Förening 9

Jag blir också glad av att läsa söndagens bilaga av Hbl, där man uppmärksammar Förening 9 (den finländska motsvarigheten till svenska Grupp 8) och den nyutkomna bok som jag ännu inte läst.

Jag tycker att det är intressant med spänningen mellan forskning och historiska skeenden. Att vi kan tolka skeenden för ett sekel så olika. Jag hörde en föreläsning av Laura Kolbe, professor i historia vid Helsingfors Universitet, där hon bland annat berörde temat den subjektiva historieberättelsen och poängterade att man som historiker alltid väljer vad man lyfter fram och att det inte finns en objektiv historia. I vissa tider kan det vara politiskt inkorrekt att lyfta fram vissa saker, ur en realpolitiskt synvinkel har vi en försåelse för det, men då det rör sig närmare huden kan det vara svårt att se parallellerna. Förening 9 likt Kvinnosaksförbundet med sin 100åringa historia visar hur våldet mot kvinnor varit någonting som man inte pratat om inom sin verksamhet. I de feministiska sammanhang jag rör mig i har däremot våldet varit centralt eller ett typexempel på det extremuttryck förtrycket av kvinnor tar sig uttryck idag. Ett fenomen som inte är nytt i den privata sfären, men nog i den offentliga diskussionen. Men där myten om våldtäksmannen i parken lever kvar trots att 9/10 våldtäkter utförs av en man som kvinnan känner. Ett faktum som kommer för nära huden.

Men tillbaka. I Hbl-artikeln lyfts svarar Maragretha Mickwitz på den kritik som riktats mot Förening 9 av bl.a. kvinnoforskare. Man har man hävdat att Förening 9 är ett led i kvinnorörelsen där man haft som syfte att förändra kvinnornas roll i riktning mot mansrollen. I Förening 9:s stadgar tycker jag att jag kan läsa in just det som Mickwitz förklarar i artikeln och som jag tidigare diskuterat med Holger Rotkirch om:

Föreningens syfte (2§)

Föreningens mål är att ändra den nu rådande roll- och arbetsfördelningen mellan könen i samhället så att den blir mera rättvis och ändamålsenlig. Med rättvisa avses att individen har rätt att förverkliga sig själv oberoende av kön, med ändamålsenlighet att de individuella talangerna på möjligast effektiva sätt ställs i samhällets tjänst.

För att nå sitt syfte kommer föreningen att:

1. främja forskningen av könsroller, speciellt av hur uppfostran till rollerna sker och hur de verkar på olika livsområden, t.ex. inom arbetslivet, inom familjen och på den frivilliga medborgarverksamhetens område, samt hur deras inflytande framgår i lagstiftningen.
2. sträva till att förändra samhället sålunda att den på kön baserade arbetsfördelningen elimineras från de områden där den inte är ändamålsenlig.

Hur kan man idagens Finland förklarar att förening 9:s syften inte är något som fortfarande prioriteras, utan man får läsa artiklar likt den jag redogjorde för mitt föregående inlägg om sex.
Men jag försöker vänja mig vid tanken att inte se emancipationen som en linjär utvecklingslinje utan som ett cirkel där varje generation måste förstå dessa saker och ting på nytt och nytt.