Kvinnor vid makten

"Det finns en särskild plats i helvete för kvinnor som inte stöder kvinnor" sa Madelene Albright då hon besökte Stockholm 2004. Jag läste ut boken med samma namn i igår, som jag nästan läst färdigt då jag bloggade om den tidigare i vår.

I ett stick i boken berättas det hur Albright blev världens mäktigaste kvinna bl.a. genom sina nätverk som innehöll kvinnor. Albright menade bl.a att hon aldrig skulle ha fått jobbet som utrikesminister om det inte var för Hilary Clinton. Bokens författare, Liza Marklund och Lotta Snickare beskriver sin idols karriärsutveckling, vilket visar en målmedveten väg upp till makten. Det är just det som deras bok också försöker inspirerar till. Att hitta vägen till makten.

Senare, samma dag, läser jag i Hbl om kvinnornas frammarsch i USA, en artikel som beskriver Condoleezza Rice och Hilary Clintons ambitioner att bli USA:s första kvinnliga president. Trots att USA sägs vara möjligheternas land, ser man att detta inte gäller kvinnorna i lika hög grad eftersom kön år 2006 fortfarande kan vara ett problem om man vill bli president i USA, speciellt om man dessutom inte är vit.

Att vara kvinna och chef är att vara mer "synlig", vilket innebär att det märks oftare om man gör misstag och kvinnor följer därför i högre grad regler citerar Marklund ur boken Det ordnar sig som handlar om organisationeroch kön. Någonting som man märker starkt hos dessa två amerikanska kvinnor, slipade och felfria i jämförelse med de andra potensiella manliga presidentkandidaterna.

Marklund och Snickares bok är uppdelad i tre delar: där första delen handlar om hur vi blir flickor och pojkar genom uppfostran, den andra delen om detta fortsätter i arbetslivet men en uppdelning av vad kvinnor och män ska göra, förväntas göra och vad de också gör. Sista delen handlar om hur vi kan skapa förändring, kanske göra karriär, men hur mycket svårare det är med krav på att kvinnor ska vara felfria för att duga. Men det är inte så lätt att vara felfri då det finns en massa (köns)minor som man kan stiga på menar Marklund och Snickare. Därför presenterar de även en minröjarguide för läsarna, en universialguide för kvinnor som jag tror att både Rice, Hilary och Albright använt sig mycket av.

Jag kommer absolut att ha denna bok som en lite luntbok för att övertyga mig om att det jag göra är ok. Att det är ok. att ha makt och att ta makt. Med konststeranden om att det sitter minst med kvinnor vid makten i privata sektorn i Skandinavien, då vi jämför med Europa kan man fråga sig; tjejer vad väntar vi på? Om en man kan bli andre beskickning vid Sveriges ambassad i Helsingfors med gymnasiebetyg som utbildning, vad kan inte vi då med yrkes- och högskoleutbildning?

Jag citerar Marklund och Snickare: "Kliv fram ta plats & stå kvar".