Forskare Minna Nikusen har undersökt jämställdhetssituationen vid Institutionen för journalistik och kommunikation vid Tammerfors universitet. I hennes arbete "Ei mikään katastrofi kuitenkaan" framgår att 50% av männen och 20% av kvinnorna anser att jämställdheten på insitutionen är god. Samtidigt framgår det att endast 10% av kvinnorna och 55% av männen anser att kvinnor och män har samma möjlighet till avancemang inom institutionen.
På institutionen där 70% av de studerande är kvinnor och hälften av de forskarstuderande är kvinnor hittas åtta (alla) manliga professorer, endast 7 av 17 i undervisningspersonalen är kvinnor, resten av personalen består av 23 kvinnor och fyra män. Rapporten påminner om Johanna Kantolas rapport över Institutionen för statslära vid HU.
Jag tycker dessa rapporter är ett bevis på hur vikigt det är att utredningar görs för att synliggöra köns betydelse. Samtidigt är kanske dessa rapporter en enda möjlighet att skapa, eller i allafall trycka på, en förändring. Att problem kan växa sig så stora att man kan publicera en 100 sidors rapport är också kusligt. Det känns som om det är just rapporter av allehanda slag som ofta krävs - kvinnors subjektiva åsiker, erfarenheter och iakttagelser nonchaleras. Först i en rapport kan de tas på allvar, men det är tyvärr ingen garanti.
Jag är mera övertygad än någonsin att kvinnors ord inte är lika mycket värda. Om det inte är en katastrof, vad är det då?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar