Konflikt är relation

Jag läser senaste bang och har kommit till sid 46, teamt är konflikt och numret är lika tjockt som jubileumsnumret för 4 år sen. Tidningen som sådan är en mastig tidskrift fylld med teoretiska texter (ofta kopplade till en inomvetenskaplig diskussion) och som jag hade svårt att förstå eller förhålla mig till i början då jag inte var lika insatt i feministisk teori. Idag finns Femkul som ett mer lättsmält alternativ, men idag uppskattar jag bang för den teoretiska utmaningen.

Konflikt är ett genomgående tema inom feminismen och ibland enerverande. Inspirerade av Kristina Hagström Ståhls artikel med rubriken (som jag snott) "Konflikt är relation" vill jag reflektera de två grundläggade problemen hon ser i feminisk politisk konflikt. Konflikt ses ofta som en antingen-eller-relation, där man endera är och tar plats och kanske nån annans plats eller så är man inte alls (problemtatisk, bitchig, arg, upprörd osv.) och så länge det handlar om du-eller-jag (varför inte: du-man, jag-kvinna) så finns ingen möjlig kommunikation mellan oss. Det samma gäller politik: vi-eller-dom vinner. Trots att vår praktiska erfarenhet i ett flerpartisystem visar på motsatsen. Vi-dom relationen finns inom det politiska partierna. Det ser vi bara på Suvi-Anne Siimes avgång. Det står inte vi-kvinnor mot de -män, även om det finns många som gärna vill producera den bilden.

Men tillbaka till antingen-eller relationen. Där blir det feministen-eller-feministens död istället för att vara relationen feministen och alla andra-->jämställdhet. Men så länge jag som feminist ses som själva problemet och inte frånvaron av jämställdhet så kan vi inte kommunicera. Och detta bottnar troligtvis i att jag och feminismen representerar något som är bort från männen. Detta "bort" är diffust och det diffusa är obehagligt. Om någon får mindre, måste ju någon annan får mer. Eller."Bort" kan också tolkas som tvärtom. Män har makten-->Kvinnor har makten. Men det är just här felet kommer in. Inte handlar det om en antingen-eller-situation.

Om vi säger att kvinnornas antal i börsnoterade företagsstyrelser är 12%. Vad betyder en höjning av denna procent kvinnor? Det finns en symbolisk och en konkret betydelse av en sådan höjning som jag tänker diskutera utgående ifrån.

Den symboliska betydelsen är att kön inte behöver spela någon roll - men det gör kön i dessa styrelser. Det är inte en slump att kvinnorna inte sitter här, lika lite som det är en slump att inte några människor med annat etiskt ursprung, religiös övertygelse eller ålder sitter här. Det är ett system där kön spelar roll och där alla de situationer där kön spelar roll, skapar ett annat resultat. En höjning av procenten innebär att kön inte spelar lika stor roll.

Att tala om kön, betyder inte att kön får betydelse, det handlar om att synliggöra. Och bara för att man inte talar om kön betyder det inte, att det inte skulle ha en betydelse.

Den konkreta betydelsen av en procentuell höjning, förutom att det biologiska inslaget, är möjligheten till nya perspektiv. Ju mer mångfaceterad en grupp är desto större chans är det att normer (bestämda uppfattningar) inom gruppen ifrågasätts. Detta betyder inte att kvinnor kommer in med ett specifikt kvinnoperspektiv, men de kommer in med det som präglat dem som människor då de blivit sedda som en kvinna. Endel har påverkats mer, andra knappt någoting alls. På samma sätt kan vi se på ålder. Ju mer åldersmångfald vi har i en grupp desto större chans finns det att nya perspektiv och synvinklar kommer fram. Men då menar vi inte heller att det skulle finnas en 40-talist synvinkel, eller en ungdoms synvinkel. Det kan också hända att personen i fråga inte vill/vågar/orkar/ har ambitioner att föra fram sin synvinkel i detta forum, men det spelar ingen roll. Möjligheten ska finnas om personen besitter kompetens för uppgiften den är vald för. Men om vi sätter upp "kompetens" definitionen så att bara 40talister kan komma på fråga, eller vi bara rekryterar bland våra 40talist vänner kan man inte börja ifrågasätta tillvägagångssättet då? Är det inte då vi pratar om en antingen-eller-relation; en 40talist eller ingen. Och hur ska en 80talist tävla på samma villkor?

Feminismens mål är jämställdhet, enbart en specificering, av begreppet jämlikhet som är demokratins grundsten. Så vad är problemet? Att satsa på jämställdhet kan tom vara ett ekonomisk luckrativt val.