För två veckor sedan besökte jag den finlandssvenska Regnbågshelgen där de erbjöds en möjlighet att närmare stifta bekantskap med de hbt-debatter som figurerat i de finlandssvenska tidningarna under det senaste året. På plats fanns representanter från skola, vård, kyrka och media och det var spännande att följa med diskussionerna som i dagspressen ofta blir ett pratande förbi varandra. Och typiskt nog fanns inte heller direkt konservativa åsikter representerade bland panellisterna, så diskussionerna erbjöd mest kunskap och argument från den liberala sidan.
Jag har själv funderat på varför de konservativa inte ställer upp i dessa sammanhang, vågar de inte stå upp för sina åsikter inför de människor som de konsekvent pratar om? Eller reducerar de mig och mina åsikter till osakligheter? Jag vet själv att jag tackat nej till en radiodebatt där de behövde en feminist som gav svar på en man som skrivit en massa skit om feminism på insändarsidorna. Jag valde att inte göra det eftersom jag delvis kände att diskussionen låg på en sån låg nivå, men också delvis på forumet: direkt radio via telefon. Jag möter hellre de som utsett mig till sin fiende öga mot öga, eftersom jag vill inte reduceras enbart till en röst eller text. Möjligheten att möta hbt-personer öga mot öga erbjöds på Arbis. Varför valde de konservativa att stanna hemma?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar