Bister i sexualbrottslagstiftningen?

I lagen finns det stadgat om våldtäkt, grov våldtäkt, tvingande till samlag, tvingande till sexuell handling, sexuellt utnyttjande, sexuellt utnyttjande av barn, grovt sexuellt utnyttjande av barn och köp av sexuella tjänster av ung person.

Men om du blir sexuellt ofredad, nån tar dig mellan benen då du är på krogen, tafsar dig på brösten/penisen eller nyper dig i häcken så passar det inte riktigt in i definitionen av rubriceringarna ovan.
Man kan tolka sexuellt ofredande som:

a) tvingande av sexuell handling dvs. den som med våld eller hot tvingar en annan att underkasta sig en sexuell handling som väsentligt kränker den andras sexuella självbestämmande rätt. Straffet är böter eller fängelse i högst tre år.
eller
b) som ärekränkning vilket inte behöver bara vara muntligen utan kan även att "på annat sätt förnedra någon".

I Sverige finns sexuellt ofredande som begrepp i lagen, varför inte här?

Lättare att skaffa barn för lesbiska

skriver SvD den 5 augusti i sin vad-hände-sen-rapport om hur lagen assisterad befruktning tagits emot i Sverige. "Läkarna befarande att dontatorerna skulle vägra ge sperma och att heterosexuella par skulle drabbas. Med det blev tvärtom." Svenska Dagbladet har ringt upp flera kliniker och alla menar att donationerna är lika många som vanligt, bara två personer hade backat då de fått information om att de inte kan välja att bara donera till heteropar. En klink fick dessutom ökade donationer trots att de inte annonserat.

Pilutta er pessimister och heja Finland!

sista chansen

att påverka lagen om assisterad befruktning genom namninsamling. Skriv under!

Pudelns kärna i vissa diskussioner?

Jag får ett e-vykort skickad från f!:s hemsida av en vän.

Kön och politik

Firande av 100 år av kvinnors politiska rättigheter anser kritikerna osynliggör det faktum att det inte bara var kvinnorna utan även de fattiga och obildade männen som fick dessa politiska rättigheter. Andra menar att firande är en del av en politisk korrekthet, en trend eller ett överdrivet ståhej som kvinnorsakskvinnorna står bakom.

Hur som helst kan man inte förneka att detta år skapat en helt ny möjlighet för kvinnor att ta plats. På många olika sätt. Genom film, teater, olika typer av konst, texter i form av böcker och artiklar, tolkat av kvinnor eller män eller en samtid. Synligheten i form av utställningar och evenemang såsom jubileumsfester tycker jag också är viktiga där människor, tankar och kunskap samlas i olika typer av kombinerade helheter. Och det känns som om man hittar en mängd ny kunskap om varför jämställdheten ser ut som den gör och kanske aningar om vart vi är på väg.

Idag fick jag mitt eget exemplar av boken "Kön och politik" som jag gått och väntat otåligt på i säkert ett halvt år. Boken innehåller en samling aktuella artiklar som speglar kvinnorna, kvinnorörelsen och jämställdheten i Finland och med ett förord av president Tarja Halonen. En snabb titt på artikelrubrikerna så verkar den vara en mycket bra bok om man vill sätta sig in i jämställdhetsproblematiken i Finalnd just nu. Och det som också är viktigt i sammanhanget är att boken finns på både finska, svenska och engelska dvs. inga språkliga murar som skapar olika typer av kunskap. Boken ska bli mitt resesällskap då jag åker bort över helgen. Den verkar vara ett bra komplement till boken "100år av jämställdhet?" som kom ut i våras och som bekriver jämställdhetsrörelsen i slutet av 60-talet. Jag har just läst ut den och den är ett fantastiskt samlingsdokument över verksamheten och tankarna inom Förening 9:e.

Kvinnor emellan

Att befinna sig i kvinnorum är inte någonting heterogent, trots att "man" gärna vill framställa kvinnor som likadana. Jag har fortsatt att röra mig i kvinnorum jag inte ofta besöker och jag märker hur svårt det kan vara att hitta varandra. Att se att vi är kvinnor som faktiskt delar en erfarenhet då så många andra skiljelinjer lyser så starkt såsom språklig identitet, ålder, utbildning, kulturell bakgrund eller stad-land. Faktorer som präglar oss ibland starkare än den könsidentitet vi växt in i - i allafall då vi märker att vi inte pratar om samma saker eller inte ens ur samma synvinkel. Ibland har vi också bara förändrats att vi inte riktigt minns hur det vara att vara ung, bo i stan/på landet, höra till en annan grupp för visst byter vi, eller förändras, våra identiteter hela tiden och vissa faktorer, delar blir starkare och gömmer eller glömmer de andra delarna, ibland bara för en stund, ibland längre.

Därför är det så spännande att se broar växa fram, att en liten gemensam tanke, reflektion eller sammanhang föder nya sätt att se på varandra. Då jag berättar om vad jag studerar och försöker förankar det i den verklighet jag just då befinner mig i, märker jag hur lite jag vet, hur grova stereotypa föreställningar som vilar i mitt inre och som jag i samma sekund som jag börjar pratar även börjar ifrågasätta och mina annars så välformulerade utläggningar fastnar någonstans och plöstligt har jag inte så mycket att säga. I sådana situationer byter jag om till frågor för att lära mig mera om det okända, men även frågorna kan vara svåra att ställa eftersom de också är fyllda av förutfattade meningar om vad man kan tänkas fråga om.

Jag pratade igår med ordförande för landsbygdens kvinnor här i trakten och hon undrade om jag hade några idéer om vad de skulle kunna ta upp för teman på deras höstmöte. Hon hade nog fått in lite förslag såsom problemet med den låga pensionen för lantbrukarkvinnor. Om en lantbrukar kvinna skiljer sig från sin man plockar hon ut 500e i månaden i pension, vilket hindrar många kvinnor från att skija sig. Dessutom finns det en tradition att ägorna finns skrivna i endast mannens namn, vilket innebär att kvinnan lämnar hemmat med ibland bara kläderna hon har på sig om hon går. Trots det skiljer sig lantbrukskvinnorna (och natruligtvis männen) i mycket större grad än tidigare, man kan nästa säga att förr hände det inte. Jag hörde om en kvinna som gick utan att säga ett ord då hon visste att mannen var på arbetet. Det är synd att diskussionen uteblir, att möjligheten att förstå vad som gick fel kanske inte uppstår. Men knappast är det något unikt för lantbrukskvinnor, utan för människor och svårigheten att prata om egna svagheter men även uppfattade förväntningar eller rädslor för det okända i oss själva eller i varandra. Jag hade inga konkreta råd att ge denna kvinna vad gäller teman, vilket kändes ganska ovant, men istället fick jag en massa nya tankar och funderingar som jag kommer att fortsätta reflektera över.

Samtal med sköldar

Igår var jag på en fest med flera för mig från pressen bekanta feminister och feministiska diskussioner uppstod. Diskussionen var i mina ögon inte konstruktiv utan handlade bl.a om hur feminister utesluter männen och om hur vi generaliserar varandra. Jag var nog lite besviken efteråt, det kändes som om vi inte byggde broar utan snarare murar kring varandra pga av att vi kanske inte förstod varandra. Det är konstigt att jag fortfarande kan ramla in i situationer där jag märker hur vi positionerar oss i det politiskt korrekta landskapet och där ingen vill framstå som den dåliga feministen man pratar om, men samtidigt inte höja sig själv till skyarna. Jantelagen i kombination med en rädsla för att bli misstolkad. Det blir ju ganska uppenbart vad som händer med den samlande kvinnokraften.

Att återvända, återvinna backlash-kunskap

Jag har under sommaren bland annat läst boken Backlash skriven av den amerikanska feministen Susan Faludi. Boken gavs ut i början av 90-talet och beskriver hur kvinnokampen just då stött på en backlash dvs. tillbakagång i strävan till kvinnlig emancipation. Hennes bok beskriver samverkan mellan politik, media och forskning och hur feministerna och/eller kvinnorörelsen svartmålas för olika problem i samhället. Boken inleds med en noggrann genomgång av hur medias rapportering av olika kärnfamiljsvänliga forskningsrapporter skapade ett tryck hos kvinnor att ge upp karriär för att gifta sig och skaffa barn i enlighet med Reaganregimens intentioner att trygga befolkningstillväxten. Det gäller att läsa boken, inte som en konspirationsteori mellan dessa tre aktörer utan som en kartläggning av hur media, politik och forskning kan skapa, reproducera eller återintroducera en svartvit verklighet, där vissa faktorer förstärks andra mystifieras, svartmålas och förvrängs till obegripliga proportioner som vi senare kommer att förvånas över hur det var möjligt. Faludi gör det i realtid, ser skeendena och dess mönster och hennes bok får en enorm genomslagskraft och blir en viktig ögonöppnare för kvinnor inom kvinnorörelsen.

Backlash heter även titeln på en Hollywood film från 1947, där en man anklagar sin fru för ett mord han själv begått. Faludi menar att denna backlash och motreaktion mot kvinnorörelsen fungerar i stort sätt på samma sätt. Retoriken som används av motreaktionens anhängare klandrade kvinnorörelsen för att skapa en generation av ensamstående, olyckliga och fattiga kvinnor. En retorik och ett svartmålande man kan läsa även idag, men då gäller det enligt den finska stackars-mannen-retoriken och där det är feministernas fel att det finns ensamma, olyckliga, självmordsbenägna, sexuellt frustrerade, alkoholiserade män.

Faludi menar att genom att se kvinnokampens domäner på det sättet missar man feminismens poäng och som inte förändrats sedan år 1895. Då dök ordet feminist upp i en recension i boken Athenaeum som en beskrivning av en kvinna som har förmågan att kämpa sig fram till oberoende”. Dvs feminismen ”begär att kvinnor ska få vara fria att själva skapa sin identitet - istället för att få sin identitet påklistrad, om och om igen, av sin kultur och sina män” avslutar Faludi inledningen till sin bok.

Backlash blev alltså en viktig väckarklocka för många kvinnor och feminister om hur kvinnokampen motarbetades just då, vilket innebär att då man läser den nu känns den lite föråldrad. Men jag fick samtidigt en massa nya tankar om saker, teman, diskussioner som delvis eller helt fortfarande är aktuella eller som berör eller är en fortsättning på tidigare diskussioner om kvinnors rättigheter. Backlash boken kommer nog att hänga med och refereras till i fortsättningen här eftersom jag hittade så mycket att spinna vidare på. Men jag nöjer mig nu med en introduktion.