Dagen efter

Tarja fortsätter som president och i mina ögon betyder det att 6 år framåt kommer kön att synliggöras i den offentliga debatten, dock på gott och ont men ifrågasättandet kommer att finnas och symbolisera vattnet som utholkar stenen.

Jag pratade med vår jämställdhetsminister Tuula Haatainen och blir så inspirerad av att vi äntligen har en jämställdhetsminister som är, och vågar kalla sig feminist offetnligt. Jag ser verkligen framemot regeringens arbete på jämställdhetsområdet och hon skulle just åka till Norge och bekanta sig närmare med lagen om kvotering i näringslivets styrelser. Spännande.

Men representation i all ära, så det är viktigt att komma ihåg att det är inte siffror och föredelning vi är ute efter utan en förändring i värderingar, att neutralisera den ojämlika värderingen av kvinnligt och manligt. För fastnar vi i att fördelning kan den börja användas som bevis på genomförd jämställdhet så kommer makten alltid att flytta på sig och förändras i form.
En parallell. Condoleezza Rice blev utnämd till USA:s utrikesminister men detta kan inte ses som ett "bevis" på att rasismen i USA plöstligt skulle vara eliminerad, titta bara på vad som händer med New Orelans idag, efter översvämningen. Men tyvärr kan hennes position användas som ett sätt att frånskriva sig ansvar för den rasism som finns genom argument - om en svart kvinna kan bli utrikesminister - är USA ett land som månar om mångfald. Lika ihåligt blir vår debatt kring jämställdhet om kvinnor på höga postitioner ska "representera" en genomförd jämställdhet.

Dagens vardagsfeminism handling: skriv ett mail till en person som du tycker att skrivit, pratat, handlat eller på annat sätt främjat jämställdheten. Alla behöver uppmuntran i ett arbete som möter på starkt motstånd.