Euopeisk feminismaktivism

Man kan fira jul på många olika sätt. Ett val är också att inte fira alls, eller att fira något annat. I år valde jag att festa tillsammans med ca80 feminister från olika länder i Europa och fån ett sydamerikanskt land.

Det som kanske mest överraskar mig då jag träffar feminister från andra länder är att min egen feminism i dess finländska kontext blir ifrågasatt både av mig själv och andra. Varför ser den ut som den gör, varför gör vi på vissa sätt, pratar om vissa saker men inte andra. Samtalet där man har för syfte att bekanta sig med andras feminism blir samtidigt en uppgörelse med den egna synen och den egna aktuella agendan.


Medan vi demonstrerar för finländska kvinnors rätt att föda barn, protesterar man i Tyskland mot det begränsade asylkriterierna inte inbegriper förföljelse på basen av sexualitet och kön. Finland klarar detta år igen inte av att uppfylla sin egen flyktingkvot. Pinsamt.

I Italien hängs en kvinna ut med namn och foto i massmedia och anklagas för att vara prostituerad då hon anmält försök till våldtäkt.

I Tyskland får en kvinna sitt namn och foto publicerat på webben då man internt och anonymt försökt diskutera sexismen inom vänsterrörelsen. Våra problem känns så annorlunda och svåra att greppa. Mina europeiska systrar vågar inte skicka foton över nätet med rädsla för att fotona ska hamna i fel händer och vändas mot dem. De rör sig mer i anarkistiska och antifacistiska kretsar. Deras tilltro till polisen och systemet är likamed noll. I staden vi befann bestod gatureklamen i huvudsak av två mycket avklädda kvinnor som gjorde reklam för två vitt skilda produkter. Dessa bilder skulle inte varit politiskt korrekta att göra reklam med i Finland. Visst finns skillnaden, ibland är den stor, ibland är den hårfin.

Jag har själv upplevt EU:s politik om jämtegrering (gendermainsteaming) som ett steg i rätt riktning, ett sätt att få in jämställdhetsfrågorna i utrymmen och i diskussioner där de tidigare inte ansetts höra hemma. Men då mina tyska systrar berättar hur kvinno- och flickhus läggs ned i jämtegreringens namn ser jag politiken från en annan vinkel. Här i Finland finns i princip inga sådana institutioner som man kan lägga ned. I Tyskland finns ca 340 kvinnohus och av dem är ca 140 självständiga från staten. Hotet är överhängande och jag ser nyttan med att skapa och utbyta kunskap länder emellan. Våra liv ser så olika ut, men det patriakala systemet underordnar oss alla på olika sätt. Hoppas det nya året för mig sig en massa nytt och gott.