Män och feminism

Starkt inspirerad av mansforskare Jouni Varanka på De Grönas diskussion om feminism måste jag reflektera över det han sa om ämnet män och feminism.

Hur ska mannens roll se ut? Ska han vara aktiv eller passiv i rörelsen? Det finns olika möjliga negativa följder oberoende av vilken roll han väljer.

Den aktiva mannen "stjäl showen" med sina problem. Eller så gör han en Göran Person. Det innebär att han urholkar mäns aktivism inom feminismen genom att kalla sig feminist men inte tillföra det ett innehåll.

Den passiva mannen ger över all makt men även ansvar till kvinnorna att skapa en förändring. Eller så blir han en motreaktion mot kvinnorna (manliga antifeminister). Manlighetsdiskussionen blir i det här fallet inte heller progressiv.

Möjliga lösningar kunde vara att bara bjuda in "rättänkare" i rörelsen. Det skulle även vara viktigt att utveckla en tävlande diskurs om manlighet, som en motvikt till karlarkarl-diskursen. Ett mångafaldsdeltagande skulle kunna understödas.

Vad prioriterar vi inom feminismen?

Är det mäns deltagande eller mäns problem som är intressant?
Kan man vara stolt över att vara man och samtidigt förhålla sig kritiskt till manlighetsnormen?
På vems villkor diskuterar vi? Killarnas svaghet i skolan eller tjejers minskade utrymme i klassrummet?

De möjliga negativa effekterna av endera valet kan vara:
-om x så y dvs. vi förväntar oss att om vissa problem löses så löses också andra, kausalt.
-kan vi prata om prostitution eller våld dvs. saker som män gör?
-skuldbeläggning av män

Varför är feminism något för män?

Kvinnovetenskapen ger begrepp att förstå kön. Att se hur kön konstrueras socialt i det vi gör, säger och pratar.

Feminismen erbjuder därför en kritik mot det vi har och visar att en annan könsordning är möjlig. Bara för att vi är biologiskt födda till män eller kvinnor behöver det inte betyda att vi ska gå och dras med endera kvinnliga/manliga egenskaper som tillskrivs oss.

Det finns också bättre möjligheter att själv välja vad man vill vara och göra, att bli individ snarare än ett kön.

Det finns liknande fördelar för kvinnor som män. Att vara man är inte alltid att vara prioriterad; rätt till pappaledigt är en del som kommer med feministisk politik.

Individuella fördelar för en själv och män i ens närhet. Det är lättare att se sig själv och skydda sig mot diskriminering.

Olika ågärder som främjar kvinnor, främjar även män ex. kvotering av män (in i olika skolor/trad.kvinnliga utskott osv.)

Makt och mäns fördelar som skapar problem för män kontra feminism
-"jag upplever inte att jag har fördelar", svårt att se sin position, sitt köns fördelar.
-svåra frågor för män, identitetsfrågor.
-om männen blir aktiva minskas även mäns makt och fördelar, vilket kan "kännas" orättvist.
-då män lyfts upp är de homogena och heteronorma, trots att männens position är mer mångsidig.
-mannen står utan alternativ mansroll eftersom idén om mannen begränsar honom själv. Frågor som "behövs män?" kan ställas som ett försök att komma åt manligheten.
-att prata om män är idag ett skämt ser man i reklamer, på bio; kan vi prata seriöst om män? Kan män prata seriöst om sig själva?

***

Jag tycker att här finns många av kärnfrågorna samlade som delvis hindrar en manlig frigörelse och delvis skapar en motreaktion mot feminismen.

Jag ser även paralleller till ex. debatten om assisterad befruktning. Det tvångsmässiga pratet om barnens rätt till en mamma och pappa tolkar jag som ett sätt att hålla funktionen av pappaskapet kvar. Att män (pappor) ska ha en naturgiven funktion i familjen. Då det snarare handlar om att bygga upp en egen och personlig relation till barnet, vilket kräver att man funderar över sin funktion som vuxen. Självklart skrämmer det att inte ha en papparoll som man bekvämt landar i, en roll som man själv inte behöver definiera, som inte ifrågasätts ( men pappor är ju sådana) osv.

Därför blir det obekvämt att redefiniera sig som man. Att hitta sitt eget sätt att vara, utan fastslagna ramar. Kvinnor har genom tiderna spräckt sina ramar för vad det är att vara kvinna. Att jag kan gå i jeans, cykla, rösta, träna kampsport, studera, använda preventivmedel, ha kort hår osv har jag modiga kvinnor att tacka för. De har utmanat den traditionella bilden av kvinnor och kvinnor fortsätter göra det, hela tiden.

Men hur är det med män? Vad skiljer en man idag från en man för 100år sedan?
Hur mycket har egentligen förändrats? Hur mycket har mansbilden utmanats och hur intresserade är män idag att fortsättningsvis utmana den?

Jag tror jag vill se mer modiga män.