Valerie Solanas

För några år sedan då berättade en kompis att han hört ett program om Valerie Solanas som hade skrivit en helt sjuk manshatarbok. Jag visste inte vad jag skulle svara, då hade ju hört om boken - men hade förstått att man kan läsa den på olika sätt och att den av flera feminister uppfattas som ett viktigt feministiskt verk.

I förrgår läste jag färdigt den svenska versionen av Valerie Solanas "SCUM manifestet", 40 år efter att Solanas skrev den. En bok jag alltså länge velat läsa men som jag inte tidigare kommit över. Inspirerad på nytt blev jag då jag förra veckan då hörde Sara Stridsberg, som översatt SCUM manifestet till svenska och skrivit förordet, läsa ur sin nya bok Drömfakulteten som handlar om just Solanas. Stridsberg berättade att hon skrivit boken om Solanas för att hon måste, att Solanas inte lämnat henne i fred sedan hon läst SCUM manifestet.

Och då jag läser SCUM manifestet kan jag förstå Stridsberg, det är en fascinerande bok. Hon svänger på allt som en extremt våldsam version av Gerd Brantenbergs Egalias döttrar, kastar skiten tillbaka, alla de teorier och legitimerat förtryck som riktats mot kvinnan, hon "fuckar-upp systemet" och man blir inte oberörd av boken.

Jag diskuterar boken med en feministpolare som menar att då hon läste den inte alls varit imponerad, vilket leder oss in på läsningen av boken. Vi kommer fram till att utan användandet av feministisk teori som bas blir boken en sjukmänniskas tankar, med en feministisk teori i bakgrunden ser du det fenomenala med texten, du förstår det absurda i den värld vi lever i. Men i motsatts till Egalias döttrar där du gör det med ett fniss, så fastnar fnisset i halsen i SCUM manifestet. Läs den.

"Om en stor majoritet av kvinnor vore SCUM kunde de skaffa sig full kontroll över det här landet på några veckor bara genom att dra sig tillbaka från arbetsstyrkan och därigenom paralysera hela nationen...ett uppror där mer än hälften av befolkningen deltar... utgörs av människor som [nationer] är i högsta grad hjälplösa utan".