Män ska uppmuntars och belönas med pengar i jämställdhetens namn?

Jag satt nästan frukosten i halsen idag då jag läste notisen i Hbl om att pappaledigheten höjs till 80% av lönen vilket innebär att män får mer pengar för att stanna hemma med sina barn. Vilka signaler vill samhället ge till papporna? Att det är värt pengarna att stanna hemma? Att barn är värda mer pengar om pappor stannar hemma? Att pappas blöjbytande och matlagande är mer värdefullt? Eller menar man att lönerna har nu blivit så lika mellan män och kvinnor att det inte alls handlar om att män skulle få mer pengar än kvinnorna? Jag orkar inte höra att "men hela familjen vinner ju på om de får mera pengar"

I samma tidning kan vi läsa att fyra av fem finländare anser att föräldrarledigheten har negativ effekt på kvinnors karriär. Andra bromsande faktorer är visstidsanställningar, att kvinna är kvinna samt män och kvinnors ovilja att välja kvinnor till höga poster.

På något sätt känns det som om all denna fakta som matas ut om hur kvinnor blir diskriminerade, våltagna, satta på undantag osv. inte räcker för förändring. Inte är tillräckligt för att man och kvinnor ska på studds förändra det samhälle vi lever i, för samhället består ju av oss. Med liknande fakta men med likande hinder fick kvinnor stå utanför möjligheten att rösta i allmänna val, vilket därmed omöjliggjorde ett ifrågasättande av och demokratisk kamp för kvinnors rättigheter. Nu har kvinnorna rösträtt, finns invalda, men trots det finns det många faktorer som hindrar dem från att få samma lön, höga inflytelserika positioner och rätt till sin egen kropp.

Och då mödrarna uppmuntrar döttrarna till utbildning, skapar en duktig-flicka-kultur för att dottern i allafall ska vara värd lika lön, få den kompetens som man talar om för att nå makt ens korridorer och ges möjligheten att ta rätten till sin kropp tillbaka. Då får vi höra hur synd det är om männen. Akka-välde. Regeringen där hemma. Om kivnnor som slår. Om hur psykiskt våld är grymmare då det inte syns. Men patriarkatet syns inte heller, vi kan bara ana det. Och kvinnorna är fortsättningsvis diskriminerade.

Varför erbjöds inte kvinnor högre arvoden istället för kvotering i beslutande organ 1995?