Plats i historien

Jag läser just nu " Den flygande feministen - och andra minnen från 70talet" av Pia Ingström och det känns som om man får ett grepp om historien. Den historien som man är en del av som feministaktivist. Men som på något sätt göms i människor och inte är synligt i historien.

Det jag som feminist fått höra är saker som används för att trycka ner mig och feminismen som - "är du en sån där kvinnosakskvinna?", -"jag har då aldrig förstått det där med att bränna bh:ar" eller -"jag har inget behov av att sitta i ring och kolla in min fitta". Men det är ju inte feminism för mig, i min dagliga verklighet - samtidigt som det är det som påtrycks mig. Och inte vet jag alltid varifrån alla dessa bilder kommer, för det är inget jag läst om i historieboken.

Men i Ingströms bok förklaras många saker, helheter skapas av fragment och den mångskiftande kampen för kvinnors rättigheter synliggörs. Det är omöjligt att bortse från logiken i kvinnornas handlande, hur viktigt det blir att samlas och se sig som det kön de alltid behandlats för, men främst energin och entusiasmen för att förändra bilden av kvinnan och därmed frigöra sig från ett patriarkat förtryck. I boken får vi följa olika nätverk och enskilda kvinnors deltagande och upplevelser av det som hände då. Tankarna och jämförelserna görs lätt för mig vad beträffande min egen feminism och de grupper och sammanhang jag rör mig i.

Det känns viktigt att se var man placerar sig i historien och vad som gjorts, tänkts och varit före. Bara då ser man framstegen och ser tydligare den röda tråden i kvinnokampen. För tyvärr är det en kamp och inte en rättighet att få vara den man är.
Än idag.