Könens roller

Jag diskuterade med två jordbrukarmän i 40årsåldern om jämställdhet och kön. Två andra herrar i 60årsålder satt också bredvid och lyssnade till en början.
Den ena mannen frågar var jag anser vara viktigare - en läkare eller en ingengör. Jag frågar vad han menade och sade att det beror ju på sammanhanget, ibland kan det vara viktigare att ha en läkare på plats, ibland en ingengör. Mannen svarar: -är det inte så man kan säga att det är med kvinnor och män, att vi har olika uppgifter. Jag frågar honom då vad min uppgift som kvinna är. Vad är det som jag ska göra som kvinna som jag inte kan göra som människa? Så klart kom ju barnafödandet upp och jag påminde honom om att a) alla (även kvinnor) vill inte ha barn b) alla kvinnor kan inte få barn c) alla kvinnors män kan inte få barn. Och så frågar jag om jag inte är en riktig kvinnna om jag inte fullföljer denna uppgift.

Jag säger att jag hellre vill vara en människa som inte begränsas av mina könsroller, eftersom olika förväntningar och krav kan te sig omöjliga i mina ögon. Och att om vi anser oss behöva dessa roller, vad är det då vi fyller dem med? Man säger att män är mycket mera tekniska än kvinnor, men konstigt nog vet många män i traditionella familjer inte hur man använder varken tvätt- eller diskmaskinen. Handlar det då om tekniskt kunnande? Eller är det attityd och inställning till tekniken som egentligen styr vårt sätt och våra "uppgifter"?

Och då vi ändå pratar om roller tillade jag, då vill jag veta vad mansrollen innehåller? Vad är det som ni vill ge till era söner frågade jag de två männen. Förr handlade manlighet om att arbeta och dra hem brödfödan, idag kan kvinnan tjäna mer pengar än mannen. Vad är då hans uppgift och vad är det som han berättar om, då han vill vara en manlig förebild för sin son? Och på vilket sätt är Matti Nykänen en symbol för manligthet i detta land? Är det sådana förebilder vi vill ge till våra barn?Är det inte dags att revidera mansbilden för att en vårdande far ska rymmas och få plats i mansrollen, för jag upplever att dessa män kan hånas för att vara "toffel" istället för att se honom som en person som bryter sig ur sin könsroll och agerar som människa.

Båda männen nickade och hade egetnligen inte så mycket säga, men ställde många frågor och avslöjade saker de funderat på om kön och jämställdhet. Frågorna isig (vad tycker du om kvotering, har inte kvinnor och män samma lön, vissa kvinnor vill/vill inte..., hur tycker du att ojämställdheten tar sig uttryck osv.) berättade samtidigt mycket om dessa män och jag tycker att det är viktigt att möta människor och deras frågor om man känner att man har den tiden och kraften som det faktiskt kräver. Gör det du med, men kom ihåg att det gäller att välja sina kamper, en ihjälstressad/hysterisk/superarg feminist gör ingen nytta.