Jag läser en, exakt en månad gamal artikel ut DN:s söndagsbilaga. Washington korrespondenten Erik Ohlsson rannsakar mediadebatten och sig själv kring Hillary Clinton, Nancy Pelosi och Condoleezza Rice. Annette Fuentes som är journalistprofessor vid Columbiauniversitet och forskat om hur de amerikanska medierna porträtterar Nancy Pelosi citeras i artikeln. Hennes forskning visar "att även seriösa tidningar som New Yorks Time och Washington Post föll för frestelsen at snarare recensera Pelosis Armani. och Pradadräckter än hur hon väntades hantera de ändrade styrkeförhållandena i konkressen". Hon menar att 2007 behandlar vi "kvinnor med makt som en nymodighet, något mycket exotiskt". Då jag tidigare disktuerade med mina vänner om den ökande andelen kvinnor på höga positioner så upplyste hon mig och de andra i sällskapet att kvinnor har alltid funnits på maktpositioner genom historien och generellt är inte ökningen så kraftig som vi tror. Kvinnor har i alla tider dykt upp på maktpositioner då deras män avlidit eller så har de ärvt makten. Drottning Kristina från Sverige är ett bra och nära exempel, så princessan Victoria kommer inte att bli den första drottningen, trots att man kanske lätt tror det efter debatten då hon föddes om att lagstiftningen beträffande arvsrätten måste förändras.
I söndagsbilagan kan man läsa vidare "Gail Dines, professor i sociologi och kvinnovetenskap vid Wheelock Collage, tror att besattheten vid de mäktiga kvinnornas klädsel och utseende botnar i rädsla och osäkerhet hos journalisterna..Det är bekvämt at beskriva deras attiraljer istället för deras politik, för då blir de mindre skrämmande". Det är ju en intressant tanke vad gäller mumin-ifieringen av Tarja Halonen. Det ska bli intressant vad vi kommer att få höra om de kvinnliga ministrarna som snart ska tillsättas. Är det deras klädstil, kombinerande av familj-arbete eller politik som intresserar pressen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar