Det har redan dykt upp en handfull webbsidor i anslutning till jubileet "100år av kvinnlig rösträtt" såsom riksdagens sida om rösträtten. Tyvärr är det svenska versionen som vanligt en blek kopia av vad som erbjuds på det andra inhemska språket. Kolla in tapahtumakalenteri och pricka in spännande tillställningar. (Den motsvarande svenska portalen om rösträttkampen tycker jag ändå att är mycket mera spännande, både mer bredd och djup. )
Om kvinna vill ha mer bredd och djup kan kvinna läsa närmare om en av de tongivande kvinnorna inom rösträttrörelsen Alexandra Gripenberg i klassikergalleriet som öppnades förra året. En kompis tipsade redan för ett tag sen om att fler kvinnor kan hittas i biografiarkivet. Om du lägger in endast kön: kvinna, i deras sökmaskin, får du en imponerande lista på (641st!) finländska kvinnor. Trevlig läsning!
Då handlade det om rösträtt i går, så handlar det idag om jämställdhetsintegrering i enlighet med nationella avtal om gender mainstreaming. Jämställdhetskampen är kanske inte längre lika enkelt att förstå sig på, problemen är dock de samma. Lika rättigheter för kvinnor som män. Kolla in hur olika jämställdhetstermer översätts, tolkas och förklaras från engelska till finska (och därmed även till "finlandssvenska") i EU samanhang.
Allt kan inte översättas. "Kirkkovene" (=kyrkbåt) som är en finsk symbol för vagina. En titt på Marianne Valolas kvinnodagskollektion och det känns det som att hon lyckats göra kirkkovene rumsrent i alla kvinnorkretsar. Tryck "seurava" för att kolla in kollektionen.
Fränt tycker jag.
tisdag, februari 28, 2006
måndag, februari 27, 2006
Kvinnor får inte vara hjältar
Blir min spontanta reaktion då jag läser söndagens Hbl om drottning Kristina, där rubriken lyder "Drottning Kristina var ingen stor politiker". Lena Skogbergs slutsats känns inte lika klar då jag läser på Peter Englunds hemsida:
Samtidigt är det omöjligt att inte slås av motsägelsen, mellan å ena sidan hennes uppenbara och erkända politiska begåvning, och å den andra, den uppenbara brist på framgång hennes politiska strävanden resulterar i sedan hon väl lämnat Sverige och bosatt sig i Rom.
En motsägelse behöver väl inte utesluta? Är det inte politik i sig att konvertera som drottning, avskriva sig (den politiska) makten frivilligt?
Engbergs tal är ett spännande sammandrag av hennes liv, men jag frågar mig om man kan särskilja på hennes agerande dels som människa och dels som kvinna?
Lejoninna var dock Kristina redan. Hon var inte rädd för någon, några eller något världsligt. Så gick hon från att vara en mänska ett med en given tid, dess tankar och tro, till att bli en för sig själv stående, tänkande och troende. Hon kom följaktligen att förvandlas från protestant till katolik, och även från härskande monark till drottning utan tron. Och frihetsdriften fanns med även i hennes sista förvandling, då hon, till slut, antog den skepnad man så länge erbjudit henne, nämligen den av Den Fromma Kvinnan.Det är dock svårt att komma ifrån intrycket, att förvandlingarna ytterst handlade om en kamp att komma ur den grundläggande motsägelsen i hennes liv, nämligen den att vara en kvinna född till makt i en kompakt manlig värld, en värld som aldrig kunde bli hennes, hur mycket hon än åtrådde den.
Men de förvandlingar och krig som förs av kvinnor idag, mot denna manliga kompakthet, handlar det om en åtrå till makten? Eller handlar om det om en kamp om att bli behandlad som en människa och tillgång till samma rättigheter och respekt som män?
Samtidigt är det omöjligt att inte slås av motsägelsen, mellan å ena sidan hennes uppenbara och erkända politiska begåvning, och å den andra, den uppenbara brist på framgång hennes politiska strävanden resulterar i sedan hon väl lämnat Sverige och bosatt sig i Rom.
En motsägelse behöver väl inte utesluta? Är det inte politik i sig att konvertera som drottning, avskriva sig (den politiska) makten frivilligt?
Engbergs tal är ett spännande sammandrag av hennes liv, men jag frågar mig om man kan särskilja på hennes agerande dels som människa och dels som kvinna?
Lejoninna var dock Kristina redan. Hon var inte rädd för någon, några eller något världsligt. Så gick hon från att vara en mänska ett med en given tid, dess tankar och tro, till att bli en för sig själv stående, tänkande och troende. Hon kom följaktligen att förvandlas från protestant till katolik, och även från härskande monark till drottning utan tron. Och frihetsdriften fanns med även i hennes sista förvandling, då hon, till slut, antog den skepnad man så länge erbjudit henne, nämligen den av Den Fromma Kvinnan.Det är dock svårt att komma ifrån intrycket, att förvandlingarna ytterst handlade om en kamp att komma ur den grundläggande motsägelsen i hennes liv, nämligen den att vara en kvinna född till makt i en kompakt manlig värld, en värld som aldrig kunde bli hennes, hur mycket hon än åtrådde den.
Men de förvandlingar och krig som förs av kvinnor idag, mot denna manliga kompakthet, handlar det om en åtrå till makten? Eller handlar om det om en kamp om att bli behandlad som en människa och tillgång till samma rättigheter och respekt som män?
fredag, februari 24, 2006
Vems kritik räknas, när och mot vem?
I senaste Yliopisto (Helsingfors universitets kunskapstidning?) skriver Maria Svanström om debatten kring Uppsala Universitets professor Eva Lundberg och ifrågasättandet av hennes forskning kring våld. Svanström skriver att i Finland har alla universiteten förbundit sig till Forskningsetiska rådets regler och därför skulle en liknande prosess inte vara möjlig Finland.
Debatten kring Lundgren har varit lång och skadat både genusforskningen i Sverige men även forskningen som sådan. Kravet på att granska henne, kom både från ledarsidor med snedvridna tolkningar av hennes tidigare uttalanden. Och Bo Rothstein, statskunskapsprofessor vid Göteborgs Universitet, som även annars tar varje tillfälle att kritisera genusvetenskapen och få svar på tal, fick utrymme även i denna debatt.
Utredningsgruppen tillsätts, och gör sin granskaning. Lundberg frias, men kritiken är hård både mot hennes forskning och utredningsgruppen. Fakta: Män slår och män trakasserar.
Hur mycket kan en man göra innan misogynin leder till en prosess?
Var går gränsen mellan idol och kvinnomisshandlare? Och är det sant att män skyddar män?
Debatten kring Lundgren har varit lång och skadat både genusforskningen i Sverige men även forskningen som sådan. Kravet på att granska henne, kom både från ledarsidor med snedvridna tolkningar av hennes tidigare uttalanden. Och Bo Rothstein, statskunskapsprofessor vid Göteborgs Universitet, som även annars tar varje tillfälle att kritisera genusvetenskapen och få svar på tal, fick utrymme även i denna debatt.
Utredningsgruppen tillsätts, och gör sin granskaning. Lundberg frias, men kritiken är hård både mot hennes forskning och utredningsgruppen. Fakta: Män slår och män trakasserar.
Hur mycket kan en man göra innan misogynin leder till en prosess?
Var går gränsen mellan idol och kvinnomisshandlare? Och är det sant att män skyddar män?
torsdag, februari 23, 2006
Ligestilling och kropp
Som feminister inebærer vores personlige ligestillingsideal også "empowerment" af kvinder gennem ændring af de samfundsstrukturer, praksiser og forestillinger, som historisk har marginaliseret og ekskluderet kvinder fra mange af samfundets positioner, og har begrænset og stadig begrænser kvinders daglige handlingskapacitet og kvinders civile og politiske medborgerskab...
...Erfaringen med tre årtiers ligestillingspolitik viser, at ligestillingspolitik, der kun handler om formel ligebehandling og anti-diskrimination nok er væsentlig, men langt fra tilstrækkelig til at ændre uligstillingen.
Anette Borshorst och Drude Dahlerup ur "Ligestillingspolitik som diskurs og praksis", 2003
Igår debatterade riksdagen om fertilitetslagen och sexköp. En debatt om rättigheten till kvinnors kroppar.
onsdag, februari 22, 2006
Jane Fonda
Vad tänker ni på då ni hör Jane Fondas namn? Kanske främst på aerobic videos, en cerisrosa body och starkt 80-tal?
I dagens Ilta sanomat får vi veta att Jane Fonda kommer till Finland för att marknadsföra sina memoarer. Hon ska bland annat hålla en temaföreläsning under rubriken It's Up to Women Change The World på Kristina-institutet. I söndagens DN kan man läsa mycket mer om vad detta egentligen handlar om. Att Fonda är aktivist och feminist. Att hennes hall är designat som en livmoder och att hon tagit ut sina bröstimplantat.
Hennes temaföreläsning känns som ett måste.
I dagens Ilta sanomat får vi veta att Jane Fonda kommer till Finland för att marknadsföra sina memoarer. Hon ska bland annat hålla en temaföreläsning under rubriken It's Up to Women Change The World på Kristina-institutet. I söndagens DN kan man läsa mycket mer om vad detta egentligen handlar om. Att Fonda är aktivist och feminist. Att hennes hall är designat som en livmoder och att hon tagit ut sina bröstimplantat.
Hennes temaföreläsning känns som ett måste.
tisdag, februari 21, 2006
Syster utan gränser
Det är facinernade att trots att vi är uppväxta med olika modersmål, med bakgrund i olika kulturer och därmed alla de olika förväntningar och krav som ställs på oss. Men vi brottas ändå med liknande problem och frågeställningar som jag skrämmande ofta ser att har sin grund i att vi båda är kvinnor.
Jag minns så klart att jag satt i en buss som åkte över en bro och hur solen sken och strålarna speglade sig i de höga byggnadernas fönster. Författaren är glömd men citatet sitter som inristat, "den grundläggande skillanden mellan de olika kulturerna i världen, är deras syn på kvinnan". Texten handlade om konflikter mellan kulturer och speciellt kulturkrockar, där kvinnan nästa alltid blir slagfältet för sammandrabbningen. Det är inte kulturskillnader i maten eller förhållandet till pengar eller arbetskultur som ses som mest problematisk. Istället är det kvinnans kläder, kropp, handlingar, åsikter, rättigheter och skyldigheter. Det är frågan om makt och kön. Inte bara här.
Jag minns så klart att jag satt i en buss som åkte över en bro och hur solen sken och strålarna speglade sig i de höga byggnadernas fönster. Författaren är glömd men citatet sitter som inristat, "den grundläggande skillanden mellan de olika kulturerna i världen, är deras syn på kvinnan". Texten handlade om konflikter mellan kulturer och speciellt kulturkrockar, där kvinnan nästa alltid blir slagfältet för sammandrabbningen. Det är inte kulturskillnader i maten eller förhållandet till pengar eller arbetskultur som ses som mest problematisk. Istället är det kvinnans kläder, kropp, handlingar, åsikter, rättigheter och skyldigheter. Det är frågan om makt och kön. Inte bara här.
måndag, februari 20, 2006
Kropp
Jag sitter på en bar efter Transamerica och är upprörd över kroppens betydelse i andras ögon. Problemet att oviljan och omöjligheten att se mig som Bree säger i filmen och syftar så på människan som hon är. För det är det vi diskuterar, fast utan paralleller till filmen, utan om de två parallelluniversum som finns så nära och så långt ifrån. Det sitter fyra män snett bakom mig och på samma sätt som jag inte ser dem, ser jag inte heller vad det innebär att vara man istället för kvinna. Det jag däremot ser är delar av effekten av denna kroppsliga skillnad.
Hans värld är exemplevis på ett annat sätt är fylld med dataspel, mp3-politik, aktieportföljer, pengar och makt.
Och mina försök att förklara varför, hamnar gång på gång tillbaka till kropp trots goda argument emot. Jag ger mig inte. Det är för tydligt, fast jag inte vill. Jag kan inte förklarar på något annat sätt varför vissa saker händer mig men inte honom, eller inte mig men honom. Det är i mina ögon snarare en artskillnad än en gradskillnad. Jag vill ändå tror på gradskillnad.
Frågan som kvarstår bli då jag traskar hem. Vad är medlet? Om målet för kvinnor för hundra år sedan var jämställdhet och där rösträtt sågs som medlet. Vilket supermedel tror jag eller andra feminister idag 2006 är lösningen/vägen för att nå samma mål?
Hur kan jag vara säker på att det medlet skulle vara något sannare än rösträtts-illusionen för hundra år sedan?
Jag tror att mitt mål får helga medlen. Det går inte att tänka med förnuft i dessa frågor.
Hans värld är exemplevis på ett annat sätt är fylld med dataspel, mp3-politik, aktieportföljer, pengar och makt.
Och mina försök att förklara varför, hamnar gång på gång tillbaka till kropp trots goda argument emot. Jag ger mig inte. Det är för tydligt, fast jag inte vill. Jag kan inte förklarar på något annat sätt varför vissa saker händer mig men inte honom, eller inte mig men honom. Det är i mina ögon snarare en artskillnad än en gradskillnad. Jag vill ändå tror på gradskillnad.
Frågan som kvarstår bli då jag traskar hem. Vad är medlet? Om målet för kvinnor för hundra år sedan var jämställdhet och där rösträtt sågs som medlet. Vilket supermedel tror jag eller andra feminister idag 2006 är lösningen/vägen för att nå samma mål?
Hur kan jag vara säker på att det medlet skulle vara något sannare än rösträtts-illusionen för hundra år sedan?
Jag tror att mitt mål får helga medlen. Det går inte att tänka med förnuft i dessa frågor.
lördag, februari 18, 2006
misogyni
Jag tycker att man borde inleda ett synliggörande av allt våld mot kvinnor.
På allvar.
Istället för att strö runt alla notiser om detta grymma våld borde man ha en egen underrubrik, misogyni. Dagens nyheter (17.2) angånde våldsgärningar i Finland skulle tyvärr alla passa under den rubriken:
*Mamma i Helsingfors anmäler sin man för uttnyttjade av dotter 1999-2004;Den 45-åriga mannen är häktas misstänkt för sexuellt utnyttjade och våldtäkt på sin idag knappt 15-åriga dotter.
*En 26-årig kvinna dräps av sin sambo i deras gemensamma bostad på Degerö. Då kvinnan hittas har hon varit död en vecka och den manliga sambon erkänner dådet.
*Uleåborgs tingsrätt dömde en man till ett år och 10månaders ovillkorligt fängelse för sexuellt utnyttjande av barn samt skyldig till samlang med nära släktning.
Och så frågar mig en pojke idag, om jag har något emot män? -Nä, svarar jag, men jag vill inte att du blir som en av dessa eller blundar för att det händer, utan tar avstånd då sådana saker sker i din omgivning.
På allvar.
Istället för att strö runt alla notiser om detta grymma våld borde man ha en egen underrubrik, misogyni. Dagens nyheter (17.2) angånde våldsgärningar i Finland skulle tyvärr alla passa under den rubriken:
*Mamma i Helsingfors anmäler sin man för uttnyttjade av dotter 1999-2004;Den 45-åriga mannen är häktas misstänkt för sexuellt utnyttjade och våldtäkt på sin idag knappt 15-åriga dotter.
*En 26-årig kvinna dräps av sin sambo i deras gemensamma bostad på Degerö. Då kvinnan hittas har hon varit död en vecka och den manliga sambon erkänner dådet.
*Uleåborgs tingsrätt dömde en man till ett år och 10månaders ovillkorligt fängelse för sexuellt utnyttjande av barn samt skyldig till samlang med nära släktning.
Och så frågar mig en pojke idag, om jag har något emot män? -Nä, svarar jag, men jag vill inte att du blir som en av dessa eller blundar för att det händer, utan tar avstånd då sådana saker sker i din omgivning.
torsdag, februari 16, 2006
Min partner är en feminist och respekterar mig därför som människa
Dagens Ilta Sanomat ställer en webfråga om ens partner är en chauvinist eller feminist. Orden används som motsatspar. Är man förvånad?
Som tur är kan man motivera sitt val. Med lite mobilisering skulle det faktiskt gå att få in en, kanske för dem oväntad, vinkling i svaren. Det är en av fördelarna med att leva i ett litet land.
Som tur är kan man motivera sitt val. Med lite mobilisering skulle det faktiskt gå att få in en, kanske för dem oväntad, vinkling i svaren. Det är en av fördelarna med att leva i ett litet land.
tisdag, februari 14, 2006
Pappor och barn
Då jag för några veckor sedan var på bio, så gjordes det reklam för pappaledigheten före filmen. Jag blev mycket positivt överraskad och stolt att Fpa för fram denna sak. Tidigare svenska Sifo-undersökningar har nämligen visat att attityderna är ett problem då det kommer till pappaledighet, speciellt bland cheferna. Reklam och utbildningsnivå ökar uttagandet av pappaledigheten visar den svenska Sifo undersökningen för en månad sen. Fpa verkar alltså ha rätt taktik.
Förr har man anklagat kvinnorna för att hindra papporna att ta ut sin ledighet, utpekat dem som skyldiga i cementerandet av könsroller. På senare tid kan man visa på att kvinnorna i Sverige vill vara länge hemma med barnen. Männen inte.
Skulle männen vara hemma skulle även barnafödandet ökas visar en annan forskningsrapport , tvärtemot de anklaganden om att kvinnor inte vill ha barn, utan bara satsa på karriär. Enligt en doktorsavhandling i Sverige minskar dessutom uttagen pappaledighet skiljsmässorisken. Borde vi alltså jubla för de män som tar ut pappaledighet?
Jag vill inte jubla för självklara saker som ansvar för sina egna barn. I den svenska debatten brukar det dessutom florera iakttagelser om att de män som tar ut sin pappaledighet, gör det under semenstern då båda föräldrarna är hemma. På så sätt får han inte heller någon inblick i hur det är att vara ensam hemma med barnet, istället sköter kvinnan markservicen och han kan leka med barnet. Eller så brukar man säga att han passar på att ta ut ledigheten under stora idrottstävlingar såsom fotbolls WM eller tiden för älgjakt.
Ska vi se samlingspartiets ordförande Jyrki Kataanen som en god förebild av den unge moderna mannen. Han som tar ut sin pappaledighet denna vecka då OS pågår samt nästa gång under påsklovet?
Förr har man anklagat kvinnorna för att hindra papporna att ta ut sin ledighet, utpekat dem som skyldiga i cementerandet av könsroller. På senare tid kan man visa på att kvinnorna i Sverige vill vara länge hemma med barnen. Männen inte.
Skulle männen vara hemma skulle även barnafödandet ökas visar en annan forskningsrapport , tvärtemot de anklaganden om att kvinnor inte vill ha barn, utan bara satsa på karriär. Enligt en doktorsavhandling i Sverige minskar dessutom uttagen pappaledighet skiljsmässorisken. Borde vi alltså jubla för de män som tar ut pappaledighet?
Jag vill inte jubla för självklara saker som ansvar för sina egna barn. I den svenska debatten brukar det dessutom florera iakttagelser om att de män som tar ut sin pappaledighet, gör det under semenstern då båda föräldrarna är hemma. På så sätt får han inte heller någon inblick i hur det är att vara ensam hemma med barnet, istället sköter kvinnan markservicen och han kan leka med barnet. Eller så brukar man säga att han passar på att ta ut ledigheten under stora idrottstävlingar såsom fotbolls WM eller tiden för älgjakt.
Ska vi se samlingspartiets ordförande Jyrki Kataanen som en god förebild av den unge moderna mannen. Han som tar ut sin pappaledighet denna vecka då OS pågår samt nästa gång under påsklovet?
måndag, februari 13, 2006
Jag bara undrar...
Kunskap är makt. Våld är ett maktmedel.
Kvinnor är sedan 20år bättre utbildade. Finland ligger i topp i Europa vad gäller mäns våld mot kvinnor.
Det känns som ett fult motdrag.
Jag frågade ett gäng 12åriga tjejer idag om Finland är ett jämställt land. Svaret blev nej. Myten lever i allafall inte i den generationen. De berättade att löneskillnaderna var ett bevis på ojämlikheten. Att män får bättre lön för att man tycker att de gör saker bättre, nogrannare och tar saker och ting seriösare och därför får de också bli företagsledare. Jag frågade om de såg dessa kommande företagsledare i sin egen klass dvs. att pojkar i allmänhet är bättre, nogrannare och tar saker och ting seriösare. Här var ocks svaret nej.
Vari ligger logiken? Tom. dessa 12åringar ser att det inte är konsekvent. Hur förklarar man varför världen ser ut som den gör, då man inte själv förstår? Jag är jäkligt trött på ord som tradition och attityder. När blir de rättfärdigande av orättvisa snarare än förklaringsmodeller av fenomenet.
Vad är det vi inte fattat?
Kunskap är makt. Våld är ett maktmedel.
Kvinnor är sedan 20år bättre utbildade. Finland ligger i topp i Europa vad gäller mäns våld mot kvinnor.
Det känns som ett fult motdrag.
Jag frågade ett gäng 12åriga tjejer idag om Finland är ett jämställt land. Svaret blev nej. Myten lever i allafall inte i den generationen. De berättade att löneskillnaderna var ett bevis på ojämlikheten. Att män får bättre lön för att man tycker att de gör saker bättre, nogrannare och tar saker och ting seriösare och därför får de också bli företagsledare. Jag frågade om de såg dessa kommande företagsledare i sin egen klass dvs. att pojkar i allmänhet är bättre, nogrannare och tar saker och ting seriösare. Här var ocks svaret nej.
Vari ligger logiken? Tom. dessa 12åringar ser att det inte är konsekvent. Hur förklarar man varför världen ser ut som den gör, då man inte själv förstår? Jag är jäkligt trött på ord som tradition och attityder. När blir de rättfärdigande av orättvisa snarare än förklaringsmodeller av fenomenet.
Vad är det vi inte fattat?
Kunskap är makt. Våld är ett maktmedel.
söndag, februari 12, 2006
Kön är hippt!
Diskussionen om sexköpslagen skapar utrymme för att diskutera kvinnors integritet och synliggöra olika argument för och emot köp av sex. Jenny Bäck gör ett strålande repotage om sexköp i Hbl:s söndagsbilaga. Där Jyrkinen förklarar och tre män talar ut om sin användning av prostitution.
I ferilitetslagsdebatten är det andhämntning medan Brokeback Mountain fyller biosalongerna och Transamerica har premiär nästa vecka. Bio är lättkonsumerat och når en större publik än plenisalsdebatter. Kön står i fokus och det känns plöstligt inte alls så marginaliserat.
Globaloseringen från sin bättre sida skulle jag vilja påstå.
I ferilitetslagsdebatten är det andhämntning medan Brokeback Mountain fyller biosalongerna och Transamerica har premiär nästa vecka. Bio är lättkonsumerat och når en större publik än plenisalsdebatter. Kön står i fokus och det känns plöstligt inte alls så marginaliserat.
Globaloseringen från sin bättre sida skulle jag vilja påstå.
fredag, februari 10, 2006
Vad ska du göra då du blir stor?
Mina föräldrar har nog aldrig varit oroliga eller frågat vad jag faktiskt ska göra med alla dessa studiepoöngen i kvinnovetenskap. Men släktingar och andra människor jag möter som inte är speciellt insatta i ämnet frågar mig, fortfarande. Flera hade nog hoppats på att det skulle växa bort.
Själv har jag aldrig tvivlat på att jag inte skulle få något jobb även om mina ämneskombinationer, i mångas ögon, sett "omöjliga" ut och jag inte haft några konkreta idéer om framtida jobb. Men ju mer jag studerat, ju fler dörrar har jag sett att öppnat sig. Mitt specialområde bli allt mer klarare för mig själv och jag ser utrymmet att jobba med dessa frågor som en del av en positiv utveckling. Nu är det snarare en fråga om att kunna stoppa alla jobbuppdrag som kommer in, att sätta gränser för vad man klarar av och känner att man faktiskt vill och inte vill.
Jag ser hela tiden intresset för att förändra cementerade könsroller, skapa ett jämställdare klimat på arbetsplatsen, suget efter konkreta verktyg att hantera sin ojämställda tillvaro .
Och dessa människor hittas inte längre enbart i marginalen.
Vad kommer alla dessa människor att kunna bli, då de blir stora?
Själv har jag aldrig tvivlat på att jag inte skulle få något jobb även om mina ämneskombinationer, i mångas ögon, sett "omöjliga" ut och jag inte haft några konkreta idéer om framtida jobb. Men ju mer jag studerat, ju fler dörrar har jag sett att öppnat sig. Mitt specialområde bli allt mer klarare för mig själv och jag ser utrymmet att jobba med dessa frågor som en del av en positiv utveckling. Nu är det snarare en fråga om att kunna stoppa alla jobbuppdrag som kommer in, att sätta gränser för vad man klarar av och känner att man faktiskt vill och inte vill.
Jag ser hela tiden intresset för att förändra cementerade könsroller, skapa ett jämställdare klimat på arbetsplatsen, suget efter konkreta verktyg att hantera sin ojämställda tillvaro .
Och dessa människor hittas inte längre enbart i marginalen.
Vad kommer alla dessa människor att kunna bli, då de blir stora?
Teater och kön
Den 27.10.2005 deltar jag i en diskussion om Svenska Teaterns prisade och välbesökta monolog "Grottmannen" på Bokmässan under rubriken "Behöver vi grottmannen 2005?".
Vi diskuterade grottmannen som koncept men även teatern och dess ambition att vara nytänkande, där jag kritiserade pjäsen för att vara tröttsamt förlegat med tanke avsaknade av ett kritiskt könsperspektiv. Diskussionen hade inte många åhörare, men det kändes bra att ha fått möta någon från teatervärlden och säga sin åsikt i en dialog.
Samma morgon hade jag läst Marika Parkkomäkis insändaren i Hbl om hur hon inte längre kunde hålla tyst utan måste ifrågasätta mansväldet inom teatern. Hennes fräna kritik var befogad och plötsligt såg jag mönstret. Jag hade ju alltid bara klagat över teaterubudet, men inte reflekterat över hur mansdominerad teatern egentligen är.
Sedan verkade allting rätt tyst.
Så sänder Radio Vega två program om temat teater och jämställdhet, där man bland annat intervjuade Erik Söderblom, professorn vid den svenska institutionen vid Teaterhögskolan.
Två kvinnor tolkar kritiskt Söderbloms uttalanden i varsin insändare i Hbl. Sedan var snöbollen i rullning. Dick Idman startar ett debattforum för fortsatta diskussioner och Cefisto (centralförbundet för finlandssvenska teaterorganisationer) tillsatte förra veckan en arbetsgrupp som ska utarbeta ett jämställdhetsprogram. Anna Simberg som leder gruppen tror att det tar hundra år innan teatern blir jämställd. Men det tror inte jag, för det är vi kvinnor som är konsumenter av teater och visst borde vi kunna använda vår konsumentmakt.
Själv ska jag understöda alternativ kvinnoteater genom att gå och se "Nainen palaa" i Ateneumsalen. Det är mitt bidrag till debatten och jag tror att det är så vi också kan skapa förändring. Aktivt stöda det vi tror på.
Vi diskuterade grottmannen som koncept men även teatern och dess ambition att vara nytänkande, där jag kritiserade pjäsen för att vara tröttsamt förlegat med tanke avsaknade av ett kritiskt könsperspektiv. Diskussionen hade inte många åhörare, men det kändes bra att ha fått möta någon från teatervärlden och säga sin åsikt i en dialog.
Samma morgon hade jag läst Marika Parkkomäkis insändaren i Hbl om hur hon inte längre kunde hålla tyst utan måste ifrågasätta mansväldet inom teatern. Hennes fräna kritik var befogad och plötsligt såg jag mönstret. Jag hade ju alltid bara klagat över teaterubudet, men inte reflekterat över hur mansdominerad teatern egentligen är.
Sedan verkade allting rätt tyst.
Så sänder Radio Vega två program om temat teater och jämställdhet, där man bland annat intervjuade Erik Söderblom, professorn vid den svenska institutionen vid Teaterhögskolan.
Två kvinnor tolkar kritiskt Söderbloms uttalanden i varsin insändare i Hbl. Sedan var snöbollen i rullning. Dick Idman startar ett debattforum för fortsatta diskussioner och Cefisto (centralförbundet för finlandssvenska teaterorganisationer) tillsatte förra veckan en arbetsgrupp som ska utarbeta ett jämställdhetsprogram. Anna Simberg som leder gruppen tror att det tar hundra år innan teatern blir jämställd. Men det tror inte jag, för det är vi kvinnor som är konsumenter av teater och visst borde vi kunna använda vår konsumentmakt.
Själv ska jag understöda alternativ kvinnoteater genom att gå och se "Nainen palaa" i Ateneumsalen. Det är mitt bidrag till debatten och jag tror att det är så vi också kan skapa förändring. Aktivt stöda det vi tror på.
onsdag, februari 08, 2006
Konservatism
Hur ska man stoppa reproducerandet av konservatism inom organisationer?
Jag tycker att det är så problematiskt då organisationer är smockfulla med människor som "sitter för sittandes skull" på olika positioner, är inflytelserika och kör sina egna intressen. Det blir en fråga om att behålla sina positioner istället för att se till organisationens bästa. Positionerna blir identietsförankrade och petar man på strukturena tar folk det personligt. Och detta gäller män som kvinnor. Ett sätt skulle vara att starta diskussioner som öppnar upp tänkandet kring normer, traditioner och det man tar för givet och "normalt". Men hur gör man då det inte ens finns strukturer som skapar utrymme för dessa diskussioner?
Jag tycker att det är så problematiskt då organisationer är smockfulla med människor som "sitter för sittandes skull" på olika positioner, är inflytelserika och kör sina egna intressen. Det blir en fråga om att behålla sina positioner istället för att se till organisationens bästa. Positionerna blir identietsförankrade och petar man på strukturena tar folk det personligt. Och detta gäller män som kvinnor. Ett sätt skulle vara att starta diskussioner som öppnar upp tänkandet kring normer, traditioner och det man tar för givet och "normalt". Men hur gör man då det inte ens finns strukturer som skapar utrymme för dessa diskussioner?
måndag, februari 06, 2006
Rum
Jag ser mer och mer hur rum kan få så många olika funktioner, både begränsande och frigörande, men även avgränsande som en hjälp att hitta fokus och strukturera upp saker som ter sig kaotiska.
Rum kan vara skrämmande, som då jag läser olika texter innehållande olika åiker som inte borde stängas in utan spridas för att alla ska ha möjligheten att se nyanserna, både de dåliga och de bra. Idag har jag läst texter som jag associerar med rum, texter som både skrämmer och uppmuntrar. Hemmet som rum i senaste bang eller insändarspalterna i dagstidningarna. Det jag skräms av är den konservatism, det förakt och det obehagliga som kan skyddas i olika rum med olika möjligheter att ta sig ut eller för granskande blickar att titta in.
Och i små rum och lägenheter fortsätter prostitutionen medan lagen manglas vidare i maktens korridorer. Jag är mot sexköp och därför för det lagförslag som nu cirkulerar.
Mitt första möte med ämnen prostitution fick jag för kanske 5-6år sedan på ett litet seminarium där Sven-Axel Månsson, som kan ses som grand old father i prostitutions problematiken i Sverige, berättade om hur han kom in på detta ämne i misstag. Han utredde tillsammans med några andra forskare på 1970-talet svartarbete vid resturanger och barer i Malmö och hittade då en utbredd prostitution. På seminiariet som ordnades i samband med att debatten om en eventuell sexköpslag i Sverige hade börjat, berättade han om de olika manskategorierna som köper sex och varför han själv stödde denna sexköpslag.
Han menade att en lag som förbjuder sexköp kommer att nå den grupp av män som inte vill göra kriminella handlingar, endera av moraliska skäl eller av den orsaken att de inte vill riskera att hamna i brottsregistret. Månsson menar att lagen får direkt effekt på denna grupp av män, utan att polisen måste få tilläggsresurser eller likande, däremot behövs mera resurser att komma åt de andra kategorierna av män. Lagen skulle dessutom fungera som en spegling av den moral och etik vi vill stöda: att människoköp är ett brott och att en överträdelse därmed får konsekvenser.
Månsson berättade även då om hur prostitutionen är med och reproducerar en förvriden bild av sexualitet samt cementerar bilderna av manligt och kvinnligt Han berättade då om ett projekt som de nyligen startat för att utreda unga människors attityder till sex och sexköp och berättade de genom internet hittat webbsidor som erbjöd sexläger för unga män. Dessa sexläger marknadsfördes som ett eliminernade av den rädslan för misslyckanden som kan uppstå vid första samlaget eller som ett svar på hur man blir den perfekta älskaren. Dessa läger var vid tidpunkten för seminiariet någonting som ökade i popularitet och Månsson frågade oss om vi tycker att detta är sättet som män ska hantera sin sexualitet och de tryck de känner som unga män idag. En lag skulle visa på att det är fel.
Nätets användning i prosttitutionen har ökat iom internettillången och Månsson deltar idag i ett forskningsprojekt som behandlar dessa frågor vad gäller uttryck, innebörd och konsekvenser.
På svenska Handelshögskolan doktorerade Majut Jyrkinen under hösten 2005 med sin avhandling The Organisation of Policy Meets the Commercialisation of Sex - Global Linkages, Policies, Technologies som också berör just nätet och jag tycker den lyfter fram viktiga aspekter på prostitutionen ur ett kapitalistiskt och globalt perspektiv.
Mitt möte sommaren 2004 med feministen och anti-prostitutionaktivisten Trude från den norska kvinnogruppen Ottar har också påverkat mig i mina åsikter om pornografi. Det samma gäller Louise Eeks självbiografiska bok "Spelat liv" som varit en sida i debatten för sexköpslagen i Sverige. Det är sådana vinklar jag saknar i Finland då Salli kämpar för de prostituerades rättigheter. Var finns det utrymme, forum för de kvinnors röster som inte prostituerar sig frivilligt i detta land? Finns det rum för våra åsikter, vi kvinnor som inte fortsättningsvis vill bli betraktade som objekt och allt som det innehåller i vårt vardagsliv? Och vilka män inbillar vi oss att det är som går till prostituerade och när?
Varför verkar det vara liknande krafter som försvarar rätten till sex, men motsätter sig rätten till barn? När kommer kvinnans kropp att tillhöra henne själv utan att det sker på bekostnad av en annan kvinnas kropp? Vi borde svänga på argumenten om att prostitution är världens äldsta yrke till att det är världens äldsta brott.
Rum kan vara skrämmande, som då jag läser olika texter innehållande olika åiker som inte borde stängas in utan spridas för att alla ska ha möjligheten att se nyanserna, både de dåliga och de bra. Idag har jag läst texter som jag associerar med rum, texter som både skrämmer och uppmuntrar. Hemmet som rum i senaste bang eller insändarspalterna i dagstidningarna. Det jag skräms av är den konservatism, det förakt och det obehagliga som kan skyddas i olika rum med olika möjligheter att ta sig ut eller för granskande blickar att titta in.
Och i små rum och lägenheter fortsätter prostitutionen medan lagen manglas vidare i maktens korridorer. Jag är mot sexköp och därför för det lagförslag som nu cirkulerar.
Mitt första möte med ämnen prostitution fick jag för kanske 5-6år sedan på ett litet seminarium där Sven-Axel Månsson, som kan ses som grand old father i prostitutions problematiken i Sverige, berättade om hur han kom in på detta ämne i misstag. Han utredde tillsammans med några andra forskare på 1970-talet svartarbete vid resturanger och barer i Malmö och hittade då en utbredd prostitution. På seminiariet som ordnades i samband med att debatten om en eventuell sexköpslag i Sverige hade börjat, berättade han om de olika manskategorierna som köper sex och varför han själv stödde denna sexköpslag.
Han menade att en lag som förbjuder sexköp kommer att nå den grupp av män som inte vill göra kriminella handlingar, endera av moraliska skäl eller av den orsaken att de inte vill riskera att hamna i brottsregistret. Månsson menar att lagen får direkt effekt på denna grupp av män, utan att polisen måste få tilläggsresurser eller likande, däremot behövs mera resurser att komma åt de andra kategorierna av män. Lagen skulle dessutom fungera som en spegling av den moral och etik vi vill stöda: att människoköp är ett brott och att en överträdelse därmed får konsekvenser.
Månsson berättade även då om hur prostitutionen är med och reproducerar en förvriden bild av sexualitet samt cementerar bilderna av manligt och kvinnligt Han berättade då om ett projekt som de nyligen startat för att utreda unga människors attityder till sex och sexköp och berättade de genom internet hittat webbsidor som erbjöd sexläger för unga män. Dessa sexläger marknadsfördes som ett eliminernade av den rädslan för misslyckanden som kan uppstå vid första samlaget eller som ett svar på hur man blir den perfekta älskaren. Dessa läger var vid tidpunkten för seminiariet någonting som ökade i popularitet och Månsson frågade oss om vi tycker att detta är sättet som män ska hantera sin sexualitet och de tryck de känner som unga män idag. En lag skulle visa på att det är fel.
Nätets användning i prosttitutionen har ökat iom internettillången och Månsson deltar idag i ett forskningsprojekt som behandlar dessa frågor vad gäller uttryck, innebörd och konsekvenser.
På svenska Handelshögskolan doktorerade Majut Jyrkinen under hösten 2005 med sin avhandling The Organisation of Policy Meets the Commercialisation of Sex - Global Linkages, Policies, Technologies som också berör just nätet och jag tycker den lyfter fram viktiga aspekter på prostitutionen ur ett kapitalistiskt och globalt perspektiv.
Mitt möte sommaren 2004 med feministen och anti-prostitutionaktivisten Trude från den norska kvinnogruppen Ottar har också påverkat mig i mina åsikter om pornografi. Det samma gäller Louise Eeks självbiografiska bok "Spelat liv" som varit en sida i debatten för sexköpslagen i Sverige. Det är sådana vinklar jag saknar i Finland då Salli kämpar för de prostituerades rättigheter. Var finns det utrymme, forum för de kvinnors röster som inte prostituerar sig frivilligt i detta land? Finns det rum för våra åsikter, vi kvinnor som inte fortsättningsvis vill bli betraktade som objekt och allt som det innehåller i vårt vardagsliv? Och vilka män inbillar vi oss att det är som går till prostituerade och när?
Varför verkar det vara liknande krafter som försvarar rätten till sex, men motsätter sig rätten till barn? När kommer kvinnans kropp att tillhöra henne själv utan att det sker på bekostnad av en annan kvinnas kropp? Vi borde svänga på argumenten om att prostitution är världens äldsta yrke till att det är världens äldsta brott.
söndag, februari 05, 2006
Illusioner
Idag blev det så tydligt för mig att det är bara en illusion att sexrevolutionen var ett frigörande av sexualiteten. För det skulle ju betyda att den inte har något med det tillkäppta viktorianska jane austen-idealet. Vad har egentligen förändras sedan 1700-talet?
I fredags var jag på vernissage och där fanns en bilder på den utställande konstnären. På en bild var skärpan otydlig och han stod i en kvinnlig posé. Där stannade jag längre. Mannens hand om sitt bröst, den putande rumpan, den runda putande magen som på en gravis kvinna och ansiktet som inte fanns. Bilden kändes så overklig och främmande, samtidigt som den var så skrämmande bekant. Varför blir vissa poséer förbehållna ena könet, så starkt impregnerade i våra referensramar att en felrepetering som denna gav en sådan kuslig känsla att det finns så självklara koder. Och det är först då de rubbas fullständigt som vi ser tydligt att vi omges av illusioner, kanske hallucination av kön.
I fredags var jag på vernissage och där fanns en bilder på den utställande konstnären. På en bild var skärpan otydlig och han stod i en kvinnlig posé. Där stannade jag längre. Mannens hand om sitt bröst, den putande rumpan, den runda putande magen som på en gravis kvinna och ansiktet som inte fanns. Bilden kändes så overklig och främmande, samtidigt som den var så skrämmande bekant. Varför blir vissa poséer förbehållna ena könet, så starkt impregnerade i våra referensramar att en felrepetering som denna gav en sådan kuslig känsla att det finns så självklara koder. Och det är först då de rubbas fullständigt som vi ser tydligt att vi omges av illusioner, kanske hallucination av kön.
Historia
Ibland undrar jag när vi ska bli kvitt historian:
-som man hänvisar till då man vill förklara kvinnors sämre löner.
-som man inser att spelar roll vad gäller synen på den finska kvinnan.
-som visar hur kvinnor om och om igen uppfinner hjulet, samma insikter emanciperar den nya förtryckta generationen.
-som används för att binda kvinnor och män i stereotypa könsroller.
Men jag ser också det positiva.
"100 år av kvinnors rösträtt" ger utrymme för kritik om vi vågar föra fram den.
Idag fick jag ett mail om en nygrundad förening som har i syfte att samla kvinnor i huvudstadsregionen, Huvudstadens demokratiska kvinnonätverk r.f. Deras syfte klart men jag har svårt att få ett grepp om vad det innebär i praktiken. Det som jag tycker är speciellt intressant är att behovet av kvinnlig organisering verkar fortfarande finnas, även om det inte görs i feminismens namn.
Jag vill att detta år ska bli ett år då kvinnor tar chansen att ifrågasätta den ojämställdhet som efter 100år fortfarande existerar, solidarisera sig med varandra, kämpa och samla kraft tillsammans. Jag ser det här initiativet som ett bevis på att denna tanke lever hos flera olika typer av kvinnor, här och nu.
-som man hänvisar till då man vill förklara kvinnors sämre löner.
-som man inser att spelar roll vad gäller synen på den finska kvinnan.
-som visar hur kvinnor om och om igen uppfinner hjulet, samma insikter emanciperar den nya förtryckta generationen.
-som används för att binda kvinnor och män i stereotypa könsroller.
Men jag ser också det positiva.
"100 år av kvinnors rösträtt" ger utrymme för kritik om vi vågar föra fram den.
Idag fick jag ett mail om en nygrundad förening som har i syfte att samla kvinnor i huvudstadsregionen, Huvudstadens demokratiska kvinnonätverk r.f. Deras syfte klart men jag har svårt att få ett grepp om vad det innebär i praktiken. Det som jag tycker är speciellt intressant är att behovet av kvinnlig organisering verkar fortfarande finnas, även om det inte görs i feminismens namn.
Jag vill att detta år ska bli ett år då kvinnor tar chansen att ifrågasätta den ojämställdhet som efter 100år fortfarande existerar, solidarisera sig med varandra, kämpa och samla kraft tillsammans. Jag ser det här initiativet som ett bevis på att denna tanke lever hos flera olika typer av kvinnor, här och nu.
fredag, februari 03, 2006
Nordisk feminism
Idag har jag hållt en föreläsning om härskarteknikerna och dess motstrategier på en nordisk kyrklig konferens med tema våld. Och som tidigare har jag fått en massa nya idéer och tankar kring hur kvinnor förtrycks på olika sätt. Jag tänker exemplevis på kvinnan som skött sitt uppdrag med framgång, fått massor med bra feedback men efter det inte får fler uppdrag. Budskapet är klart. Du får vara bra, men inte för bra. Jantelag eller avundsjuka? Och spelade könet roll?
Då jag kommer hem har jag fått ett mail där man söker feministtjejer i åldern 18-20års ålder till ett nytt program på FST som ska handla om nordisk feminism - det rör på sig.
Och det blir mer nordiskt hela helgen för min del och med fokus på feminism. Snart ramlar nämligen två svenska anarkafeminister in hos mig och det ska bli en superspännande helg med dem, kanske vi går via en finsk feministträff nere på stan - utbyte mellan feminister är spännande och ger inspiration och kraft. Att förändra.
Då jag kommer hem har jag fått ett mail där man söker feministtjejer i åldern 18-20års ålder till ett nytt program på FST som ska handla om nordisk feminism - det rör på sig.
Och det blir mer nordiskt hela helgen för min del och med fokus på feminism. Snart ramlar nämligen två svenska anarkafeminister in hos mig och det ska bli en superspännande helg med dem, kanske vi går via en finsk feministträff nere på stan - utbyte mellan feminister är spännande och ger inspiration och kraft. Att förändra.
onsdag, februari 01, 2006
Kritik
Över en bit mat diskuterade vi bland annat PMS, detta legitimerade begrepp att binda kvinnor vid kropp och känsla - långt från intellekt och rationalitet. Vi diskuterade våra erfarenheter av PMS och vi hade båda en liknande "teori". Vi kunde båda gå med på att hormoner påverkar oss och vi har båda nyligen läst att även män har samma hormonsvägningar (nu då man kommit sig för att checka upp det så att säga) men att man vet ännu inte vilken påverkan det har i mäns liv.
Min "teori" handlar om att hormonsvängningarna gör en mera känslig, på så sätt att det som man upplever blir mycket starkare och saker man vanligtvis tittar förbi blir synliga. Man liksom släpper på ut sådant som vanligtvis begränsar en, håller en tillbaka, för att passa in i kvinnorollen. Frustration.
Uttrycken blir därför sådana som inte hör kvinnorollen till.
Det skulle då alltså betyda att massa frustration som finns inne i en, en massa skit som händer hela tiden blir svårare att förklara bort, leder till agressivitet, irritation och utbrott.
Vem brukar drabbas av denna agression? Ofta är det män i ens närhet, män som inte damsuger fast man sagt till 100 gånger, män som inte håller saker som de lovat och ibland behöver de inte ha gjort någonting. Man är bara jäkligt förbannat ändå, för i ett patriarkat har man alltid orsak att vara förbannad. Eller så blir man överkåt, sånt som kvinnor inte "egentligen" får vara. Och då är man underhållande - tack så satan!
Varför skulle jag inte kunna dra dessa slutsatser, för det som jag läser om i tidningarna är hur män drabbas av PMS, inte barn eller tjejkompisar. How come? Eller är det bara intressant då det drabbar männen?
Jag tror att PMS är bra och borde inte alls heta premenstruella störningar som rättfärdigar en patologisk bortförklaring av det kvinnor faktiskt upplever. För vad vet vi om kvinnor och deras kroppar? Reproduceringen har alltid vara det som intresserat forskarna, och se nu kan vi tom. inseminera, samtidigt läser jag i Helsingin Sanomat att kvinnor dör 10gånger oftare i hjärt- och kärlsjukdomar för att deras symptom är så oklara. Oklara för vem?
Och det märks att man inte funderat på vem som är norm och vem man byggt upp dessa symptomkartor enligt och vem som därför, här men även i så många andra sammanhang, blir "avvikande", "annorlunda" eller den "andra". Kvinnorna råkar faktisk vara majoritet i detta land, hallå?
Och allt detta jäkla snack om att kvinnor och män är så-jäkla-olika-och-ska-få-vara-olika, det återspeglar sig på intet sätt i ex. den medicinska forskningen.
I Sverige finns Centrum för Genusmedicin vid Karolinska Institutet som gör forskning på kvinnor för att just rätta till denna snedvridning då man i forskningen utgår från män. Därför har också 1,6miljonerklubben grundats för att lobba för kvinnors hälsa och stöda denna forskning.
Jag behöver ingen forskning som reducerar kvinnor till hormonmonster då de ska ha mens, jag behöver medicinsk forskning som behandlar min mammas klimakteriebesvär och inte ser det som någonting-man-får-leva-med. Tänk om man skulle säga så till impotenta män?
Tänk vad kvinnor aktiverar sig för att bli behandlade som lika medborgare, i våra skandinaviska länder som gärna marknadsför sig som jämställda.
Min "teori" handlar om att hormonsvängningarna gör en mera känslig, på så sätt att det som man upplever blir mycket starkare och saker man vanligtvis tittar förbi blir synliga. Man liksom släpper på ut sådant som vanligtvis begränsar en, håller en tillbaka, för att passa in i kvinnorollen. Frustration.
Uttrycken blir därför sådana som inte hör kvinnorollen till.
Det skulle då alltså betyda att massa frustration som finns inne i en, en massa skit som händer hela tiden blir svårare att förklara bort, leder till agressivitet, irritation och utbrott.
Vem brukar drabbas av denna agression? Ofta är det män i ens närhet, män som inte damsuger fast man sagt till 100 gånger, män som inte håller saker som de lovat och ibland behöver de inte ha gjort någonting. Man är bara jäkligt förbannat ändå, för i ett patriarkat har man alltid orsak att vara förbannad. Eller så blir man överkåt, sånt som kvinnor inte "egentligen" får vara. Och då är man underhållande - tack så satan!
Varför skulle jag inte kunna dra dessa slutsatser, för det som jag läser om i tidningarna är hur män drabbas av PMS, inte barn eller tjejkompisar. How come? Eller är det bara intressant då det drabbar männen?
Jag tror att PMS är bra och borde inte alls heta premenstruella störningar som rättfärdigar en patologisk bortförklaring av det kvinnor faktiskt upplever. För vad vet vi om kvinnor och deras kroppar? Reproduceringen har alltid vara det som intresserat forskarna, och se nu kan vi tom. inseminera, samtidigt läser jag i Helsingin Sanomat att kvinnor dör 10gånger oftare i hjärt- och kärlsjukdomar för att deras symptom är så oklara. Oklara för vem?
Och det märks att man inte funderat på vem som är norm och vem man byggt upp dessa symptomkartor enligt och vem som därför, här men även i så många andra sammanhang, blir "avvikande", "annorlunda" eller den "andra". Kvinnorna råkar faktisk vara majoritet i detta land, hallå?
Och allt detta jäkla snack om att kvinnor och män är så-jäkla-olika-och-ska-få-vara-olika, det återspeglar sig på intet sätt i ex. den medicinska forskningen.
I Sverige finns Centrum för Genusmedicin vid Karolinska Institutet som gör forskning på kvinnor för att just rätta till denna snedvridning då man i forskningen utgår från män. Därför har också 1,6miljonerklubben grundats för att lobba för kvinnors hälsa och stöda denna forskning.
Jag behöver ingen forskning som reducerar kvinnor till hormonmonster då de ska ha mens, jag behöver medicinsk forskning som behandlar min mammas klimakteriebesvär och inte ser det som någonting-man-får-leva-med. Tänk om man skulle säga så till impotenta män?
Tänk vad kvinnor aktiverar sig för att bli behandlade som lika medborgare, i våra skandinaviska länder som gärna marknadsför sig som jämställda.
Systerskap
Systerskap ska inte bara en spegling av begreppet "broderskap" som använts som ett "könsneutralt" begreppet för solidaritet där man ska behandla varandra som bröder. Broderskap förknippas dessutom oftas med hemliga manliga klubbar/forum/nätverk där makt och status spelar en stor roll, ett innehåll som tyvärr inte är helt ovanligt.
I min vänskapskrets dyker syskonskap upp som ett mera könsneutralt begrepp då det handlar om att behandla varandra på samma sätt som man (bör) behandla varandra inom familjen.
Systerskapet blir istället ett samlingsbegrepp för erfarenheter (leva/bli behandlad/ förväntad/anklagad osv) att vara kvinna och därigenom stöda varandra, både upplevelsemässigt men även i kampen att få vara människa. En bred definition som naturligtvis stöter på problem då det kommer till praktiskt tillämpning. Men det är snarare gränsdragningarna än själva begeppets betydelse som blir problematiskt och där självförtroende/självinsikt och självdistans är ingredienser som behövs för att gränser ska dras i samförstånd.
När ska man stöda och inte stöda en syster dvs. vad kan man själv kräva av systerskapet? En av mina bekanta diskuterade det före jul på ett annat forum just inomfeministisk kritik och det känns som det finns så många frågor kvar kring denna gränssättning i systerskapet. Samtidigt som jag använder mig av begreppet och uppmuntrar andra till främjande av systerskap.
I min vänskapskrets dyker syskonskap upp som ett mera könsneutralt begrepp då det handlar om att behandla varandra på samma sätt som man (bör) behandla varandra inom familjen.
Systerskapet blir istället ett samlingsbegrepp för erfarenheter (leva/bli behandlad/ förväntad/anklagad osv) att vara kvinna och därigenom stöda varandra, både upplevelsemässigt men även i kampen att få vara människa. En bred definition som naturligtvis stöter på problem då det kommer till praktiskt tillämpning. Men det är snarare gränsdragningarna än själva begeppets betydelse som blir problematiskt och där självförtroende/självinsikt och självdistans är ingredienser som behövs för att gränser ska dras i samförstånd.
När ska man stöda och inte stöda en syster dvs. vad kan man själv kräva av systerskapet? En av mina bekanta diskuterade det före jul på ett annat forum just inomfeministisk kritik och det känns som det finns så många frågor kvar kring denna gränssättning i systerskapet. Samtidigt som jag använder mig av begreppet och uppmuntrar andra till främjande av systerskap.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)