Könad politik

I lördags på Kvinnornas stad (Gamla Studenthuset i Helsingfors) diskuterade Eva Biaudet (sfp), Katja Syvärinen (v) Sole Molander (c) Paula Risikko (saml), Anni Sinnemäki (gröna) och Susanna Rahkonen (sdp) kritiskt kvinnors plats i politiken - 100 år efter rösträttens införande.

Panelmoderatorn Reetta Räty (redaktör för Helsingin Sanomats Nyt-bilaga) inledde med att fråga paneldeltagarna när de kännt sig som kvinnor i politiken. Alla utom Sinnemäki, menade att det snarare är en kontiuerlig känsla som följer en i allt man gör och säger. Syvärinen menade att hennes kandidatur till vänsterpartiets ordförandepost var ett bra exempel då människor försökt talat henne till rätta eftersom hon är höggravid, hon tillade att detta knappast skett omhon varit en man med höggravid hustru.

Rahkonen menade att kvinnor personifieras i högre grad och gav exempel från sitt egen politiska karriär där man om henne pratar om Susku, men att man om män använder efternamn eller även tillägger tilltalsnamnet. Rahkonen menade även att kvinnors åsikter uppmärksammas inte i lika hög grad då de pratar ex. om budgeten, men får istället mycket uppmärksamhet ex. i sexköpsfrågan och då också ur en mer negativ synvinkel. Hon förklarade vidare att diskussioner om att kvinnor är så snäva i sin politik snarare handlar om var de får talutrymme.

På frågan om de var feminist räckte alla utom Riiskko ganska bestämt upp handen. Föga förvånande då man ser på hur samlingspatiets könsfördelning och image utåt ser ut. Jag tycker att det är synd, och jag vet att borgelighet inte betyder ett uteslutande av feminisim även om det kanske gör det inom samlingspartiet.

Debatten gled ganska snabbt in på sexköpslagsfrågan och dominerade den 1,5tim som debatten pådick. Alla utom Sinnemäki, menade att man inte kan komprimissa med denna lag. Med det menade det att man inte kan godkännas som sådan lag, där man gör en skillnad på frivillig och ofrivillig prostitution. Biaudet menade att frågan inte bara rör kvinnorna i sexbranschen utan att alla kvinnor och synen på kvinnor i vårt land, men även synen på icke-finländska kvinnor.

Rahkonen berätttade om ett tillfälle då hon upptäckte hur starkt motståndet finns mot en sexköpslag i riksdagen och hur förkrossande det kändes att inse att diskussionen inte fungerar och Molander uppmanade publiken att ta del av debatten från plenum som finns på riksdagens hemsida. Hon påpekade att hon skäms över de kommentarer som vissa fundamenatal konservativa uttryckt i denna fråga. ( Plenumdebatten till regeringspropositionen (RP 221/2005) finns endast på finska se: www.eduskunta.fi ->plenum --> sök. 7.2.2006 eller PKT 3/2006 vp).

Diskussionerna cirkulerar främst kring frågan om prostitution alltid är ett övergrepp (se en bra Amnesty-artikel om temat) eller inte, å ena sidan. Men å andra sidan om kvinnors kroppar ska vara till salu. Dvs enskilda kvinnors (och mäns) rättigheter eller en djupare moralfilosofisk diskussion om kvinnokroppen och ingen verkar veta hur röstningen om lagen utfaller. Någon i panelen menade att sexköpsfrågan har grovt draget blivit en fråga där kvinnorna diskuterar mot en del konservativa män, men där en stor del av männen tiger.

Paneldiskussionen om ämnet visade att visst blir man kvinna i politiken och visst påverkar det vilket kön man är, både vad gäller bemötandet av kvinnliga politiker, utrymmet de får till förfogande att föra fram sina åsikter samt de synvinklar de för fram ex. i prostitutionsdebatten.