Jag har under sommaren bland annat läst boken Backlash skriven av den amerikanska feministen Susan Faludi. Boken gavs ut i början av 90-talet och beskriver hur kvinnokampen just då stött på en backlash dvs. tillbakagång i strävan till kvinnlig emancipation. Hennes bok beskriver samverkan mellan politik, media och forskning och hur feministerna och/eller kvinnorörelsen svartmålas för olika problem i samhället. Boken inleds med en noggrann genomgång av hur medias rapportering av olika kärnfamiljsvänliga forskningsrapporter skapade ett tryck hos kvinnor att ge upp karriär för att gifta sig och skaffa barn i enlighet med Reaganregimens intentioner att trygga befolkningstillväxten. Det gäller att läsa boken, inte som en konspirationsteori mellan dessa tre aktörer utan som en kartläggning av hur media, politik och forskning kan skapa, reproducera eller återintroducera en svartvit verklighet, där vissa faktorer förstärks andra mystifieras, svartmålas och förvrängs till obegripliga proportioner som vi senare kommer att förvånas över hur det var möjligt. Faludi gör det i realtid, ser skeendena och dess mönster och hennes bok får en enorm genomslagskraft och blir en viktig ögonöppnare för kvinnor inom kvinnorörelsen.
Backlash heter även titeln på en Hollywood film från 1947, där en man anklagar sin fru för ett mord han själv begått. Faludi menar att denna backlash och motreaktion mot kvinnorörelsen fungerar i stort sätt på samma sätt. Retoriken som används av motreaktionens anhängare klandrade kvinnorörelsen för att skapa en generation av ensamstående, olyckliga och fattiga kvinnor. En retorik och ett svartmålande man kan läsa även idag, men då gäller det enligt den finska stackars-mannen-retoriken och där det är feministernas fel att det finns ensamma, olyckliga, självmordsbenägna, sexuellt frustrerade, alkoholiserade män.
Faludi menar att genom att se kvinnokampens domäner på det sättet missar man feminismens poäng och som inte förändrats sedan år 1895. Då dök ordet feminist upp i en recension i boken Athenaeum som en beskrivning av en kvinna som har förmågan att kämpa sig fram till oberoende”. Dvs feminismen ”begär att kvinnor ska få vara fria att själva skapa sin identitet - istället för att få sin identitet påklistrad, om och om igen, av sin kultur och sina män” avslutar Faludi inledningen till sin bok.
Backlash blev alltså en viktig väckarklocka för många kvinnor och feminister om hur kvinnokampen motarbetades just då, vilket innebär att då man läser den nu känns den lite föråldrad. Men jag fick samtidigt en massa nya tankar om saker, teman, diskussioner som delvis eller helt fortfarande är aktuella eller som berör eller är en fortsättning på tidigare diskussioner om kvinnors rättigheter. Backlash boken kommer nog att hänga med och refereras till i fortsättningen här eftersom jag hittade så mycket att spinna vidare på. Men jag nöjer mig nu med en introduktion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar