Volver

Jag såg Pedro Almóvars nya film Volver idag. I Nyt-bilagan kan man läsa en intervjuv med Almóvar, där en av de närvarande reportrarna på presskonferensen frågar varför alla hans filmer handlar om kvinnor. Visst har kvinnorna varit ofta i fokus men inte alltid rättar Almóvar. Det kan hända att jag ser kvinnorna som intressantare som subjekt i utvecklandet av berättelsers fortsätter han.

Det som jag tycker är speciellt intressant är att han filmer kan uppfattas handla enbart om kvinnor och ATT denna fråga ställs. För det indikerar på att en del människor reagerar på att då filmer handlar om kvinnor så blir det plötsligt något som avviker från normen, något som ibland kanske ifrågasätts eller som i den här situationen kräver en förklaring. Hur mycket filmer handlar inte bara om män? Och broderskap? Varför har jag aldrig hör den frågan ställas om film med bara män i? Ställs den? Och vad är då svaret? Att världen ser ut så och att det är hans berättelse som oftas berättas?

Under filmen funderade jag om jag uppmärksammar hur _många_ män/kvinnor det finns i filmerna och hur det i såfall påverkar mig eller filmens innehåll.
Och visst brukar jag göra det, speciellt då det är påfallande mycket män. Då brukar det nästa börja störa, för då blir det ofta stereotypt manligt: det handlar om mord, sex, vackra kvinnor, broderskap och mäns personliga misslyckanden/svagheter. Teman jag börjat tröttna på. För de känns varken nydanande eller konstruktiva. Det är ingen som protesterar, det känns som ingen ser mannen och manligheten, utan det är det könlösa Kriget, Kampen, Löftet, Broderskapet, Olyckan och Hjälten. Volver handlar inte om det, utan om det jag inte ser så ofta på film och gärna skulle se mera av. Kvinnors historier.

Den finska förhandsvisningen av Volver gick redan förra veckan på Finlands filmarkiv som ett led i ett av höstens teman "Kvinnors röst". Det ska bli spännande att se vilka andra filmer som valts ut och vilka teman de lyfter upp.