skuld

Jag hinner inte höra föreläsningen från början, eftersom jag delade av mig av goda boktips över könssegregationen på arbetsmarknaden till en vän över skype, men den kvinnliga polisen pratar om att flickor ska tänka på hur man klär sig, gå hem tillsammans med en vänninan och undvika parken och psykotiska män...

*suck*

Hur många gånger tidigare har vi inte hört dessa sk.råd?

Råd som skuldbelägger den våltagna kvinnan för att hon var på fel plats och var fel klädd. Men del plats och fel kädd är ju inte parken, utan det egna hemmet, kanske i de där sköna hemma byxorna. Det är där våldet sker. Borde vi inte har lärt oss det. Borde vi inte bli informerad om hur vi ska unvika det? Åhnej istället-varsågod en rejäl avfyrning av vardagsrädsla! En rädsla som som normaliseras i kvinnors liv. Var finns uppläsxningen och fördömmande av det manliga våldet?

Det som både män och kvinnor upplever.

Kan vi inte förenas, tillsammans, och våga se makt och kön? Vågar män se manlighet som problematiskt utan att ta det personligt?
Som kvinna är man van att se kvinnligheten som problematisk. Det kallas misogyni.

Och så säger man att jag ibland tar saker och ting så jäkla personligt?

*

Byt skuld mot ilska. Det är en uppmaning.