Pornofieringen

Jag lyssnade på Front i P3 idag där man talade om hur porr blivit popp. Forskare Anja Hirdman menade att pornografin blivit allt mer normaliserad eller mainstreamad bla. genom de svenska doku-såporna som Baren, Big brother och Paradise Hotel. Där en specifik typ av kvinnlighet fått enormt mycket uppmärksamhet och plats i kvällspressen. Flickorna är platinablonda, har runda silikonbröst och anspelar på sex menar Hirdman. Reportern följer med tre tjejer från just dessa program och diskuterar deras image. Tjejerna menar att de inte har något med penetrations sex och porr att göra utan att de har fallning för att ta fram det sensuella i kvinnligheten. Samtidigt har vi hört tidigare i repotaget att det är problematiskt med porrfester för det blir lätt bråk då slimmiga män kommer dit och tror att det är ok. att tafsa på på tjejer.

Jag tycker att det är beklagligt att man inte ser mönstret - att det inte handlar om mig och mitt liv utan om många kvinnors liv. Då jag senare går via biblioteket, kollar jag in hyllan med ny litteratur och mina ögon faller direkt på boken "Pervers? Om sex utöver det vanliga" av Anna Bäsén och Niklas Långström. Boken handlar om sexuella avikelser eller parafiler och där behandlas voyeurer, exibitionister, fetischister, sadomasocister, transvestiter, pedofiler och andra mindre kända avvikelser. Författarna menar att ett av huvudskälen till att de skrivit boken är att de anser att debatten om avvikande sexualitet är för polariserad - från demoniserandet av pedofiler till "allt är okej"-mentalitet. Och deras syfte har varit att ta fram en "uppslagsbok" som utan att moralisera redogör för dessa avvikelser.

Boken diskuterar inte kön ur en feministiskt synvinkel, vilket jag tycker att är synd. För jag tror att det är relevant vad gäller avvikelser. För hur ofta hör vi om kvinnliga pedofiler, kvinnliga blottare eller voyeurer? Hur är det med de andra avvikelserna?

Och tillbaka till Front programmet, handlar porr alltid om kvinnors exploatering, eller kan det göras annorlunda?
Förra hösten var två tjejer som gör feministisk porr i Stockholm på besök i Helsingfors och Cell 5. Diskussionerna med dem var jättespännande. Läs om deras tidning Vanessa och en intervjuv i Stockholms fria.

Kvinnor vid makten

"Det finns en särskild plats i helvete för kvinnor som inte stöder kvinnor" sa Madelene Albright då hon besökte Stockholm 2004. Jag läste ut boken med samma namn i igår, som jag nästan läst färdigt då jag bloggade om den tidigare i vår.

I ett stick i boken berättas det hur Albright blev världens mäktigaste kvinna bl.a. genom sina nätverk som innehöll kvinnor. Albright menade bl.a att hon aldrig skulle ha fått jobbet som utrikesminister om det inte var för Hilary Clinton. Bokens författare, Liza Marklund och Lotta Snickare beskriver sin idols karriärsutveckling, vilket visar en målmedveten väg upp till makten. Det är just det som deras bok också försöker inspirerar till. Att hitta vägen till makten.

Senare, samma dag, läser jag i Hbl om kvinnornas frammarsch i USA, en artikel som beskriver Condoleezza Rice och Hilary Clintons ambitioner att bli USA:s första kvinnliga president. Trots att USA sägs vara möjligheternas land, ser man att detta inte gäller kvinnorna i lika hög grad eftersom kön år 2006 fortfarande kan vara ett problem om man vill bli president i USA, speciellt om man dessutom inte är vit.

Att vara kvinna och chef är att vara mer "synlig", vilket innebär att det märks oftare om man gör misstag och kvinnor följer därför i högre grad regler citerar Marklund ur boken Det ordnar sig som handlar om organisationeroch kön. Någonting som man märker starkt hos dessa två amerikanska kvinnor, slipade och felfria i jämförelse med de andra potensiella manliga presidentkandidaterna.

Marklund och Snickares bok är uppdelad i tre delar: där första delen handlar om hur vi blir flickor och pojkar genom uppfostran, den andra delen om detta fortsätter i arbetslivet men en uppdelning av vad kvinnor och män ska göra, förväntas göra och vad de också gör. Sista delen handlar om hur vi kan skapa förändring, kanske göra karriär, men hur mycket svårare det är med krav på att kvinnor ska vara felfria för att duga. Men det är inte så lätt att vara felfri då det finns en massa (köns)minor som man kan stiga på menar Marklund och Snickare. Därför presenterar de även en minröjarguide för läsarna, en universialguide för kvinnor som jag tror att både Rice, Hilary och Albright använt sig mycket av.

Jag kommer absolut att ha denna bok som en lite luntbok för att övertyga mig om att det jag göra är ok. Att det är ok. att ha makt och att ta makt. Med konststeranden om att det sitter minst med kvinnor vid makten i privata sektorn i Skandinavien, då vi jämför med Europa kan man fråga sig; tjejer vad väntar vi på? Om en man kan bli andre beskickning vid Sveriges ambassad i Helsingfors med gymnasiebetyg som utbildning, vad kan inte vi då med yrkes- och högskoleutbildning?

Jag citerar Marklund och Snickare: "Kliv fram ta plats & stå kvar".

Assisterad befruktning

Riksdagen ska i höst rösta om assisterad befruktning och i många partier har man tagit beslutet om att denna fråga är en samvetsfråga (liksom frågan om sexköp) vilket innebär att partiet inte vill ta en linje i frågan utan det bli upp till de enskilda riksdagsledamötena att rösta enligt det egna "samvetet".

Bakgrund: Tidigare har det varit möjligt för lesbiska kvinnor att få barn via assisterad befruktning bl.a. på Finska befolkningsförbundet eller olika privatkliniker. Lagen om assisterad befruktning har för syfte att reglera detta. Lagförslaget som minister Leena Luntanen lagt fram från regeringens sida innebär att både lesbiska och ensamstående kvinnor skulle få fortsätta ha rätt till assisterad befruktning, men donatorn skulle inte få vara anonym.

Lagutskottet som behandlat lagen denna vecka var oeniga angående punkten om ensamstående kvinnor och lesbiska kvinnors rätt till assisterad befruktning. Oenigheten inom utskottet blev en könsfråga utskottets kvinnor utom Astrid Thors (Sfp) röstade för och alla män utom en röstade mot just den punkten.

Det innebär att den majoritet män, som är emot att lesbiska och ensamstående kvinnor ska kunna få barn, är även de som inte på något sätt skulle beröras av att dessa kvinnor föder dessa barn. Men istället för att prata om den manlighetskris som jag ser detta motstånd som, blir det från de konservativas sida, en diskussion om "barnens rätt till en far". En liknande diskussion om lika lång pappaledighet har inte dock inte skönjats från denna falang, utan då handlar det om "individers rätt " att välja om de vill vara hemma med sina barn. Inkonsekvenserna i de konservativas resonemang tyder på att argumenten som drivs enbart är fasader för mäns rätt att kontrollera kvinnors reproduktion och ett sätt att förhindra en omvärdering av vad föräldrarskap men främst faderskap och manlighet kunde innebära.

Sedan denna vecka finns även en adress till justitieminister Leena Luntanen om att hon ska dra tillbaka lagförslaget från riksdagen. Jag uppmanar dig att skriva under adressen eftersom lagförslaget skulle innebära en omotiverad ojämlikbehandling pga av sexuell läggning och civilstånd. Lagutskottets förslag om att utesluta lesbiska och ensamstående från rätten till assisterad befruktning ökar denna ojämlikhetsbehandlig.

Läs mera på adressen som kommer att överlämnas i höst då riksdagsarbetet återupptas.

Könens roller

Jag diskuterade med två jordbrukarmän i 40årsåldern om jämställdhet och kön. Två andra herrar i 60årsålder satt också bredvid och lyssnade till en början.
Den ena mannen frågar var jag anser vara viktigare - en läkare eller en ingengör. Jag frågar vad han menade och sade att det beror ju på sammanhanget, ibland kan det vara viktigare att ha en läkare på plats, ibland en ingengör. Mannen svarar: -är det inte så man kan säga att det är med kvinnor och män, att vi har olika uppgifter. Jag frågar honom då vad min uppgift som kvinna är. Vad är det som jag ska göra som kvinna som jag inte kan göra som människa? Så klart kom ju barnafödandet upp och jag påminde honom om att a) alla (även kvinnor) vill inte ha barn b) alla kvinnor kan inte få barn c) alla kvinnors män kan inte få barn. Och så frågar jag om jag inte är en riktig kvinnna om jag inte fullföljer denna uppgift.

Jag säger att jag hellre vill vara en människa som inte begränsas av mina könsroller, eftersom olika förväntningar och krav kan te sig omöjliga i mina ögon. Och att om vi anser oss behöva dessa roller, vad är det då vi fyller dem med? Man säger att män är mycket mera tekniska än kvinnor, men konstigt nog vet många män i traditionella familjer inte hur man använder varken tvätt- eller diskmaskinen. Handlar det då om tekniskt kunnande? Eller är det attityd och inställning till tekniken som egentligen styr vårt sätt och våra "uppgifter"?

Och då vi ändå pratar om roller tillade jag, då vill jag veta vad mansrollen innehåller? Vad är det som ni vill ge till era söner frågade jag de två männen. Förr handlade manlighet om att arbeta och dra hem brödfödan, idag kan kvinnan tjäna mer pengar än mannen. Vad är då hans uppgift och vad är det som han berättar om, då han vill vara en manlig förebild för sin son? Och på vilket sätt är Matti Nykänen en symbol för manligthet i detta land? Är det sådana förebilder vi vill ge till våra barn?Är det inte dags att revidera mansbilden för att en vårdande far ska rymmas och få plats i mansrollen, för jag upplever att dessa män kan hånas för att vara "toffel" istället för att se honom som en person som bryter sig ur sin könsroll och agerar som människa.

Båda männen nickade och hade egetnligen inte så mycket säga, men ställde många frågor och avslöjade saker de funderat på om kön och jämställdhet. Frågorna isig (vad tycker du om kvotering, har inte kvinnor och män samma lön, vissa kvinnor vill/vill inte..., hur tycker du att ojämställdheten tar sig uttryck osv.) berättade samtidigt mycket om dessa män och jag tycker att det är viktigt att möta människor och deras frågor om man känner att man har den tiden och kraften som det faktiskt kräver. Gör det du med, men kom ihåg att det gäller att välja sina kamper, en ihjälstressad/hysterisk/superarg feminist gör ingen nytta.