Om man får vara kvinnoprästmotståndare (hets mot folkgrupp) varför får man inte vara homovänlig (en tro på alla människors lika värde) ?
Hur täcks någon ens anmäla Karl af Hällström? Är det ett motdrag till kyrkans seminarium om homosexuella som hölls förra veckan?
Vad vill man vinna, och vad kan man förlora på en anmälning?
Domkapitlet kan bara göra en sak för att behålla de unga och gamla människor som vet att kärlek aldrig kan vara fel mellan två vuxna människor. Fria af Hällström.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
I finska kyrkan får man vara kvinnoprästmotståndare, snart 30 år efter att kvinnor fick rätten att prästvigas i Finland. Det kanske handlar mest handlar om den finska rädslan för konflikt. Att försöka hålla samman kyrkan. Ett,i mina ögon, omöjligt tillvägagångssätt i ett land som vill kalla sig jämställt.
Och jo, jag vet att rubriceringen "hets mot folkgrupp" inte berör kön, men jag hur inte på vilket annat vis jag ska benämna det obehagliga som sker inom kyrkan. Kyrkan som inte heller berörs av jämställdhetslagen - så det kan inte heller kallas för en köndiskriminering enligt lag. Jag skulle vilja visa parallellen till sexualitet, att homosexualitet och kvinna ligger i samma problematiska fack av icke-acceptans och dessa grupper ses som "problematiska" (dels att de existerar, dels att ta diskussionen) i en kyrka som påstår sig se alla människors lika värde.
Kvinnliga präster i Finland lever med vetskapen om att de inte är accepterade av alla andra präster. Och jag lever med vetskapen om att att de kvinnliga könet kan vara ett hinder inom Finlands evengeliska kyrka och att kvinnoprästmotståndarnas åsikter och tro ska "respekteras". På samma sätt ska Kalles åsikter och tro respekteras. Men ändå kan jag tänka mig, och det här är ju vild spekulation, att de är "de andra" som jag ska acceptera, som inte accepterar hans åsikter.
Jag tycker inte heller att man ska straffas för sin åsikt, och det är väl det som Joakim Förars försöker då han anmäler Kalle till dk.
Vad gäller åsikter blir det också problematiskt då det tar sig uttryck i handling dvs. kvinnoprästmotståndare som inte kan samarbeta med kvinnliga präster i olika former. Jag skulle inte kalla det enbart kritiskhet utan ett reellt problem som enbart kvinnor upplever.
Jag vill inte framstå som väldigt insatt i det som händer inom kyrkan utan det är här är enbart mina åsikter baserar sig på de diskussioner jag fört med mina mer eller mindre troende vänner. Vänner som pga av kön eller sexualitet upplevt olika typer av problem i sin relation till kyrkan. Min åsikt är att ett kön och en sexuell läggning är inte en åsikt, utan oskiljbara delar hos människor som också har ett behov att bli accepterad för den de är som människa. Det gör inte Förars.
Förra året ställde en kvinnoprästmotståndare upp i biskopsvalet i Borgå, vilket jag samtidigt tolkar som ett ifrågasättande av kvinnliga präster på ett högre plan. Till biskopens arbete hör ju att koordinera arbetet inom stiftet, där kvinnliga präster ingår. Vad ger inte en sådan kandidatur för signaler till de kvinnor som arbetar i stiftet?
Och vad beträffar församlingar som inte vill ha kvinnliga präster, är det alltid 100% som inte vill? Inte vad som har synats på insändarsidorna i Hbl. Så vems åsikt väger tygnst i en sådan församling, majoritetens? Eller handlar det om vem som lider mest? Och vem är det isåfall eller vem prackar på vem?
I vår församling hade vi åtminstonne en man som var en kraftig kvinnoprästmotståndare, men kyrkofulläktige valde den de ansåg som mest kompetent för ämbete och valde en kvinna. I dag kan jag säga att hon den absolut populäraste präst kommunen haft och kvinnoprästmotståndaråsikterna är ett minne blott, men människorna består. Jag är glad att den regeln du föreslår inte tillämpades där. Men ingen kunde på förhand veta hur utfallet skulle bli. Är det värt risken eller nä? I just detta specifika fall så var det det.
Jag tror att inte att du och jag kommer att komma fram till en gemensam slutledning förutom att vi vill att människor ska känna att de respekteras för vad de är och tror på.
Hur detta ska göras för att ingen ska lida/uteslutas/diskrimineras är frågan.
Våra svar är olika.
Tack för en bra diskussion.
Skicka en kommentar