Kritik

Över en bit mat diskuterade vi bland annat PMS, detta legitimerade begrepp att binda kvinnor vid kropp och känsla - långt från intellekt och rationalitet. Vi diskuterade våra erfarenheter av PMS och vi hade båda en liknande "teori". Vi kunde båda gå med på att hormoner påverkar oss och vi har båda nyligen läst att även män har samma hormonsvägningar (nu då man kommit sig för att checka upp det så att säga) men att man vet ännu inte vilken påverkan det har i mäns liv.

Min "teori" handlar om att hormonsvängningarna gör en mera känslig, på så sätt att det som man upplever blir mycket starkare och saker man vanligtvis tittar förbi blir synliga. Man liksom släpper på ut sådant som vanligtvis begränsar en, håller en tillbaka, för att passa in i kvinnorollen. Frustration.

Uttrycken blir därför sådana som inte hör kvinnorollen till.

Det skulle då alltså betyda att massa frustration som finns inne i en, en massa skit som händer hela tiden blir svårare att förklara bort, leder till agressivitet, irritation och utbrott.

Vem brukar drabbas av denna agression? Ofta är det män i ens närhet, män som inte damsuger fast man sagt till 100 gånger, män som inte håller saker som de lovat och ibland behöver de inte ha gjort någonting. Man är bara jäkligt förbannat ändå, för i ett patriarkat har man alltid orsak att vara förbannad. Eller så blir man överkåt, sånt som kvinnor inte "egentligen" får vara. Och då är man underhållande - tack så satan!

Varför skulle jag inte kunna dra dessa slutsatser, för det som jag läser om i tidningarna är hur män drabbas av PMS, inte barn eller tjejkompisar. How come? Eller är det bara intressant då det drabbar männen?

Jag tror att PMS är bra och borde inte alls heta premenstruella störningar som rättfärdigar en patologisk bortförklaring av det kvinnor faktiskt upplever. För vad vet vi om kvinnor och deras kroppar? Reproduceringen har alltid vara det som intresserat forskarna, och se nu kan vi tom. inseminera, samtidigt läser jag i Helsingin Sanomat att kvinnor dör 10gånger oftare i hjärt- och kärlsjukdomar för att deras symptom är så oklara. Oklara för vem?

Och det märks att man inte funderat på vem som är norm och vem man byggt upp dessa symptomkartor enligt och vem som därför, här men även i så många andra sammanhang, blir "avvikande", "annorlunda" eller den "andra". Kvinnorna råkar faktisk vara majoritet i detta land, hallå?

Och allt detta jäkla snack om att kvinnor och män är så-jäkla-olika-och-ska-få-vara-olika, det återspeglar sig på intet sätt i ex. den medicinska forskningen.

I Sverige finns Centrum för Genusmedicin vid Karolinska Institutet som gör forskning på kvinnor för att just rätta till denna snedvridning då man i forskningen utgår från män. Därför har också 1,6miljonerklubben grundats för att lobba för kvinnors hälsa och stöda denna forskning.

Jag behöver ingen forskning som reducerar kvinnor till hormonmonster då de ska ha mens, jag behöver medicinsk forskning som behandlar min mammas klimakteriebesvär och inte ser det som någonting-man-får-leva-med. Tänk om man skulle säga så till impotenta män?

Tänk vad kvinnor aktiverar sig för att bli behandlade som lika medborgare, i våra skandinaviska länder som gärna marknadsför sig som jämställda.