Hur kan man förändra värderingar om kvinnligt och manligt i sitt vardagliga liv frågade vi oss mellan grötskedar och leverpastejmackor. Normbrytandet måste ske smart för att inte bygga in nya värderingar samtidigt som man påverkas av de normer som redan finns i försöket att bryta dem (feminist=manlig kvinna).
Hår är spännande. Varför hänger det så mycket på håret ibland. Att ha långt eller kort får en betydelse och den reproduceras i ens eget identitetsbyggande, där det är lätt att ramla in i ett konstigt trassel mellan revolt mot och cementernade av betydelsen av långt/kort hår. Hur kan jag visa att håret inte spelar någon roll, samtidigt som jag påverkas av de attityder som jag bemöts av och som grundar sig på vilken min hårlängd är. Varför är kort hår för kvinnor mer agressivt än för män? Är det agressivt att vilja bli respekterad som människa?
Varför sitter gränsen mellan kvinnligt och manligt för killen med långt hår var han väljer att lägga gummisnodden runt håret? En ponnysvans som är högre uppfäst än nacken hittar du inte upplyser min kompis mig om, för drygt ett halvår sen. Konstaterandet har fastnat i min skalle.
Vem sätter reglerna? Att killar kan ha långt hår och kvinnor byxor kan ses som könsöverskridande, men samtidigt ser vi en uppdelning i hur killarnas långa hår ska se ut och vilken skärning tjejjeansen ska ha. Ett desperat sätt att särsklija på kön, för att kunna hålla kvar de ojämlika tillskrivningarna av vad som är manligt och kvinnligt. Subjekt och objekt 2006.
***
-Du har så vackert hår säger mannen som sitter bakom henne, vill du inte komma hit och sitta med mig. Flickan klipper av sig håret och lägger det på bordet framför honom och går sedan sin väg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar