På resande fot

Orsaken att jag skrivit så sällan på sistone är att jag bl.a. varit på resande fot och detta fortsätter fram till den 11.6. Få se om jag hinner skriva något före det, men mycket tankar och intryck finns nu samlade på hög och ska i något skede präntas ned. Här.

Feministtapet

På kvinnornas stad deltog jag i ett konstnärsprojekt som heter feministtapet och har nu fått mera info om att även andra feminister kan delta. Läs och delta!

*
Hej!

Välkommen till Projektet FEMINISTTAPET

Om din pratbubbla fortfarande är utan text har du ännu möjlighet att fylla den med ett budskap. Maila din fras till oss, adr. megabrev@gmail.com. Som du kanske minns
går det att välja mellan pratbubbla-sorterna: prat, skrik, viskning eller
tanke.

Megafån TACKAR alla för medverkan på Kvinnornas Stad 20.5. Vi fotograferade
sammanlagt 80 personer!

..men vi vill bli ännu fler!
Känner du någon som vill vara med i projektet?! Ta kontakt med oss, till
adressen megabrev@gmail.com

Fortsättning följer.

MvH
Konstnärsgruppen MEGAFÅN
Nina Albrecht, Fredrika Biström (040-7055223), Freja Bäckman och Heidi
Lunabba (050-3493029)

Projektbeskrivning:

Det finns feminister i Finland, men hur mycket syns vi på stan? Vi vill tapetsera staden med en feministtapet. Tanken är att den skall visa att vi finns och att vi har något att säga. En tapet är något som är tryggt närvarande, ett mönster handlar om att det är många. Tapeten
manifesterar att vi finns, den blir ett slags fredlig demonstration.

Vi fotograferar alla feminister som vill vara med (kvinnor, män, stora, små,
arga och glada). Vi vill ha minst 100 feminister med i projektet före tapeten trycks. Men det får gärna bli ännu fler. Den som är med har också möjlighet att få en egen pratbubla, för att säga något om sin feminism.

Alla som är med kommer att få en del av tapeten, vi hoppas att dessa bitar kommer att bli uppsatta på olika offentliga platser runt om i landet. Vi kommer också själv att sätta upp tapeten på platser som vi tycker behöver det. Det kan handla om ytor som bara är tomma och tråkiga eller om platser som vi tycker behöver ett feministiskt budskap. Vi ser det också som en
utmaning att se var vi kan få tillstånd att sätta upp tapeten. Vårt mål är
att också dokumentera tapeten i stadsmiljön och att hela projektet till sist
också kan presenteras som en utställning.

Kvinnors frigörselse är mannens?

For every woman who is tired of acting weak when she knows she is strong, there is a man who is tired of appearing strong when he feels vulnerable.
For every woman who is tired of acting dumb, there is a man who is burdened with the constant expectation of "knowing everything."
For every woman who is tired of being called "an emotional female," there is a man who is
denied the right to weep and to be gentle.
For every woman who is called unfeminine when she competes, there is a man for whom competition is the only way to prove his masculinity.
For every woman who is tired of being a sex object, there is a man who must worry about his potency.
For every woman who feels "tied down" by her children, there is a man who is denied the full pleasures of shared parenthood.
For every woman who is denied meaningful employment or equal pay, there is a man who must bear full financial responsibility for another human being.
For every woman who was not taught the intricacies of an automobile, there is a man who was not taught the satisfactions of cooking.
For every woman who takes a step toward her own liberation, there is a man who finds the way to freedom has been made a little easier.

Nancy R. Smith

*

I onsdags då jag satt och picknickade med en manlig kompis gick det inte att missa det där killgänget lite längre ner i slänten som drack öl och var i full gång i sitt manlighetsgnabb. Det gick inte att undvika att se dem. Jag kan ibland tycka att det kan vara lite fascinerande att iaktta, på avstånd, för det blir så tydligt, spelet som de spelar för varandra. Samtidigt som jag tycker att det är sorligt. Även denna gång tystnade jag i vår diskussion.
Då jag kommenterade scenen så erkände min manliga kompis att han kände igen sig i det. På samma sätt som jag också kan se mig sitta fast i en kvinnlighetens teater.

Feminism för mig kan kanske beskrivas som ett sätt att försöka lägga ner den föreställningen. Jag beundrar de kvinnor och män som strävar till samma mål, men utan att ha det stöd och få den bekräftelse som jag får i de trygga forum som jag själv rör mig i.

Lordi

Och våra landshjältar i Lordi hyllas, spaltmeter skrivs och bandet citeras. Jag läser att Lordi förklarar att de andra schlagerkvinnorna inte skulle ha klarat av de rockliv de lever, inte en dag ens, för sååå tufft är det. (Och jag som trodde att en av bandmedlemmarna var en tjej, men hon är kanske "annorlunda" från alla andra tjejer som ställer upp i Eurovisionschlagerfestivalen). Och istället för att filma en ren i skogsmark tycker Lordi att man kunde filma en kvinna som vickar på arselet som en reklam för Finland på nästa års "vykort" under tävlingen.

Jag vill inte läsa flera sexistiska kommentarer av Lordi. Varför ska det här vara en del av rockimagen?

Könad politik

I lördags på Kvinnornas stad (Gamla Studenthuset i Helsingfors) diskuterade Eva Biaudet (sfp), Katja Syvärinen (v) Sole Molander (c) Paula Risikko (saml), Anni Sinnemäki (gröna) och Susanna Rahkonen (sdp) kritiskt kvinnors plats i politiken - 100 år efter rösträttens införande.

Panelmoderatorn Reetta Räty (redaktör för Helsingin Sanomats Nyt-bilaga) inledde med att fråga paneldeltagarna när de kännt sig som kvinnor i politiken. Alla utom Sinnemäki, menade att det snarare är en kontiuerlig känsla som följer en i allt man gör och säger. Syvärinen menade att hennes kandidatur till vänsterpartiets ordförandepost var ett bra exempel då människor försökt talat henne till rätta eftersom hon är höggravid, hon tillade att detta knappast skett omhon varit en man med höggravid hustru.

Rahkonen menade att kvinnor personifieras i högre grad och gav exempel från sitt egen politiska karriär där man om henne pratar om Susku, men att man om män använder efternamn eller även tillägger tilltalsnamnet. Rahkonen menade även att kvinnors åsikter uppmärksammas inte i lika hög grad då de pratar ex. om budgeten, men får istället mycket uppmärksamhet ex. i sexköpsfrågan och då också ur en mer negativ synvinkel. Hon förklarade vidare att diskussioner om att kvinnor är så snäva i sin politik snarare handlar om var de får talutrymme.

På frågan om de var feminist räckte alla utom Riiskko ganska bestämt upp handen. Föga förvånande då man ser på hur samlingspatiets könsfördelning och image utåt ser ut. Jag tycker att det är synd, och jag vet att borgelighet inte betyder ett uteslutande av feminisim även om det kanske gör det inom samlingspartiet.

Debatten gled ganska snabbt in på sexköpslagsfrågan och dominerade den 1,5tim som debatten pådick. Alla utom Sinnemäki, menade att man inte kan komprimissa med denna lag. Med det menade det att man inte kan godkännas som sådan lag, där man gör en skillnad på frivillig och ofrivillig prostitution. Biaudet menade att frågan inte bara rör kvinnorna i sexbranschen utan att alla kvinnor och synen på kvinnor i vårt land, men även synen på icke-finländska kvinnor.

Rahkonen berätttade om ett tillfälle då hon upptäckte hur starkt motståndet finns mot en sexköpslag i riksdagen och hur förkrossande det kändes att inse att diskussionen inte fungerar och Molander uppmanade publiken att ta del av debatten från plenum som finns på riksdagens hemsida. Hon påpekade att hon skäms över de kommentarer som vissa fundamenatal konservativa uttryckt i denna fråga. ( Plenumdebatten till regeringspropositionen (RP 221/2005) finns endast på finska se: www.eduskunta.fi ->plenum --> sök. 7.2.2006 eller PKT 3/2006 vp).

Diskussionerna cirkulerar främst kring frågan om prostitution alltid är ett övergrepp (se en bra Amnesty-artikel om temat) eller inte, å ena sidan. Men å andra sidan om kvinnors kroppar ska vara till salu. Dvs enskilda kvinnors (och mäns) rättigheter eller en djupare moralfilosofisk diskussion om kvinnokroppen och ingen verkar veta hur röstningen om lagen utfaller. Någon i panelen menade att sexköpsfrågan har grovt draget blivit en fråga där kvinnorna diskuterar mot en del konservativa män, men där en stor del av männen tiger.

Paneldiskussionen om ämnet visade att visst blir man kvinna i politiken och visst påverkar det vilket kön man är, både vad gäller bemötandet av kvinnliga politiker, utrymmet de får till förfogande att föra fram sina åsikter samt de synvinklar de för fram ex. i prostitutionsdebatten.

Han i hennes ögon

Britt Marie Trensmars bok Mangrant är en utställning som blev en bok och ett förlag. Nakna män med blommor, på klippor och på sängar, utan eregerade penisar, kittlar våra uppfattningar om män och manlighet. Dessa blandas med kvinnors och mäns berättelser om män och manlighet. Jag lånade boken av min kompis idag och jag facineras av bilderna, berättelserna, men kanske mest av de tankar och funderingar som väcks i mig av de frågor som ställs i texterna. Vad känner vi då mannen objektifieras, låter sig iakttas? Hur ska senusuella bilder av män för kvinnor se ut? Eller är iakttagaren alltid man och därför blir reaktionerna så starka av just män, att de är förnedrande, äckliga, löjliga eller bögiga? Kan vi avporträttera män på andra villkor än den kostymklädda, hårda, svettiga eller agressiva? Hur djupt sitter våra normer om hur och varför män ska avbildas och berättas om?

Testa dig själv och delta i Trensmars nya projekt, han i hennes ögon. Där efterlyser hon kvinnors bilder av män och därmed tolkningar av män och manlighet. Vilka gränser cementeras och vilka gränser sprängs då kvinnor får bestämma?

Kvinnornas Stad

Naisten kaupunki - Kvinnornas Stad lördagen den 20.05.2006, Helsingfors

Vårens största feministevenemang Naisten Kaupunki - Kvinnornas Stad är på kommande. Diskussioner, musik och teater utlovas i en passlig blandning. Dagsprogrammet hålls på Studenthuset Vanha i Helsingfors och kvällens Hot Topic-klubb några kvarter bort på Semifinali. Under dagen hittas även olika föreningar och gruppers presentation- och försäljningsbord på Vanha. Vår konferencier Maria Normann håller i trådarna på både finska och svenska.

Dagsprogrammet på Vanha i festsalen lördagen den 20.5.2006. FRITT INTRÄDE.

10.00 Dörrarna öppnas
10.30 Avauspuhe./Öppningstal Prof. Laura Kolbe
11.00 Kingikuoro - dragkuninkaallisia kurotuksia kohti kaljamahasoundia miehisen musiikin parissa
11.30 Naisten poliittinen valta 100 vuoden äänioikeuden jälkeen. Kriittisessä paneelikeskustelussa mukana mm. Sole Molander (kesk), Eva Biaudet (rkp), Katja Syvärinen (vas),Anni Sinnemäki (vih) ja Paula Risikko (kok). Paneelin vetäjänä toimii Reetta Räty Helsingin Sanomien Nyt-liitteestä
13.00 Justin Case - feministisellä asenteella varustettu laulu- ja kitaraduo
13.30 Sukupuolen teatteri - Naisen paikka teatterimaailmassa. Dramatugi Anna Simberg Tulvan päätoimittaja Riikka Kaihovaaran haastateltavana Nainen Palaa - kohtauksia IRTI- ryhmän menestysnäytelmästä.
15.00 Dagsprogrammet avslutas

Hot Topic -iltaklubi Semifinalissa (Urho Kekkosen katu 6)
Biljetter 6 euroa (narikka ingår), programmet börjar kl 21:

Maria Gasolina - iloista maailmanmusiikkia suomeksi
Vuk - yhden naisen bändi ainutlaatuisella soundilla
Animals of the Forest - elektropunkia ja asennetta

DJ:t Les Gillettes

Evenemanget ordnas med stöd av Kvinnosaksförbundet Unionen i samarbete med Femmarit, Magma och Helsingfors universitets kvinnovetenskapliga ämnesförening Asenne f.

Vad är det som händer?

Idag söndag guidade jag mina vänner runt på stan, vädret växlade mellan regn, blåst och solsken och vi bestämde oss för att gå in på MacDonalds för att ta en varm kaffe.

Vi hinner inte sitta länge vid vårt bord innan en alkis slår sig ned på stolen bakom mig och börjar prata med oss. Med fredagens "diskussion" i minnet och faktumet att det är en alkholpåverkad alkis, väljer vi strategin igonorera. Han kommenterar dock vår diskussion som vi för på svenska och som han troligtvis inte förstår genom att skratta med, ställa frågor i våra diskussionspauser samtidigt som han lutar sig mot oss och stirrar på oss. Vi försöker fortsätta vår diskussion men distraherade av hans beteende väljer vi att just diskutera situationen. Vi pratar om hur jobbigt det är att dessa situationer uppstår och att killar i vår ålder knappast förstår hur det känns att tvingas ta ställning till liknande händelser även mitt på ljusa dagen. Trots att vi totalt ignorera honom försöker han diskutera med oss, ställer frågor och svarar även själv på dem.

En av tjejerna säger att hon tycker att det är jobbigt att gång på gång befinna sig i dessa liknande situationer där man måste säga: nej, jag vill inte, sluta, gå härifrån, jag orkar inte, jag är inte intresserad osv. Dessa situationer som man hoppades att man inte skulle behöva förhålla sig till eftersom de dessutom tvingar en att använda ett vokabulär man gärna skulle unvika eller förknippas med. Vi pratar om hur mycket trevligare det är att säga ja, jättegärna och självklart vill jag. Men hur sällan sådana situationer uppstår och hur man istället framställs som en grinig tjej som inte kan bjuda till.

Alkisen försöker oavbrutet prata med oss och situationen blir mer och mer ansträngd från vår sida, eftersom vår diskussion kommenteras och efterapas. Då en av tjejerna går på toaletten och vi blir två kvar, känner vi oss ganska ensamma och utsatta. Vi bestämmer oss därför att lämna vårt bord och sätta oss vid utgången och vänta in vår kompis. Vi fortsätter prata om andra situationer i livet där man blir tjatig eller jobbig för att någon eller några tvingar en in i den rollen.

En halvtimme senare prommenerar vi med våra paraplyn i regnet som blir allt kraftigare och kraftigare. Vi ser folk söka skydd i portingångar och vi bestämmer oss att följa andras exempel. Jag hinner bara sänka ner paraplyet för att skaka ut vattnet så dyker en man upp som stått kanske 10 meter längre bort på en annan avsats i skydd för regnet. Han håller en halv liter öl i handen och frågar mig om vi är från Estland. Jag säger nej och försöker skaka ur paraplyet och han säger att han visst vet att vi är från Estland. Jag säger att vi inte alls är det och känner mig obehaglig till mods då han trycker sig på mot mitt paraply. Jag säger att jag inte vill att han kommer närmare och håller paraplyet mellan mig och honom, men han trycker in sin mage i spetsen av paraplyet. Jag känner mig dum och indirekt anklagas för hotfullt beteende med paraplyet i hans mage och tar bort det, vilket leder till att han stiger ännu närmare. Jag sätter fram handen för att hålla ett avstånd mellan mig och honom. Men han fortsätter att närma sig mig och säger att han visst vet att vi är från Estland. Min hand tar i hans bröstkorg och jag känner ännu mer obehag och ber honom att inte störa mig. Då sträcker han upp handen och försöker smeka mig på kinden. Jag viftar bort hans hand och säger att han ska sluta. Istället stiger han ännu närmare och jag börjar känna mig inpressad i portingången. Jag säger att jag vill att han respekterar mig och försöker skuffa bort honom, vilket leder till att han tar tag i min handled riktigt hårt och säger att jag inte ska föra hand på honom. Jag säger att jag vill att han slutar och vrider mig ur hans grep, vilket gör honom ännu mera hotfull och jag börjar nästa känna mig rädd. En av tjejerna uppmanar oss att gå och jag är helt med på noterna eftersom han nu står bara 50 cm ifrån mig. Vi springer ut i regnet igen och den andra tjejen säger att hon blir så förbannad av att det är vi som måste stiga ut i regnet och inte han. Det värker i min handled och hjärtat bultar. Jag känner en ilska växa i mig då jag funderar på vilken sorts bemötande man ska ha som tjej för att slippa dessa obehagliga situationer.

Är det enbart med ett leende som jag ska bemöta dessa närmanden för att bete mig normalt? Sårar mitt avvisande så mycket att våldet blir det medel som används för att upprätta den manliga stoltheten?

Anton och Thomas på den lokala puben

Igår då vi sitter på en pub ser jag hur två killar spanar in oss och jag säger till mitt sällskap som är på besök över helgen, att vi har två killar på inkommande. Det tar inte mer än en minut innan de beger sig från bardisken med sina öl för att få sig en trevlig diskussion med oss fyra unga tjejer. De ställer sig bredvid vårt bord hör att vi pratar svenska och blandar sig i vår diskussion. Thomas och Anton, som det senare visar sig att det heter, är också svenskspråkiga och inleder diskussionen med att säga att de hör att vi pratar svenska. Istället för att vara inbjudande säger jag att -vi inte vill prata med er. Killarna slår sig ner och jag säger - slå er inte ned, jag sa ju att vi inte var intresserade av att prata med er. Vilket visar sig vara helt fel metod om man vill att de ska gå. Istället har jag sårat deras, eller i allafall Antons manlighet.

Och sedan är diskussionen(?) i full gång. Anton påstår att jag inte vet hur man beter sig på krogen och mitt sätt att bemöta folk är inte normalt. Jag säger att normalt beteende behöver inte betyda att det är ett bra beteende och jag inte har lust att vara vänlig mot alla som blandar sig i vår diskussion. Jag säger att han inte vet hur det är att vara kvinna på krogen och hur det känns när en massa män kommer och vill diskutera med en hela tiden.

Efter en stund säger han att de ska sätta sig vid bordet bredvid och störa oss var 10:e minut med en kommentar och jag be honom låta bli och lämna oss i fred. Han och Thomas lyckas sitta kanske 1minut innan de återkommer och stör oss igen.

Jag frågar om de inte kan respektera oss och sluta störa. Anton förklarar då att om man går till en pub så ska man umgås med människor och man måste förstå att folk kommer fram och pratar med en.Vi borde ha suttit i en stuga i skogen istället om vi velat vara så osociala som vi nu är. Jag säger att vi har ingen skyldighet att prata med varje man som kommer fram till vårt bord och vi har nu tagit det beslutet att vi inte vill prata med er två. Han tillägger att jag sa att vi inte ville prata med någon, vilket kan stämma. Och det säger jag att jag kan medge. Han tillägger att han är gift och har barn och är därför inte intresserad av att ragga upp någon utan bara ha en diskussion med folk på krogen.

Någonstans här i diskussion säger Anton till oss att jag verkar vara en ledare i gruppen och att jag verkligen har problem och att de andra är neutrala. Då påpekar en av tjejerna i mitt sällskap att hon visst sagt till om att de ska går. Men det övertygar inte honom och säger att han ska tala om för mig hur man ska bete sig.

Under denna diskussion poängterar jag hela tiden att vi vill att de respekterar oss och lämnar oss i fred.

Diskussionen som blir allt mer och mer absurd i våra ögon, blir dessutom allt mer härsk från Antons sida och tar inte direkt fram det bästa i honom. Thomas som kanske ser att Anton går till överdrift eller inte längre tycker att det är kul försöker prata med Anton om att de ska gå genom att ställa sig emellan honom och oss med ryggen till, men Anton blir envist kvar. Thomas avlägnsar sig och återkommer efter en stund och gör ett nytt försök att få med sig Anton. I något skede frågar jag honom varför han inte kan respektera oss. Hans svar är att han är gift och det betyder att han respekterar kvinnor. Jag ser att det ena kan utesluta det andra och att hans giftemål inte alls behöver betyda att ha respekterar kvinnor.

Diskussionen hoppar hit och dit där Antons argument handlar om vad som är normalt på krogen och att jag faktiskt borde fundera på mitt beteende. Mina argument handlar om att jag vill att han respekterar oss och lämnar oss, och att vi inte är intresserade av att fortsätta diskussionen.

I något skede frågar jag honom varför han inte kan respektera oss. Hans svar är att han är gift och det betyder att han respekterar kvinnor. Jag säger att det ena kan utesluta det andra och att hans giftemål inte alls behöver betyda att ha respekterar kvinnor.

En av tjejerna frågar honom varför de då inte letar upp någon som då vill prata med honom. Då menar han att han tycker att vi har saker att lära om hur publivet går till. Han tillägger att han har bott 15år i Ulrikasborg och därför vet han vad som är normalt på krogen i Helsingfors. Och så klämmer han ut sig - det att du sitter här utan sockor visar ju hur onormal du är (sic!). (Jag hade flipflops på mig och hade klätt av mig dem och satt uppkrupen i soffan). Jag säger att jag tycker överhuvudtaget inte att detta är relevant för den här diskussionen. Men tjafset fortsätter.

Jag säger att jag kunde inte bry mig mindre och att han kan vinna 1-0 bara han lämnar oss. Anton hör mig säga -jag vinner 1-0. Jag säger till flera gånger för att han ska fatta. Han frågar -menar du att jag vinner? och brister ut i ett leende. Ja, säger jag, jag bryr mig inte, bara du lämnar oss. Och då säger han att han ska gå om en minut och att han har bara en sak att säga. Jag säger att jag inte är intresserad av vad han har att säga att jag hört nog för ikväll och tycker att han ska gå. Han berättar ändå att jag ska då jag kommer hem fundera på mitt eget beteende på krogen och jag säger att det tycker jag att även han ska göra. Han frågar om jag fattar vad han menar och jag säger ja, det gör jag, men fattar du vad jag menar frågar jag. Men han fortsätter med att predika att jag borde förstå att jag inte beter mig normalt och vi är tillbaka på ruta ett. I det här skede säger jag att nu har det gått en minut och det är dags för honom att respektera vår önskan om att hans ska gå. Och det blixtrar till i hans ögon. Han stiger upp med sitt nästan urdruckna glas och släpper mig inte men blicken. Vi tjejer känner i luften att det känns hotfullt och han fortsätter stirra och säger -Skulle du har varit en kille skulle du ha fått på käften vid det här laget och legat där ute på gatan. Och så pekar han mot gatan. Jag säger att jag bryr mig inte och föraktet i hans ögon går inte att ta miste på. Han står stilla och bara stirrar. Vi håller tyst andan och väntar spänt på vad han tänker göra. Hotet känns i luften. Men han stegar sedan ilsket ut genom pubdörren.

Och vi bara stirrar på varandra och undrar vilken akilleshäl vi steg på och hur denna kavajprydda finlandssvenska pappa i 30åldern kunde bli så hotfull på slutet.

Jag kan erkänna att jag var otrevlig då jag, utan att ge dem en chans, ganska kort i tonen och utan att le att -nä, vi vill inte prata med er, men betyder det att han ska hota mig på det sätt han gjorde? Varför kunde inte mitt nej accepteras?

Gammal svensk hederlig demokrati?

Visste du att ett parti som inte tidigare finns representerat i svenska riksdagen ligger i ett helt annat utgångsläge då det kommer till möjligheten att bli vald in i riksdagen?

Det svenska systemet bygger på listor med kandidater från respektive parti. Där listas kandidaterna genom en medlemsröstning och om partiet får några platser i riksdagen tillfaller platserna de kandidater som ligger högst upp på listan. Du som väljare röstar alltså på den lista (det parti) du sympatiserar med. Du kan ytterligare lägga din röst på en person på listan och kandidaten kan därmed höja sina chanser att stiga på listan och därmed säkra sig om en plats i riksdagen om partiet väljs in.

I teorin låter detta mycket bra, men vad betyder det då för ett nytt parti som Feministiskt Initiativ? Det innebär att de tvingas ta ansvar för vissa praktiska göromål som de andra partierna får automatiskt skött av staten. Dessa göromål handlar om att
-->trycka upp över 9miljoner valsedlar (listor) och distribuera dem till de 6500 vallokalerna den 17 september kl.8.00 på morgonen.

och inte nog med det.

Listorna läggs fram bredvid varandra på ett bord och du som väljare plockar den lista du vill rösta på går in i valbåset och sätter eventuellt ett kryss för en enskild kandidat innan du lägger in valsedeln i ett kuvert. (vaddå valhemlighet frågar jag som finländare).
-->Det här innebär att man kan iaktta vilken lista du väljer och de som inte vill avslöja sin politiska färg plockar därför på sig alla valsedlar och slänger resten. Därför måste det tryckas upp tillräckligt med valsedlar. Tänk vilket pappersslöseri.

Det har dessutom kommit fram i tidigare val att vissa partiers valsedlar har "glömts bort", hamnat på "fel" ställen och därmed inte hittats i vallokalen. I hur mångas intresse ligger det att F! valsedlar inte finns på plats? Är det här ett demokratiskt land?

Jag och min kompis har anmält vårt intresse att ställa upp som valobservatör för jag tycker att det låter helt sjukt. Är du också intresserad att åka till Svea Riket den 17 september 2006 så kan du anmäla dig här.

Sveriges sak är vår sak.

Hedersmord

Jag besöker Alla kvinnors hus i Stockholm som är ett feministiskt skyddsboende för kvinnor som upplevt våld i en nära parrelation. I huset finns också telefonjour, stödgrupper och annan verksamhet som är nära sammankopplad till problematiken. Jag har varit där för fem år sen, huset är bekant men ny inspirerande människor hälsar oss välkomna. Vi får veta att under 90-talet anmäldes 20 000 misshandel av kvinnor och varje år döms 2000 män för kvinnofridskränkning. I kvinnofridslagen vill synliggöra det kontinuerliga våldet som utövas av en och samma mot en och samma utsatt under en längre eller kortare tid. Det innebär att man tar allt våld som utövats under en längre tid i förhållandet i beaktande i rätten.

Efter en timme kommer Assam Qarai från Kvinnors nätverk som berättar om våld som invandrade kvinnor upplever i Sverige och hur de fungerar som ett stöd och informationskanal om vilka rättigheter de har i Sverige. Oarai arbetar på Linneamottagningen i Stockholm som är ett skyddat boende för kvinnor som lever under hedersmord risk eller hot. Qarai menade att det tagit länge innan man i Sverige vågat se detta problem och hur svenska staten genom diskrimineringen av unga tjejer på ex. socialen varit med och bidragit till att tjejerna inte skyddats. Hon frågar oss vad vi förknippar med ordet heder och svara själv på frågan att det ligger ju nära ordet hederlig, men få absolut inte samanblandas. Heder betyder kvinnlig sexualitet på persiska och kvinnans sexualitet är kollektiv, vilket innebär att om kvinnans heder kränks eller någon annan kränker den så kränks hela kollektivet. Och hedern är ett farligt vapen eftersom den kan kränkas också av att man börjar prata dåligt om kvinnan eller om hon beteer sig dåligt, vilket det är då man går över en mans gränser.

Vi diskuterade läget i Finland och Qarai menade att dessa problem finns troligtvis hos oss även om vi inte hört om det.

Då minns jag ett repotage på Radio Vega Nyland som jag hörde för ett år sedan som just berörde temat hedersmord. I studion fanns en kvinnan som jobbade med invandrare och hon påstod att hon visste åtminstonne om två fall av hedersmord i Finland men som inte klassificeras som hedersmord. Qarai menade att det som också varit svårt i Sverige är att benämna saker vid deras rätta namn. Att prata om hedersmord kan uppfattas som rasistiskt menade hon, men att det är större skada skedd då unga kvinnors liv går till spillo för att vi inte vågar benämna det som sker. Kvinnan i Yles studio refererade till att ett av morde skett i Åbo och att ett vara mycket uppmärksamma i pressen. En kvinna hade fått halsen avskuren och det var uppenbart att det handlade om hedersmord menade hon. Jag kom själv bra ihåg händelsen eftersom det var verkligen som en avrättning av kvinnan.

Qarais tips till oss för hur man ska göra för att inte stämpla invandrare är att man måste våga se kulturen och invandrarnas mänskliga rättigheter i det här samhället och inte som Sverige som tillåtit barnäktenskap med hänvisning till kulturell bakgrund.

Och visst är dessa saker aktuella i Finland och jag vill ge en eloge till Helsingforspolisen som rapporterar att man nu är mycket oroliga för att det kommer att hända ett hedersvåld i Helsingforsregionen eftersom hotet mot invandrarkvinnorna har ökat. De vågar benämna det för vad det är och att det är allvarligt. Till FNB drar polisen dessutom paralleller till hur våldet i de finländska familjerna var något som man höll tyst om för tjugo trettio år sen och att det är samma tabu som brytas i invandrarkretsar. Jag tycker att det är bra att hänvisa till vårt kulturella våld också, för inte skapa en vi-dom känsla utan att det är samma problem men olika sätt att benämna och utföra våldet.

Jag tycker att detta verkar vara ett bra sätt att föra fram det, för att även synliggöra det för andra invandrare och förhoppningsvis kan dessa kvinnor hitta stöd i det finska social- och domstolväsendet också. Men kanske också i asylsökningssituationer.

Förening 9

Jag blir också glad av att läsa söndagens bilaga av Hbl, där man uppmärksammar Förening 9 (den finländska motsvarigheten till svenska Grupp 8) och den nyutkomna bok som jag ännu inte läst.

Jag tycker att det är intressant med spänningen mellan forskning och historiska skeenden. Att vi kan tolka skeenden för ett sekel så olika. Jag hörde en föreläsning av Laura Kolbe, professor i historia vid Helsingfors Universitet, där hon bland annat berörde temat den subjektiva historieberättelsen och poängterade att man som historiker alltid väljer vad man lyfter fram och att det inte finns en objektiv historia. I vissa tider kan det vara politiskt inkorrekt att lyfta fram vissa saker, ur en realpolitiskt synvinkel har vi en försåelse för det, men då det rör sig närmare huden kan det vara svårt att se parallellerna. Förening 9 likt Kvinnosaksförbundet med sin 100åringa historia visar hur våldet mot kvinnor varit någonting som man inte pratat om inom sin verksamhet. I de feministiska sammanhang jag rör mig i har däremot våldet varit centralt eller ett typexempel på det extremuttryck förtrycket av kvinnor tar sig uttryck idag. Ett fenomen som inte är nytt i den privata sfären, men nog i den offentliga diskussionen. Men där myten om våldtäksmannen i parken lever kvar trots att 9/10 våldtäkter utförs av en man som kvinnan känner. Ett faktum som kommer för nära huden.

Men tillbaka. I Hbl-artikeln lyfts svarar Maragretha Mickwitz på den kritik som riktats mot Förening 9 av bl.a. kvinnoforskare. Man har man hävdat att Förening 9 är ett led i kvinnorörelsen där man haft som syfte att förändra kvinnornas roll i riktning mot mansrollen. I Förening 9:s stadgar tycker jag att jag kan läsa in just det som Mickwitz förklarar i artikeln och som jag tidigare diskuterat med Holger Rotkirch om:

Föreningens syfte (2§)

Föreningens mål är att ändra den nu rådande roll- och arbetsfördelningen mellan könen i samhället så att den blir mera rättvis och ändamålsenlig. Med rättvisa avses att individen har rätt att förverkliga sig själv oberoende av kön, med ändamålsenlighet att de individuella talangerna på möjligast effektiva sätt ställs i samhällets tjänst.

För att nå sitt syfte kommer föreningen att:

1. främja forskningen av könsroller, speciellt av hur uppfostran till rollerna sker och hur de verkar på olika livsområden, t.ex. inom arbetslivet, inom familjen och på den frivilliga medborgarverksamhetens område, samt hur deras inflytande framgår i lagstiftningen.
2. sträva till att förändra samhället sålunda att den på kön baserade arbetsfördelningen elimineras från de områden där den inte är ändamålsenlig.

Hur kan man idagens Finland förklarar att förening 9:s syften inte är något som fortfarande prioriteras, utan man får läsa artiklar likt den jag redogjorde för mitt föregående inlägg om sex.
Men jag försöker vänja mig vid tanken att inte se emancipationen som en linjär utvecklingslinje utan som ett cirkel där varje generation måste förstå dessa saker och ting på nytt och nytt.