Regeringens likalön-program

Vår andra finansminister Ulla-Maj Wideroos skrev en krönika söndagens nummer av Jakobstads Tidning (5.11.2006 se nedan).

Jag hoppas att regeringen verkligen driver dessa frågor med kraft som hon nämner i krönikan. Förra torsdagen var jag på en föreläsning "Duktiga döttrars dilemma". Då man lyssnade på kvinnornas egna tankar blev det skrämmande klart att kvinnors ekonomiska oberoende är otroligt viktigt men långt ifrån en realitet för många. Ekonomiskt oberoende är viktigt både för kvinnor med, och utan familj, eftersom det ger inte vara en ekonomisk men även identitetsmässig grundtrygghet i tillvaron. Denna trygghet finns inte i många kvinnors liv pga nedvärderingen av kvinnodomineraden arbetsbrancher genom usel lön eller snuttjobb som idag drabbar just kvinnorna hårdast. De ensamstående kvinnorna är Finlands fattigaste och majoriteten av de långtidsarbetslösa är kvinnor.

Så klart regeringen måste inse att det finns en könsproblematik och att det här måste tas allvarligt.

"I år har det gått hundra år sedan kvinnorna i Finland fick rösträtt. Det är någonting vi har orsak att vara stolta över. Kvinnor och män har samma politiska rättigheter, att rösta och att stå till förfogande som kandidater i olika val. En man - en röst. En kvinna - en röst. I Finland har kvinnorna utnyttjat sina politiska rättigheter. Många av våra politiker i ledande positioner är kvinnor.
Men det finns områden där kvinnor ännu är långt ifrån jämlika. Jag tänker på det ekonomiska området. Fortfarande får inte kvinnor samma lön som män. "Lika lön för lika arbete - principen" haltar rejält. I dag är kvinnans euro värd 80 cent, det vill säga en kvinna får 80 procent av mannens lön. Så kan det givetvis inte vara.
För att råda bot på det här, har regeringen tillsatt en uppföljningsgrupp under ledning av talman Paavo Lipponen. Den viktigaste målsättningen för gruppen, där jag är viceordförande, är att fram till 2015 minska löneskillnaden mellan kvinnor och män med 5 procent. Givetvis borde vi ha som mål att totalt
eliminera skillnaden, men det gäller att ta ett steg i taget. Också riktningen är viktig.
Utöver denna stora målsättning har vi satt upp tio delmålsättningar. Bland dessa målsättningar finns att före 2015 skall tre fjärdedelar av arbetskraften finnas inom ett lönesystem där löntagarna får lön på basen av arbetets svårighetsgrad och på hur man personligen klarar av de uppgifter man har. Det här systemet tillämpas redan inom vissa branscher och det har visat sig att kvinnornas lön stiger.
Ett annat mål är att minska segregationen inom arbetsmarknaden, dvs. att kvinnor söker sig till vissa branscher och män till andra. Vi behöver flera män till vård- och skolsektorn. Men den viktigaste frågan är ändå att göra en ny värdering av arbetsplatserna. Det är inte rättvist att personer - vanligtvis män - som jobbar inom exportinriktade industribranscher får väldigt stora lönelyft, samtidigt som löneutvecklingen för sjukskötare och lärare - till största delen kvinnor - stampar på stället.
Vad är det som gör att kvinnor lyckats så bra inom politiken medan den ekonomiska toppen i Finland fortfarande är nästan totalt mansdominerad? I dag finns många kvinnliga ledare på lägre nivå men ju högre upp i hierarkierna desto färre kvinnor. På våra möten i arbetsgruppen har vi diskuterat den här frågan och nu försöker vi finna metoder för att bistå kvinnor att gå vidare i karriären.
En annan grupp, lång ifrån maktens korridorer, är snuttjobbarna. I Finland är kvinnorna klart dominerande inom denna grupp. Undersökningar visar att snuttjobbarnas karriär- och löneutveckling är betydligt långsammare än de fast anställdas. Vår målsättning är att snuttjobb skall få användas enbart med
ytterst vägande skäl.
Det finns mycket att göra. Med vårt arbete har vi tagit ett par steg vidare i riktningen mot ett ekonomiskt jämlikt Finland. Staten och arbetsmarknadsorganisationerna har gjort ett gemensamt program och nu sitter vi i uppföljningsgruppen och följer med utvecklingen. Slutresultatet hänger på oss alla - att alla parter förbinder sig till de målsättningar som satts upp och att vi tillsammans målmedvetet och envist jobbar för att göra slut på den ekonomiska diskriminering som drabbar kvinnor.
Kvinnornas lön stiger.
Ett annat mål är att minska segregationen inom arbetsmarknaden, dvs. att kvinnor söker sig till vissa branscher och män till andra. Vi behöver flera män till vård- och skolsektorn. Men den viktigaste frågan är ändå att göra en ny värdering av arbetsplatserna. Det är inte rättvist att personer - vanligtvis män - som jobbar inom exportinriktade industribranscher får väldigt stora lönelyft, samtidigt som löneutvecklingen för sjukskötare och lärare - till största delen kvinnor - stampar på stället.
Vad är det som gör att kvinnor lyckats så bra inom politiken medan den ekonomiska toppen i Finland fortfarande är nästan totalt mansdominerad? I dag finns många kvinnliga ledare på lägre nivå men ju högre upp i hierarkierna desto färre kvinnor. På våra möten i arbetsgruppen har vi diskuterat den här frågan och nu försöker vi finna metoder för att bistå kvinnor att gå vidare i karriären.
En annan grupp, lång ifrån maktens korridorer, är snuttjobbarna. I Finland är kvinnorna klart dominerande inom denna grupp. Undersökningar visar att snuttjobbarnas karriär- och löneutveckling är betydligt långsammare än de fastanställdas. Vår målsättning är att snuttjobb skall få användas enbart med ytterst vägande skäl.Det finns mycket att göra. Med vårt arbete har vi tagit ett par steg vidare i riktningen mot ett ekonomiskt jämlikt Finland. Staten och arbetsmarknadsorganisationerna har gjort ett gemensamt program och nu sitter vi i uppföljningsgruppen och följer med utvecklingen. Slutresultatet hänger på oss alla - att alla parter förbinder sig till de målsättningar som satts upp och att vi tillsammans målmedvetet och envist jobbar för att göra slut på den ekonomiska diskriminering som drabbar kvinnor."