Litteratur om våld

Om man bekantar sig med litteratur om sexuellt våld, såsom incest, våldtäkt, sexuella trakasserier, våld mot kvinnor, pedofili osv. Så är det skrämmande vad mycket berättelser om kvinnor och män. där det är männen som är förövaren och kvinnan den utsatte och överlevaren. Eller hon överlever ju inte alltid.
De senaste gångerna jag varit i en bokhandel har mina ögon också fastnat på dessa skildringar. Det verkar som det är någon sorts "komma-ut"-våg vad gäller våldtäkt. Igen.

Senast idag blev jag irriterad av att bli rekommenderad en bok om "dom" andra kvinnorna i de "odemokratiska" länderna. Jag tror att jag blev mest irriterad för boken presenterades som våld i en "annan kultur". Och "annan kultur" är ett så laddat begrepp anser jag, för det implicerar ofta på att något är annorlunda än vi, utan att detta vi:et synliggörs på ett rättvist sätt.
Det är "dom" som är ociviliserade, odemokratiska, har traditioner osv. vilket gör oss till respekterade medborgare som handlar enligt lagen i de ytterst demokratiska Finland.

Dess "skandal"böcker ojar man sig över; -men nog är det ju hemskt att man kan göra si och så, och att kvinnor behandlas si och så. Men var är den allmänna diskussionen runt kaffebordet då det handlar om kvinnor i vårt eget land? pratar vi om hur hemskt det är och vad är våra förklaringsmodeller till att sådana saker kan hända i vårt land?

Jag som inte klarat av att läsa "Flickan och skulden" som handlar om hur det svenska rättsystemet inte behandlar kvinnor objektivt i våldtäktsrättegångar, så funderar på om jag skulle läsa "Våldtagen" istället. Trots att den igen beskriver bara en av 9 våldtäkter. Men hur många skriver om hur de våldtagits av sina män, ex. män, pojkvänner? Kanske om chefen, grannen eller barndomsvännen. Men av många orsaker hör vi inte dessa berättelser. Och den verklighet, erfarenhet och dessa handlingar osynliggörs.