Sorg och glädje

De senaste veckorna har jag åter igen rest mycket och inte alls hunnit med att här reflektera över det som händer omkring mig.

Men jag måste ändå sammanfatta lite. Jag var på duktighets seminariet den 28.9 som hade plats för 50 deltagare men 98 som ville komma och lyssna på Jenny Sjögren och Anna Bergstrand som pratade om duktiga överpresterande flickor. Seminariet i sig gav inte så mycket nytt, men vetskapen om att intresset för detta team är så stort gör en både glad och nedslagen. Glad för att kvinnor insett att det är ett problem med duktigheten, men ledsen att det är så många som känner att det är mycket relevant just nu.

De senaste veckorna har jag varit med och skapat eller deltagit i separatistiska kvinnosammanhang och det är fascinerande att se och höra vad som händer då kvinnor samlas för att de är kvinnor. Kvinnors insikter om sig själva som kvinnor, ökar och stärker dem, får dem att se sig själv i ett nytt perspektiv. De ser att det handlar inte bara om mig, och att jag är jag, utan det handlar alltför ofta om att jag är kvinna och som kvinna rör mig här, i denna kultur med alla de kulturella mönster, förväntningar och krav det ställer på mig som kvinna, inte bara som individ. En kvinna sa att hon var överraskad att det plötsligt fanns en plats för henne som hon inte behövde kämpa kämpa sig till eller kämpa om att behålla, utan den fanns vigd till henne, fritt för henne själv att disponera över.
Jag blir glad då jag inser att jag ingår i många tillåtande och accepterande forum, med sorgsen över att det inte är en självklarhet för andra.

I fredags röstade riksdagen om assisterad befruktning skulle begränsas till endast heteropar eller ej. Diskussionerna tidigare hade varit sådana att stödet för en begränsning verkade vara större. Men det visade sig vid själva röstningen bli precis tvärtom. Utan aktivister som lagt ner all sin tid de senaste veckorna för att kämpa för sin rätt till lika behandling inför lagen skulle resultatet kanske inte sett ut som de gjorde, rösterna 105 - 83 mot en begränsning.

Jag är stolt över att vara finländare med tanke på beslutet, men skäms över den debatt där bla. de fundamental kristna och män som befinner sig i manlighetskris fört, eftersom den varit en mycket aggressiv kampanj mot lesbiska och ensamstående kvinnor. Och debatten har återigen synliggjort hur konservativa idéer som finns, speciellt över biologiskt faderskap.

Därför blir beslutet viktigt inte bara för de enskilda kvinnorna och männen som lagen konkret berör, men även symboliskt för vår syn på begreppet familj, kvinnor och män.