så det gått till. Skära,skära, vispa om. Och så: Tadaa! en pojke!/en flicka!

Ikväll ramlade jag in hos en vän, där heteronorm och oförmåga att hantera transgender var det aktuella diskussionsämnet. Alla frågor och svårigheten att ge de definitiva svar som efterfrågas, gör att man kanske tappar bort sig i försöket att reda ut begreppen.
Del LaGrace Volcano beskrev i sin presentation sexualitet som en färgkarta. Där gult och blått finns, men inte som låsta kategorier och där gult inte heller är bättre än blått, utan en annan nyans som kan vara olika stark, olika dagar. Och dessutom skifta och/eller variera till gult, rött eller någon annan färg. Glidande skalor och gränser i form av färger. Regnbågensfärger. Vackert och inspirerande metafor. Jag gillar metaforer.

Temat vi diskuterade ikväll nischades senare till att handla om frågan om hur kan man skapa förståelse för mainstreaming av begrepp (som vi inte kan ge definitiva svar på) som ligger utanför normen och vilka fallgropar som vi ser göras gång på gång. Trots ärliga försök att göra något nytt - är det svårt att stiga ur. Jag känner en frustration över att inte riktigt greppa själva felet. Eller som min kompis sa, det handlar ibland om att börja från ett helt annat tema eller en helt annan ingångspunkt. Och visst har hon rätt, en saga måste inte börja "det var en gång...".

Men den perfekta förklaringen hittade vi inte, utan gick för att se Juni Järvi istället. Kanske för att se vem som dolde sig bakom det bekanta ansiktet på bilderna. Eller för att vi bara hade lust.