Den 27.10.2005 deltar jag i en diskussion om Svenska Teaterns prisade och välbesökta monolog "Grottmannen" på Bokmässan under rubriken "Behöver vi grottmannen 2005?".
Vi diskuterade grottmannen som koncept men även teatern och dess ambition att vara nytänkande, där jag kritiserade pjäsen för att vara tröttsamt förlegat med tanke avsaknade av ett kritiskt könsperspektiv. Diskussionen hade inte många åhörare, men det kändes bra att ha fått möta någon från teatervärlden och säga sin åsikt i en dialog.
Samma morgon hade jag läst Marika Parkkomäkis insändaren i Hbl om hur hon inte längre kunde hålla tyst utan måste ifrågasätta mansväldet inom teatern. Hennes fräna kritik var befogad och plötsligt såg jag mönstret. Jag hade ju alltid bara klagat över teaterubudet, men inte reflekterat över hur mansdominerad teatern egentligen är.
Sedan verkade allting rätt tyst.
Så sänder Radio Vega två program om temat teater och jämställdhet, där man bland annat intervjuade Erik Söderblom, professorn vid den svenska institutionen vid Teaterhögskolan.
Två kvinnor tolkar kritiskt Söderbloms uttalanden i varsin insändare i Hbl. Sedan var snöbollen i rullning. Dick Idman startar ett debattforum för fortsatta diskussioner och Cefisto (centralförbundet för finlandssvenska teaterorganisationer) tillsatte förra veckan en arbetsgrupp som ska utarbeta ett jämställdhetsprogram. Anna Simberg som leder gruppen tror att det tar hundra år innan teatern blir jämställd. Men det tror inte jag, för det är vi kvinnor som är konsumenter av teater och visst borde vi kunna använda vår konsumentmakt.
Själv ska jag understöda alternativ kvinnoteater genom att gå och se "Nainen palaa" i Ateneumsalen. Det är mitt bidrag till debatten och jag tror att det är så vi också kan skapa förändring. Aktivt stöda det vi tror på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar