Sagan om F!

Äsch alltså att man inte har svensk tv och kunde se första delen av dokumentären om F! Ni som har möjlighet att se programmet, kan kolla in reprisen och följande del kommer nu inkommande söndag.
Jag får nöja mig med att läsa Gudrun Schymans insändare om dokumentärn som publicerats i en tidining hon glömt att nämna i sitt mailutskick. Hon skriver:

"Vad som hände när F! "kom ut", våren 2005, var att vi kanaliserade alla de fördomar som fanns/finns kring feminismen i allmänhet och feminister i synnerhet. Hela F!:s första levnadsår präglades av mediala påhopp som avslöjade omfattningen av ett feministhat och en homofobi som t.o.m. förvånade mig. Samtidigt uppenbarades förklaringen till varför det händer så lite trots att vi vet så mycket."

Schymans analys är splendid. För visst syns motståndet. Och känns.

"I en partiledardebatt i riksdagen innan sommaren bekände sig både Persson och Reinfeldt till jämställdheten, dvs. konstaterade att den fanns, och bedyrade samfällt att det inte skulle bli några förändringar i föräldraförsäkringen, dvs. inga krav på att papporna skulle ta sitt fulla föräldraansvar. I praktiken innebar det att hela frågan om kvinnors arbetsmarknad (löner, anställningsformer, arbetstider) ströks från den politiska dagordningen. En patriarkal politiska omfamningen som sedan upprepades i en direktsänd partiledardebatt i tv. Konsekvensen blev att också andra arbetsrelaterade frågor, giltiga för halva befolkningen, som arbetsmiljö, rehabilitering, stress och utbrändhet, inte heller kom med."

Vi får se vad det blir för diskussioner i vårt riksdagsval. Vad säljer man bort, eller vad blir de stora valfrågorna? Bara det inte blir så dött på jämställdhetsfronten som Schyman framställer det svenska valet.