Heteronormativitet

I helgen var jag på feministfestivalen i Stockholm och deltog bland annat i ett spännade seminarium "Queerfeminism eller anarkafeminism". Diskussionen leddes av radikal queerfeministen Frida Darj och queer anarkafeministen Johanna Summanen, vilket gjorde att även radikalfeminismen ramlade in på ett hörn. Jag tänkte göra mig ett försök att enkelt och kortfattat reda ut begreppen med hjälp av deras diskussioner, mina egna kunskaper och grejer jag surfat fram. En liten serie så att säga.

Darj inledde med att visa på hur kön och sexualitet hänger ihop och hur dessa feminismer riktar kritik mot heteronormativiteten (heterosexualitet ses som norm). Heteronormativiteten kan sägas innehålla tre begrepp:

Heterosexualitet, är inte något man väljer utan det är Sexualiteten i samhället och allting jämförs och värderas mot den.

Könet, som ifrågasätts som begrepp, då det skapas och utgår ifrån att det finns två kroppar som har ett genus (könsrelaterat beteende) vilket bestämmer vilken kropp begäret riktar sig mot. Dvs. om kroppen är kvinna och genus är man (manhaftig kvinna) så är begäret en annan kvinnas kropp och tvärtom (om kroppen är en man och genus en kvinna är det en bög som begär en annan man). Denna dikotomi (uppdelning i två) i tänkande kring kön är det som ifrågasätts.

Det tredje begreppet som heternormativiteten innehåller är tanken om tvåsamhet (monogamt begär). Då tvåsamhet är norm förväntas den som är ensam strävar efter tvåsamheten och de som är fler än två förväntas bestämma sig och anpassa sig till tvåsamheten. Kritiken mot tvåsamheten riktar sig mot samhället som sådant där byggstenarna vilar på tanken om två.

Kritiken av heteronormativiteten finns i dessa tre feministiska utgångspunkter, men deras syn på kön och hur vi ska förhålla oss till kön skiljer sig ändå åt. To be continued.