Det fantastiska som jag ser i feministiska samahang är de olika typerna av trygga rum som kan skapas. Även fast man som jag just nu, sitter i Sverige. Att man så snabbt känner att man inte behöver vara någon annan än man egentligen är och att man kommer att bli accepterad för det man är. En tjej gjorde igår en jämförelse med att det skulle kunna ta flera år på en arbetsplats att komma människorna så nära att man känner den tryggheten och att dessa strategier/sätt att vara behövs mer av i vårt samhälle. Där satt vi 10 kvinnor som inte kände varandra och man upplevde nästa direkt att det varken var pinsamt, nervöst eller konstigt att vi pratade om mycket personliga saker, delade erfarenheter och skrattade tillsammans.
Jag tycker att det är konstigt att det inte är en självklarhet för alla att man bara kan vara och hänga utan att känna att man borde anpassa sig till olika normer och förväntningar. Vi är ju alla en del av vårt samhälle och om vi inte känner oss trygga så är vi alla en del av otryggheten. Att feminismen innehåller denna trygghet att vara, även över nationsgränserna, känns befriande. Min lust att åka längre bort än Sverige och den svenska feminismen grundar sig på ett behov att utmana den feministiska bubblan, inte bara över kulturgränser utan även över språkgränser.
söndag, november 12, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar