A-plus som ett stort minus

Jag läser ledaren i den finska versionen av Studentbladet, Yliopilaslehti, en upprepning av innehållet i A-plus programmet den 14.9 som jag redan hörde av en upprörd bekant förra veckan. Programmet ska vara ett aktualitetsprogram och hade förra veckan som uppgift att avslöja att kvinnor inte alls tjänar 80 cent av männens euro utan snarare 93-104 cent.

Inbjuden gäst i studion var vår "jämställdhetsminister" (Social- och hälsovårdsminister) Tuula Haatainen. Det som blev uppenbart i programmet var att programledaren inte var påläst, dvs han har inte förstått att 80cents diskussionen bottnar i ett medelvärde av alla branscher. Och euroliknelsen speglar det faktum att de kvinnodominerande brancherna är starkt underbetalda då man jämför med det konkreta arbete som görs (tunga lyft, skiftesarbete, klientelansvar) och jämför med motsvarande manliga brancher. Det innebär att det självfallet finns kvinnor som tjänar bättre än män, vilket inte borde vara konstigt då kvinnor i 20 år varit i majoritet på universitetet och därigenom har en högre utbildningsgrad än män. Men trots det är bara var fjärde professor vid Helsingfors Universitet en kvinna påpekar Elina Kervinen i sin ledare.

Kervinen ifrågasätter i sin ledare om denna rapport där det "bevisas" att det finns kvinnor som tjänar mer än män verkligen berör jämställdhetsproblematiken? Och är det inte snart dags att se problemet.

Men istället för att se problemet känns det som om man hellre riktar kritik mot Feministerna, en kritik som enligt mig snarare berör de som kritiserar. Då man säger att feminister letar manliga konspirationsteorier så undrar jag egentligen vem det är som utmålat feministerna till konspiratörerna mot de "oskyldiga stackars männen". Eller snacket om att feminisiter skulle vara hysteriska och alltför känslomässigt engagerade? Jag tycker att det är just det som dessa män snarare personifierar, ett hysteriskt anfall som snarare bottnar i ett försök kvarhålla status quo eftersom en förändring skulle innebära att de själva måste tänka över sin egen position som män i detta samhälle.

På samma sätt som jag är vit, måste jag ta anvar för den rasism som florerar och ingripa för att stoppa den. Även om jag vet att det är vita som förtrycker andra kulturer, religioner eller etniska grupper behöver jag inte känna mig personligen anklagad. Utan istället ta mitt ansvar. Det finns säkert icke-vita som tjänar bättre än mig, men för det behöver jag inte ignorera hela rasismproblematiken, dra fram en massa statistik på arbetslösa vita människor osv.

Varför ska det vara så jävla svårt för män att tänka på samma sätt?