Apsex

Jag läser dagens söndagsbilaga av Hbl och blir så jäkla trött av denna apsex man hela tiden måste förhålla sig till, år 2006. Artikeln heter Sex som vetenskap och beskriver ett forskningsprojekt vid ÅA som reder ut sexuella dysfunktionernas beteendegenetik, agressivt beteende och förmedlande av hormoner. Projektet har för syfte att utreda arvet och miljöns påverkan på beteende, och jag hoppas forskningen är mera nyanserad än den artikel som Erik Wahlström skrivit utgångende från en intrevjuv med Kennth Sandnabba.

Artikeln börjar bra med att visa på att sex är genompolitiserat och det inte finns en objektiv syn på sexualiteten. Men då forskningen presenteras närmare börjar vi med homo sapiens förfäder: hanarnas kamp om honorna - så är den manliga normen för den fortsatta diskussionen satt. (Det innebär att mannen är det normala och kvinnan det avvikande.)

Vi informeras om svårigheten att undersöka kvinnors hormonella status (läs: kvinnors kroppar är så ostrukturerade och komplicerade), men att de manliga sexhormonerna verkar vara nödvändiga för lusten och för utlösningen (läs: vi kan skylla på mannens sexhormoner då han har så stor lust). Vi får veta vidare att de män som drabbas av för tidig utlösning egentligen bara är en avkomma till den apa som lurar sig på alfahanens harem ( läs: mannen som får tidig utlösning är snarare en klippsk kille som får sig ett skjut hos andra mäns kvinnor, än en misslyckad man). Vidare läser vi att kvinnors största problem är utebliven orgasm men att den inte har någon påverkan på reproduktionen ( läs: vad tjafsar kvinnor om, det är ju inte biologiskt viktigt med orgasm utan det ger bara män ångest fast de faktiskt sköter sin repoduktionsdel).

"En man som kvinnan uppfattar som attraktiv och som har bra "gener" som hon vill ha för sina barn skulle alltså främja hennes orgasm" (läs: det är inte män som har en besatthet efter att reproducera sig utan det är kvinnan och då hon väljer rätt får hon orgasm). Jag skulle isåfall lägga in här en kommentar att tydligen är majoriteten av männen i Finland oattraktiva och har inte "bra gener" eftersom majoriteten av kvinnorna aldrig upplevt en orgasm under ett samlag. Det nämns det dock inte något om, utan istället fortsätter diskussionen om hur sex blivit en plikt och hur människor tror att det är något fel på dem om de inte vill ha sex. Sandnabba berättar om hur de unga männen som är oroade över denna frånvaron av sexlust var den patientkategori som ökade mest. Och vi får igen bekräftat att människor betyder män.

Artikeln fortsätter med att beskiva hur sex ska bygga på absolut samycke och att det är en straffrätslig definition, men ingenstans nämns att det är männen som utför dessa brottsliga handlingar utan Sandnabba berättar att man försöker få ut sadomasochism ur sjukdomskategorin. Man beskriver hur masochisten iscensätter allting och regisserar det erotiska dramat och hur det är speciellt vanligt bland framgångsrika, välavlönade män och att det finns en enorm brist på dominanta kvinnor (läs: männen vill men kvinnorna ställer inte upp). Ingenstans nämns ordet makt och kön och att det snedvridna förhållande i samhället även avspeglar sig på vad som händer i sängkammaren - faktumet att kvinnor inte är framgångsrika och avlönade i lika hög grad som män, men som nog ställer höga krav på sig själva och inte får tappa kontrollen ( karriär och barn-fenomenet) men det tillskrivs dessa män som något specifikt för dem.

Artikeln avslutar med att tillägga att sex i vår kultur har blivit så mycket mer än ett sätt att få barn. Konstigt nog får jag inte alls den uppfattningen då jag läser denna artikel. Jag blir bara jäkligt förbannad på att stereotypiseringen av kvinnor och män, att sexdiskussionen fortfarande utgår från reproduktion och där kvinnans sexualitet höljs i dunkel.

Min protest här är att jag anser att man inte kan reducera allt till enbart en kropp och apkunskap, men inte heller skylla allt på social konstruktion utan det måste hittas en konstruktiv balans mellan dessa två perspektiv, vilket denna artikel inte bjuder på.

Nu ska jag skriva till Erik och Kenneth.