Illusioner

Idag blev det så tydligt för mig att det är bara en illusion att sexrevolutionen var ett frigörande av sexualiteten. För det skulle ju betyda att den inte har något med det tillkäppta viktorianska jane austen-idealet. Vad har egentligen förändras sedan 1700-talet?

I fredags var jag på vernissage och där fanns en bilder på den utställande konstnären. På en bild var skärpan otydlig och han stod i en kvinnlig posé. Där stannade jag längre. Mannens hand om sitt bröst, den putande rumpan, den runda putande magen som på en gravis kvinna och ansiktet som inte fanns. Bilden kändes så overklig och främmande, samtidigt som den var så skrämmande bekant. Varför blir vissa poséer förbehållna ena könet, så starkt impregnerade i våra referensramar att en felrepetering som denna gav en sådan kuslig känsla att det finns så självklara koder. Och det är först då de rubbas fullständigt som vi ser tydligt att vi omges av illusioner, kanske hallucination av kön.