Det är spännande hur möten feminister emellan kan ge sådana kicks.
Ordination: cell 5
Att se så många vilja göra så mycket. Och att utgångspunkten är det goda. Att skapa ett rättvisare samhälle för alla. Och där förlorarna skulle vara de som idag förtrycker och upprätthåller orättvisa system. De, männen, på löner de inte är fötjänta av eftersom deras utbildning är lägre; de, konservativa, som vill hindra kärlek mellan människor; de, arbetsgivarna, som inte vill betala för att barnen ska få växa upp med närvarande föräldrar; de, männen, som slår, både på stan och gatan och upprätthåller ett samhälle där människor är rädda, skadas och dör; de, könsblinda, som anser att jämställdhet är ett faktum och bidrar till att allt detta fortsätter. Det är just de som kallar mig manshatare, som anklagar mig för att skapa konflikter, som påstår att jag förstör det naturliga, riktiga och rätta.
Idag och andra dagar.
Insikt 1. (i köket idag) En förklaring till att kvinnor slutar vara kvinnliga kan bero på att kvinlighet inte uppvärderas i detta samhälle (läs:kvinnolöner, våldtäkter, våld mot kvinnor, trakasserier, diskriminering) Ett sätt att undvika detta är att vara mindre kvinna och har därför snarare med partriarkatet fortlevnad att göra och (omedveten) insikt om det, än på feminister som strävar till likvärdighet.
insikt 2. (inspirerad av helsingin sanomats insändarsida i tisdags) Att arbete blir så viktigt för identiteten kan bottna i den lutheranska idén om att du är inget utan ditt arbete. En tanke som förstärks av ett kapitalistiskt tänkande där producenter är goda och konsumenter dåliga = arbetaren är god och människor på ålderdomshem dåliga.
Men arbete får inte bli ett straff, att arbeta utan att få utdelning dvs. att betala sjuhöga skatter. Finns det inte en enande gräns som både vänster och höger kan enas om?
insikt 3. (nu)Patriarkat = manlighet är roten till det onda. Män borde ta ansvar och definera sin mänsklighet. "Det du vill att andra ska göra mot dig ska du göra mot dem"-tanken. Och eftersom många inte fan vet vad de håller på med så har jag sett det som min uppgift att berätta det, eller i värsta fall tvinga dem att se det. Sättet är bara problematiskt. Jag borde alltså försöka få dem att själva inse det och ändra på det.
Problem som kvarstår: hur få folk att vilja fatta? För kunskap finns det. Det är viljan som saknas.
Ingen kan få dig att känna dig sämre utan ditt godkännande.
torsdag, januari 26, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar