Min vän skickade en länk på en intressant typ av drag king/person imitation från ett konservativt land. En Mao Zedong imitation av en 51-åring kinesisk kvinna, Chen Yan.
Läs och var imponerad!
lördag, juni 02, 2007
onsdag, maj 30, 2007
Dricker din baby?
Idag låg ett vitt anonymt kuvert och väntade på mig då jag kom hem. Med lite tex kunde man läsa "uppgiftskälla: befolkningsdatasystemet" och att det var en "teknisk dataleverans från Kauppalehti".
I kuvertet fanns en lila broschyr med en gravid kvinna och en baby med en alkoholfalska i magen och rubriken "Dricker din baby?" Broshyren handlade om vad som kan hända om mamman dricker under graviditeten.
Jaha, tänker jag vad rör det här mig? Och varför skulle jag vänta barn? tänkte jag. Då hittade jag en liten inforunta: "Denna brochyr skickas bl.a. hem till kvinnor i olika åldrar med svenska som modersmål." Och så hänvisar man till vänner, mormödrar, släktingar som kanske känner någon som är gravis och missbrukar alkohol.
En sida i mig tycker jag att det är ett bra initiativ - att det ska vara allas skyldighet att skydda kommande barn, samtidigt känns det jättekonstigt att få det då jag inte egentligen har bekanta med barn eller som är gravida. Eller är det något annat som gör att det känns konstigt?
I kuvertet fanns en lila broschyr med en gravid kvinna och en baby med en alkoholfalska i magen och rubriken "Dricker din baby?" Broshyren handlade om vad som kan hända om mamman dricker under graviditeten.
Jaha, tänker jag vad rör det här mig? Och varför skulle jag vänta barn? tänkte jag. Då hittade jag en liten inforunta: "Denna brochyr skickas bl.a. hem till kvinnor i olika åldrar med svenska som modersmål." Och så hänvisar man till vänner, mormödrar, släktingar som kanske känner någon som är gravis och missbrukar alkohol.
En sida i mig tycker jag att det är ett bra initiativ - att det ska vara allas skyldighet att skydda kommande barn, samtidigt känns det jättekonstigt att få det då jag inte egentligen har bekanta med barn eller som är gravida. Eller är det något annat som gör att det känns konstigt?
måndag, maj 28, 2007
Polackerna, "dom andra"
Teletubies kan vara homosexuella rapporterar en polsk tidning som refereras i ilta sanomat idag. Tragiska öde alltså.
måndag, maj 21, 2007
Förbjud kvinnor i arbetslivet
Ibland känns det som om Finland är så bakom vad gäller jämställdhetsdiskussioner och debatttnivå, men på senare tid har jag förstått att Norge kanske till och med har det sämre ställt. Jag har plötsligt flera bekanta på plats i landet och jo, det är även de som upplyst mig om den konservatia religiösa anti-kvinnoemancipatoriska fraktionen. Den här insändaren från tidningen Rogalandavis publicerad i april, tror jag inte ens att skulle publiceras i Finland, rätta mig om jag har fel - men så konservativa kommer nog inte fram här.
"
Nordiskt institut för kön och kvinnoforskning finns på plats i Oslo. Det behövs nog. Tyvärr.
"
(bildtext) Et forbud mot kvinner i arbeidslivet vile ikke bare løst klimaproblemene i verden over natten, men parkenog gikk familiene ett sundt og godt kosthold, skriver Tom B. Erichsen.
Kvinnen brakte synden till Jorden da hun tok seg av det forbudte eplet, og synden har vært blant oss siden. I våre dager manifesterrer sunden seg gjennom blant annet klimaendinger og en feilslått ernæringspolitikk, og det er utrolig at ingen politikere eller forskere setter fingeren på det egetnlige problemet; kvinner i arbetidslivet.
Før den industrielle revolusjon var mannen yrkesaktiv, og aktiviteten var i småskala bedrifter og. enkeltforetak med sværtbegrehsede utslipp. De store krigene tvang fram en industriell produksjon og kvinner så sitt snitt til å trenge seg inn i arbetidslivet. En kan vell på sett og vis anta at de to store krigenes omfang ble muliggjort nettopp av dette.
Etter krigene hadde denne synden gitt kvinnene blod på tann, og flukten fra hjemmet
ikke bare fortsatte men eskalerte, slik at omtrent alle kvinner i dag likestiller seg med mannen og forsoker ta hans plass i den tidligere guddommelige ordning.
Hva medforer dette? Ikke bare er produksjonen direkte mangedoblet, og således utslippene gjennom dette, men transporten av millioner av kvinner.medforer også atter en eksplosiv økning i utslippene gjennom dette, men transporten av millioner av kvinner medfører også atter en eksplsiv økning i utslipp. Dette forsterkes i tillegg av at kvinner ofta har gamle og svært forurensende biler, og har et kjøremønster som ytterligare forverrer dete. Et annet aspekt ved dette er at resten av familien tvinges over på ferdig- og hurtigmat som også
produseres på miljomessig uheldige måter. Dette medforer også den store grad av feilernmring en ser blant menn og ungei dag, med vekt problemer og dårlig tannhelse.
Et av mange andre negative aspekter veal dette er jo behovet for barnehager og den transport dette medforer. Er så dette nodvendig når vi ser på skadevirkningene? Familienesokte forbruk går i all mot kvinner i ar villeikke bare lost klimaproblemene i verden over natten~ men også gjort en slutt på barnehagekoer og unodigkjoring, halvert bilparken og gikk familiene ett sundt og godt kosthold.
Andre goder for samfunnet ville vert lavere pensjonsforpliktelser, fæerre skilsmisser, færre alenemsdre, flere innvandrere i arbeid og mindre homofili.
Jeg håper politikerne nå vil ta dette seriost opp oglose problemene meddagens synd.
Tom B. Erichsen"
Nordiskt institut för kön och kvinnoforskning finns på plats i Oslo. Det behövs nog. Tyvärr.
fredag, maj 18, 2007
Finns det politiskt korrekta barnböcker?
Jag läste just en mycket intressant artikel om barnböcker med genusglasögon i Svenska dagbladet.
Samtidigt känns det som dessa könsöverskridande roller funnits och nog spelat en viktig roll för exempelvis mig. För visst är Ronja, Lotta på Bråkmakargatan, Pippi, Madicken, Kitty, Fem-böckerna, Grottbjörnensfolk böckerna och Alfons berättelser om barn/unga (främst kvinnor) som, bryter mot duktiga/blyga/ordentliga/snälla flickan idealet.
En vän berättade också för ett tag sen hur hon läsa Bamse och varit helt chockad över att man bröt så mycket mot könsrollerna. Hon hade läst det numret där det berättas att Bamse brukar hjälpa Brummelisa i skogen då barnen är hemma hos endera Lille Skutt eller Nicolina. Både Bamse och Brummelisa samt Lille Skutt och Nicolina turades om att ta hand om barnen. Jag var helt förstummad av att höra att Bamse är så nydanande. Jag har inte egentligen som vuxen reflekterat över, eller ens läst i Bamse - så jag vet inte om det ´är en ny grej eller om Bamse alltid varit alternativ.
Självklart är böckerna som beskrivs i artikeln av helt annan politisk kaliber än de jag läste som barn. Jag tycker att det är underbart att läsa om att barnböcker kan vara queer! Perfekta presenter till nya kusiner, gudbarn och kompisars nyfödda.
Samtidigt känns det som dessa könsöverskridande roller funnits och nog spelat en viktig roll för exempelvis mig. För visst är Ronja, Lotta på Bråkmakargatan, Pippi, Madicken, Kitty, Fem-böckerna, Grottbjörnensfolk böckerna och Alfons berättelser om barn/unga (främst kvinnor) som, bryter mot duktiga/blyga/ordentliga/snälla flickan idealet.
En vän berättade också för ett tag sen hur hon läsa Bamse och varit helt chockad över att man bröt så mycket mot könsrollerna. Hon hade läst det numret där det berättas att Bamse brukar hjälpa Brummelisa i skogen då barnen är hemma hos endera Lille Skutt eller Nicolina. Både Bamse och Brummelisa samt Lille Skutt och Nicolina turades om att ta hand om barnen. Jag var helt förstummad av att höra att Bamse är så nydanande. Jag har inte egentligen som vuxen reflekterat över, eller ens läst i Bamse - så jag vet inte om det ´är en ny grej eller om Bamse alltid varit alternativ.
Självklart är böckerna som beskrivs i artikeln av helt annan politisk kaliber än de jag läste som barn. Jag tycker att det är underbart att läsa om att barnböcker kan vara queer! Perfekta presenter till nya kusiner, gudbarn och kompisars nyfödda.
onsdag, maj 16, 2007
Feministtapet
Konstgruppen Megafåns feministtapet är nu klar.
Sedan en vecka tillbaka kan Feministtapeten ses på Bildkonstakademins slutarbetsutställning i Tennispalatsets museum 9.5. - 3.6.2007.
Om man är deltagit i projektet kan man hämta ut sin tapet i infodisken och vi uppmanas att tapetsera vår omgivning. Så vad väntar vi på?
Sedan en vecka tillbaka kan Feministtapeten ses på Bildkonstakademins slutarbetsutställning i Tennispalatsets museum 9.5. - 3.6.2007.
Om man är deltagit i projektet kan man hämta ut sin tapet i infodisken och vi uppmanas att tapetsera vår omgivning. Så vad väntar vi på?
måndag, maj 14, 2007
söndag, maj 13, 2007
Morsdag
Jag läste i Hbl igår om morsdag där det bla. nämndes att den infördes av högern som en motsvarighet till vänsterns kvinnodag den 8 mars. Jag har aldrig egentligen funderat bakgrunden till morsdag och tänkte att innan jag ringer min egen mamma så ska jag kolla upp det här ordentligt. Nu har jag suttit och surfat och läst om morsdag och det finns ju hur mycket som helst att gräva ur. Bakgrunden till morsdag varierar från land och även dagen då den firas, alltifrån det antika Grekland eller Rom, amerikanska inbördeskriget och kristen brittisk tradition.
-de flesta länder som firar morsdag gör det andra söndagen i mars, som här i Finland (andra länger från wikipedia: Anguilla, Aruba, Australia, Austria, Bahamas, Barbados, Bangladesh, Belgium, Belize, Bermuda, Bonaire, Brazil, Brunei, Canada, Chile, China, Colombia, Cuba, Croatia, Curaçao, Cyprus, Czech Republic, Denmark, Ecuador, Estonia, Germany, Ghana, Greece, Grenada, Honduras, Hong Kong, Iceland, India, Bulgaria, Italy, Jamaica, Japan, Latvia, Malta, Malaysia, The Netherlands, New Zealand, Peru, Philippines, Puerto Rico, Singapore, Slovakia, South Africa, St. Lucia, Suriname, Switzerland, Taiwan, Trinidad and Tobago, Turkey, United States, Uruguay, Venezuela, Zimbabwe , Pakistan)
- Denna dags uppkomst är kopplat till Anna Jarvis. Hon ses som förmodern till morsdag då hon 1907 hedrade sin mor, en kvinnokämpe som arbetat för en kvinnoarbetar dag och bättre förhållande för kvinnor under amerikanska inbördeskriget. Jarvis hade inspireras av engelskan Julia Ward Howe som 1870 proklamerade för en morsdag i fredens tecken. Morsdagskonceptet spreds genom metodistkyrkan Jarvis var aktiv i och flera delstater införde morsdagar. 1914 utlyste president Woodrow Wilson en allmän morsdag då man skulle flagga för att hedra de mödrar vars söner dött i kriget. Nio år senare inledde Jarvis en kampanj mot kommersialiseringen av morsdag, men utan resultat. Idag är morsdagen en av de mest kommersialiserade dagarna enligt Wikipedia
-De flesta östeuropeiska länder firar på 8mars morsdag, vilken anknyter till den socialistiska rörelsen.
-Sverige firar den sista söndagen i maj tillsammans med Frankrike, Dominikanska Republiken, Haiti, Marocko och Algeriet. Och i Norge den andra söndagen i februari. Jag hittar ingen förklaring varför de nordiska länderna skiljer sig åt vad gäller firandet.
Fars dag däremot, firas samtidigt i hela Skandinavien, förutom i Danmark där de firar den 5 juni.
Så det kanske är bäst att själv motivera sitt eget firande/icke firande av morsdag.
-de flesta länder som firar morsdag gör det andra söndagen i mars, som här i Finland (andra länger från wikipedia: Anguilla, Aruba, Australia, Austria, Bahamas, Barbados, Bangladesh, Belgium, Belize, Bermuda, Bonaire, Brazil, Brunei, Canada, Chile, China, Colombia, Cuba, Croatia, Curaçao, Cyprus, Czech Republic, Denmark, Ecuador, Estonia, Germany, Ghana, Greece, Grenada, Honduras, Hong Kong, Iceland, India, Bulgaria, Italy, Jamaica, Japan, Latvia, Malta, Malaysia, The Netherlands, New Zealand, Peru, Philippines, Puerto Rico, Singapore, Slovakia, South Africa, St. Lucia, Suriname, Switzerland, Taiwan, Trinidad and Tobago, Turkey, United States, Uruguay, Venezuela, Zimbabwe , Pakistan)
- Denna dags uppkomst är kopplat till Anna Jarvis. Hon ses som förmodern till morsdag då hon 1907 hedrade sin mor, en kvinnokämpe som arbetat för en kvinnoarbetar dag och bättre förhållande för kvinnor under amerikanska inbördeskriget. Jarvis hade inspireras av engelskan Julia Ward Howe som 1870 proklamerade för en morsdag i fredens tecken. Morsdagskonceptet spreds genom metodistkyrkan Jarvis var aktiv i och flera delstater införde morsdagar. 1914 utlyste president Woodrow Wilson en allmän morsdag då man skulle flagga för att hedra de mödrar vars söner dött i kriget. Nio år senare inledde Jarvis en kampanj mot kommersialiseringen av morsdag, men utan resultat. Idag är morsdagen en av de mest kommersialiserade dagarna enligt Wikipedia
-De flesta östeuropeiska länder firar på 8mars morsdag, vilken anknyter till den socialistiska rörelsen.
-Sverige firar den sista söndagen i maj tillsammans med Frankrike, Dominikanska Republiken, Haiti, Marocko och Algeriet. Och i Norge den andra söndagen i februari. Jag hittar ingen förklaring varför de nordiska länderna skiljer sig åt vad gäller firandet.
Fars dag däremot, firas samtidigt i hela Skandinavien, förutom i Danmark där de firar den 5 juni.
Så det kanske är bäst att själv motivera sitt eget firande/icke firande av morsdag.
måndag, maj 07, 2007
Plats i historien
Jag läser just nu " Den flygande feministen - och andra minnen från 70talet" av Pia Ingström och det känns som om man får ett grepp om historien. Den historien som man är en del av som feministaktivist. Men som på något sätt göms i människor och inte är synligt i historien.
Det jag som feminist fått höra är saker som används för att trycka ner mig och feminismen som - "är du en sån där kvinnosakskvinna?", -"jag har då aldrig förstått det där med att bränna bh:ar" eller -"jag har inget behov av att sitta i ring och kolla in min fitta". Men det är ju inte feminism för mig, i min dagliga verklighet - samtidigt som det är det som påtrycks mig. Och inte vet jag alltid varifrån alla dessa bilder kommer, för det är inget jag läst om i historieboken.
Men i Ingströms bok förklaras många saker, helheter skapas av fragment och den mångskiftande kampen för kvinnors rättigheter synliggörs. Det är omöjligt att bortse från logiken i kvinnornas handlande, hur viktigt det blir att samlas och se sig som det kön de alltid behandlats för, men främst energin och entusiasmen för att förändra bilden av kvinnan och därmed frigöra sig från ett patriarkat förtryck. I boken får vi följa olika nätverk och enskilda kvinnors deltagande och upplevelser av det som hände då. Tankarna och jämförelserna görs lätt för mig vad beträffande min egen feminism och de grupper och sammanhang jag rör mig i.
Det känns viktigt att se var man placerar sig i historien och vad som gjorts, tänkts och varit före. Bara då ser man framstegen och ser tydligare den röda tråden i kvinnokampen. För tyvärr är det en kamp och inte en rättighet att få vara den man är.
Än idag.
Det jag som feminist fått höra är saker som används för att trycka ner mig och feminismen som - "är du en sån där kvinnosakskvinna?", -"jag har då aldrig förstått det där med att bränna bh:ar" eller -"jag har inget behov av att sitta i ring och kolla in min fitta". Men det är ju inte feminism för mig, i min dagliga verklighet - samtidigt som det är det som påtrycks mig. Och inte vet jag alltid varifrån alla dessa bilder kommer, för det är inget jag läst om i historieboken.
Men i Ingströms bok förklaras många saker, helheter skapas av fragment och den mångskiftande kampen för kvinnors rättigheter synliggörs. Det är omöjligt att bortse från logiken i kvinnornas handlande, hur viktigt det blir att samlas och se sig som det kön de alltid behandlats för, men främst energin och entusiasmen för att förändra bilden av kvinnan och därmed frigöra sig från ett patriarkat förtryck. I boken får vi följa olika nätverk och enskilda kvinnors deltagande och upplevelser av det som hände då. Tankarna och jämförelserna görs lätt för mig vad beträffande min egen feminism och de grupper och sammanhang jag rör mig i.
Det känns viktigt att se var man placerar sig i historien och vad som gjorts, tänkts och varit före. Bara då ser man framstegen och ser tydligare den röda tråden i kvinnokampen. För tyvärr är det en kamp och inte en rättighet att få vara den man är.
Än idag.
fredag, maj 04, 2007
2 kön är 1 för mycket
Jag blev bjuden på teater i onsdags. Teaterhögskolans svenska linjens pjäs som gjorts som nordiskt samarbete. Pjäsen "2 kön är 1 för mycket" baserar sig på Valerie Solanas SCUM manifest. Alltså inte på Sara Stridsbergs "Drömfakulteten" som däremot pjäsen "Valerie Jean Solana blir president i Amerika" som nu också går och var verkligen bra.
Onsdagens pjäs var fysisk och med sång och gav därför mycket mer utrymme för egna tolkningar och reflektioner. På gott och ont. Första delen av pjäsen bestod av läsningar ur manifestet, av symbolspråk där makt, sex, våld, kroppar och frigörelse var genomgående teman. Andra akten var en vision om en värld med bara kvinnor, utan makt, avundsjuka, förnedring, sex, straff och våld. Andra akten utmanade föreställningen om det goda systerskapet och dess vision- skakade om och slätade sen över- och lämnade i allafall mig, men även flera andra med en obehaglig känsla man inte kunde ta på. Viktiga känslor att konkretisera i ord och spinna vidare på.
Onsdagens pjäs var fysisk och med sång och gav därför mycket mer utrymme för egna tolkningar och reflektioner. På gott och ont. Första delen av pjäsen bestod av läsningar ur manifestet, av symbolspråk där makt, sex, våld, kroppar och frigörelse var genomgående teman. Andra akten var en vision om en värld med bara kvinnor, utan makt, avundsjuka, förnedring, sex, straff och våld. Andra akten utmanade föreställningen om det goda systerskapet och dess vision- skakade om och slätade sen över- och lämnade i allafall mig, men även flera andra med en obehaglig känsla man inte kunde ta på. Viktiga känslor att konkretisera i ord och spinna vidare på.
tisdag, maj 01, 2007
Jämställdhetsombudsmannen
Jag har inte sett något mer än detta om vår nya jämställdhetsman. Få se om det hörs något mer den här veckan.
*
08.03.2007
Pressmeddelande 105/2007
Vicehäradshövding Pirkko Mäkinen blir jämställdhetsombudsman
Statsrådet har i dag utnämnt vicehäradshövding Pirkko Mäkinen till tjänsten som jämställdhetsombudsman för en femårsperiod från och med 1.5.2007.
Mäkinen har arbetat vid social- och hälsovårdsministeriet sedan år 1987. Hon har också tidigare arbetat som jämställdhetsombudsman under åren 1995–2002. Mäkinen arbetade som kanslichef för riksdagens justitieombudsmans kansli åren 2002–2006.
*
08.03.2007
Pressmeddelande 105/2007
Vicehäradshövding Pirkko Mäkinen blir jämställdhetsombudsman
Statsrådet har i dag utnämnt vicehäradshövding Pirkko Mäkinen till tjänsten som jämställdhetsombudsman för en femårsperiod från och med 1.5.2007.
Mäkinen har arbetat vid social- och hälsovårdsministeriet sedan år 1987. Hon har också tidigare arbetat som jämställdhetsombudsman under åren 1995–2002. Mäkinen arbetade som kanslichef för riksdagens justitieombudsmans kansli åren 2002–2006.
lördag, april 28, 2007
Jämställdhet , bah! pyttsan!
Visst visste vi väl att det var något lurt med majoritet kvinnor i regeringen (12/8). Utskottsordförandena är nu tillsatta, 4 av 16 är kvinnor. Jämställdhetsutskottets nya ordförande, Arto Satonen (saml), anser inte att det är problematiskt med de många manliga utskottsordförandena, med hänvisning till att det ju sitter en kvinnlig majoritet i regeringen. Nähä, som om 40%män i regeringen är det samma som 25%kvinnor på utskottsordförandeplatser. Knappast.
Samtidigt hör man regeringssnacket om att begränsa president Tarja Halonens makt i utrikesfrågor.
Hallå, kan det liksom bli mera uppenbart hur man försöker kompensera upp kvinnors ökande makt och inte intresserar sig av jämn könsrepresentation!
I dagens Hesari kan man läsa om vår nya jämställdhetsministers radikalfeministiska agenda. Stefan Wallin säger att för honom innebär målet att kvinnor och män är i alla sammanhang, både i familjelivet och i arbetet, i en helt jämställd situation och att män och kvinnor har samma förusättningar att klara sig i livet.
Det är ju skönt att veta att det i regeringen sitter dessutom en feministisk man. Men det kompenserar inte upp frånvaron av nyanserad diskussion om kön.
Samtidigt hör man regeringssnacket om att begränsa president Tarja Halonens makt i utrikesfrågor.
Hallå, kan det liksom bli mera uppenbart hur man försöker kompensera upp kvinnors ökande makt och inte intresserar sig av jämn könsrepresentation!
I dagens Hesari kan man läsa om vår nya jämställdhetsministers radikalfeministiska agenda. Stefan Wallin säger att för honom innebär målet att kvinnor och män är i alla sammanhang, både i familjelivet och i arbetet, i en helt jämställd situation och att män och kvinnor har samma förusättningar att klara sig i livet.
Det är ju skönt att veta att det i regeringen sitter dessutom en feministisk man. Men det kompenserar inte upp frånvaron av nyanserad diskussion om kön.
onsdag, april 25, 2007
Kränkning som vardag
Idag sa en 13-årig flicka att hon får höra av pojkarna att hon är en kossa varje dag i skolan. En annan sa att tjejer kan få höra att det inte får vara med för att de är för tjocka, trots att killen som säger det är mycket tjockare. Igår berättade en 14-årig flicka att killarna skriker att tjejerna är feta och klagar på deras utseenden. Att man gärna skulle vilja se ut som någon annan och att vissa dagar känner man sig extra ful.
Då man pratar om att killarn inte presterar i skolan, så kanske en del orsak är att det är så upptagna med andra saker, såsom att hacka ner på alla andra. Det som istället är alarmerande är att flickorna fortfarande orkar prestera så bra. Det osynliggör den skit och de vardagliga kränkningar de går genom, eller det som de själv utsätter sig för genom att kritisera sitt utseende.
Då man pratar om att killarn inte presterar i skolan, så kanske en del orsak är att det är så upptagna med andra saker, såsom att hacka ner på alla andra. Det som istället är alarmerande är att flickorna fortfarande orkar prestera så bra. Det osynliggör den skit och de vardagliga kränkningar de går genom, eller det som de själv utsätter sig för genom att kritisera sitt utseende.
tisdag, april 24, 2007
Kvinnohat i kolumnform
I detta land, känt bland annat för sin tystnad, ramlar det ibland ut vilken skit som helst ur misogynister som dessutom får spaltmetrar. Iltalehti (motsvarighet till Aftonblandet och Expressen) har nu publicerat två vidriga kolumner av Aarnio Laitinen. Den första publicerades 14.4 hette "Lattarinnat-tyrannit" (Plattbröst-tyrannerna) och handlar om hur plattbröstade är ett problem i vårt samhälle i form av socialdemokratiska och gröna feminister. Kolumnen som överhuvudtaget inte grundar sig på fakta utan är snarare nån sumppig sörja av kvinnohat innehåller även personnamn ur politiken vilket garanterat är utanför all tidningsetik. Följande artikel publicerades en vecka senare (21.4) med rubriken "Kurja pokerikasi"(En bedrövlig pokerhand) och "diskuterar" de nya regeringen. Kvinnomajoriteten har inte gått Laitinen förbi som pratar om blondinkvot, att kompetenta män blivit utanför regeringen pga av sitt kön, att feministerna luras att tro att kvinnorna har makt då den egentligen koncentreras till färre män osv.
Varför ska sån här skit publiceras? Förhoppningsvis är kolumnerna så absurda att ingen kan ta åt sig, men tyvärr hör nog inte största delarna av Iltalehtis kundgrupp de mest kritiska. Läs ex. diskussionsinlägg. Suck.
Det skulle aldrig vara möjligt att publicera en liknande kolumn utan att bli kallad manshatare. I Sverige skulle detta dessutom vara så icke-pk. Man hör ofta sägas att män inte kan vara lika kritiska mot kvinnor och kvinnor är mot män. Men i dessa fall bevisar nog motsatsen.
Varför ska sån här skit publiceras? Förhoppningsvis är kolumnerna så absurda att ingen kan ta åt sig, men tyvärr hör nog inte största delarna av Iltalehtis kundgrupp de mest kritiska. Läs ex. diskussionsinlägg. Suck.
Det skulle aldrig vara möjligt att publicera en liknande kolumn utan att bli kallad manshatare. I Sverige skulle detta dessutom vara så icke-pk. Man hör ofta sägas att män inte kan vara lika kritiska mot kvinnor och kvinnor är mot män. Men i dessa fall bevisar nog motsatsen.
måndag, april 23, 2007
Tvåsamhetsnormen del 2
Den där lördagskvällen diskuterades inte bara de äldre generationernas oförståelse, utan även vår egen generations uppenbara blindhet.
Och då menar jag exempelvis den romantiska tvåsamheten som norm. Även fast vår generation i princip accepterat fenomen som one-night-stand, kk:n eller liknande lever bilden kvar att en singel alltid letar efter den rätte. Att allt man gör där emellan är ett tidsfördriv, en paus från det riktiga, ett sätt att tillfredställa sig för stunden, men inget stadium man skulle välja framför den "rätte".
Bilden att en man och kvinna inte kan vara "bara" vänner, finns även som motsvarighet i hbtl-kretsar. De gånger vår generation ändå skulle se att vänskap nog är möjlig, så har den ändå bestämda gränser och möjligheten att se skillnad på vänskap och vänskap, eller relation och relation är nästintill omöjlig. Man kunde ju tycka att det säkert skulle vara lättast att strunta i alla definitioner och göra, känna och vara som man vill.
Men hur gör man i en värld där allting utgår ifrån kategoriseringar? Där man gång på gång får höra i debatter att människan har ett behov av att kategorisera. Kommer det att bli vår generations stora dilemma? Att vi vet vad vi inte vill, men kan inte få tag på det vi vill pga. av all uteslutande och normativ kategorisering. Kategorisering blir som en paradox i ett samhälle som så starkt förespråkar individualism. Hur ska jag kunna ses och se mig själv som människa om jag konsekvent måste läggas in i facket man eller inte man, hetero eller inte hetero, tvåsamhet eller inte tvåsamhet, där det inom varje gruppering hittas en ny hierarki om vad som är normativt och vad det innebär.
Vi diskuterade en ovilja att definiera, men ett tryck på att positionera sig och som går igen i formulär vi fyller i, i min cv, på släktmiddagar, bland vänner och även bland dem, som utsäger sig att vara de som inte förespråkar identitetsnormativitet.
Sedan stängde caféet för natten och vi fem måste gå, trots att diskussionen inte var avslutad, frågorna inte besvarade. Men med varandras nya kontaktuppgifter.
Och då menar jag exempelvis den romantiska tvåsamheten som norm. Även fast vår generation i princip accepterat fenomen som one-night-stand, kk:n eller liknande lever bilden kvar att en singel alltid letar efter den rätte. Att allt man gör där emellan är ett tidsfördriv, en paus från det riktiga, ett sätt att tillfredställa sig för stunden, men inget stadium man skulle välja framför den "rätte".
Bilden att en man och kvinna inte kan vara "bara" vänner, finns även som motsvarighet i hbtl-kretsar. De gånger vår generation ändå skulle se att vänskap nog är möjlig, så har den ändå bestämda gränser och möjligheten att se skillnad på vänskap och vänskap, eller relation och relation är nästintill omöjlig. Man kunde ju tycka att det säkert skulle vara lättast att strunta i alla definitioner och göra, känna och vara som man vill.
Men hur gör man i en värld där allting utgår ifrån kategoriseringar? Där man gång på gång får höra i debatter att människan har ett behov av att kategorisera. Kommer det att bli vår generations stora dilemma? Att vi vet vad vi inte vill, men kan inte få tag på det vi vill pga. av all uteslutande och normativ kategorisering. Kategorisering blir som en paradox i ett samhälle som så starkt förespråkar individualism. Hur ska jag kunna ses och se mig själv som människa om jag konsekvent måste läggas in i facket man eller inte man, hetero eller inte hetero, tvåsamhet eller inte tvåsamhet, där det inom varje gruppering hittas en ny hierarki om vad som är normativt och vad det innebär.
Vi diskuterade en ovilja att definiera, men ett tryck på att positionera sig och som går igen i formulär vi fyller i, i min cv, på släktmiddagar, bland vänner och även bland dem, som utsäger sig att vara de som inte förespråkar identitetsnormativitet.
Sedan stängde caféet för natten och vi fem måste gå, trots att diskussionen inte var avslutad, frågorna inte besvarade. Men med varandras nya kontaktuppgifter.
söndag, april 22, 2007
Tvåsamhetsnormen del 1
Igår hade jag en av de mest inspirerade diskussionerna på länge. Jag sprang i hop med en gammal vän och hennes vänner, hungern tog oss till ett café på Folkungagatan på Söder. Diskussionen ville aldrig ta slut och jag måste därför referera och fortsätta den här och nu.
Michael Kimmel, manlighetsforskare, berättade om hur hans egen generation, inklusive han själv är med och förhindrar en förändrad syn på kvinnor och män genom att exempelvis inte förstå "cross-sex-friendship". Att han själv ifrågasatt sin sons vänskap med en jämnårig flicka bottnar i den ålderdomliga idén om att män och kvinnor inte kan vara "bara" vänner. Och visst är det ett nytt fenomen; för hundra år sedan var det mycket mer ovanligt att kvinnor och män var vänner eftersom kvinnorna varken hade rösträtt eller fick studera i samma utsträckning som män, hade man inte heller möjlighet att bygga upp vänskapsband på det sätt som är möjligt idag. Och även om mina föräldrars generation var den första som kunde göra det, möttes de av fördomar av sina föräldrar och vänner eller så var de just en av de vänner som inte kunde förstå att en man och kvinna kunde vara vänner.
För hundra år sedan var det mycket svårare att leva som singel, klaga på sin hopplösa man/kvinna eller att skilja sig. Mina föräldrars generation var de första som faktiskt kunde skilja sig ur kärnfamiljen, som inte av ekonomiska orsaker måste stanna kvar. Vår generation är de barn som växt upp de första familjerna som splittrades, och idag leder vart annat äktenskap i skilsmässa och många lever med bonus barn och bonus föräldrar. Regnbågsfamiljer diskuteras, syns och existerar - min generation ser den normerade kärnfamiljen sättas i gungning och många alternativ öppnas upp. Men även de är begränsade eftersom tvåsamhetens tvingande diskurs är stark, även i nybildade eller regnbågsfamiljer.
Tvåsamheten och kärnfamiljen existerar fortfarande som ett ideal för många, men kraven nya. Du ska skaffa dig en utbildning, inleda karriären, hitta dig en jämställd man/kvinna och skaffa barn innan den biologiska klockan slutat ticka.
Om du inte lyckas är det dig det är fel på, om mannen inte är jämställd, så var det du som valde fel, om barnen blir kriminella så är det även ditt fel (endera var du hemma och skämde bort dem, eller så var du aldrig närvarande utan tänkte bara på din karriär).
Mina far- och morföräldrars generation gifte sig inte alltid av kärlek, mina föräldrars generation kunde det. Mina föräldrars generation kunde också klaga på min respektive, diskutera och hota om skilsmässa. Men ändå var det många som stannade kvar. Min generation förstår inte hur man stannar kvar hos en partner man bara klagar på, en partner som man en gång gift sig med av kärlek. Vi förstår inte och vi frågar, men får inte några rationella svar.
En 15-årig flicka sade: då en mamma och pappa jobbar lika mycket och sen kommer hem så lagar mamman mat, diskar, tvättar och städar medan pappan ligger på soffan. Varför är det så? Ja, hur kommer det sig att en generation som faktiskt kan skilja sig, inte gör det? Varför går hon inte brukade vi fråga oss kvinnan som stannade kvar i förhållandet där mannen misshandlade henne? Sedan fick vi lära oss de komplicerade processerna och förstod.
En av tjejerna berättade om Tobbe, som jobbade som grävmaskinsförare och som på lunchrasten packade upp sin matlåda och irriterat anmärkte på att frugan hans inte fattade att han inte gillade leverpastej. Han frågade om någon annan ville ha en, för han äter dessutom bara 7 och inte 10 som hon packar ner. Om ingen jobbarkompis tog en macka så slängde ha dem. En av männen frågade då honom om varför han inte sa till att han inte ville ha leverpastej eller 10 mackor. Tobbe svarade att det inte var någon idé och att det bara blir ett jävla liv.
Vi frågade oss a)varför brer frun mannens mackor? b)varför kan dessa två, som en gång gift sig av kärlek, inte diskutera detta problem med mackorna? c) hur kommer det sig at tuffa Tobbe plötsligt låter framstå att frun bara bestämmer och han inte kan göra någonting? Som att exempelvis breda sina mackor själv?
Varför går han inte? Varför lämnar han inte kvinnan som inte ens kan respektera att han inte vill ha några leverpastejsmackor? Vilka processer finns det i detta och många andra förhållanden som min generation hört om, kanske i vår egen familj, på sommarjobbet, på arbetsplatsen, på släktfester osv.
Vi tjejer ansåg att vi inte visste vad som var mest absurt. Det att en man i 30-40-årsåldern inte brer sina mackor själv och dessutom har mage att klaga på det sätt frun gör det. Eller det att frun inte respekterar sin mans mackönskningar.
Är det tvåsamhetens tvingade diskurs - så som en frånvaro av andra rollmodeller att leva sitt liv ihop, en rädsla för att bli ensam eller är det en vanmakt inför hela situationen där en man/kvinna förlorat makten över sitt liv?
Kimmel menade att det är viktig att vi kommer ihåg att kvinnorörelsen är den mest lyckade sociala rörelsen genom tiderna, från att inte ens ha haft rösträtt, kan kvinnor idag sitta på världen ledande positioner. Kvinnors förhållande har förändrats ofantligt. Men på vilket sätt har mäns syn på sig som man, sina möjligheter och mans ideal. Knappt någonting på tre generationer. Kimmel menade att han växt upp med samma ideal som sin far och han ser sin son gå samma väg.
-En man ska inte ha något med kvinnlighet/kärringhet att göra dvs. det fult/mindre värt(jo, det håller på luckras upp men mycket långsamt iom. pappaledigheten, män på dagis men det alla män godkänner det inte som något bra eller eftersträvansvärt).
-En man ska fortfarande egoistiskt ta för sig av välstånd och rikedom,
-En man ska klara allt själv och ensam, både kriser och problem.
-En man ska skita i andra och ta risker och ge sig ut i det okända.
Sitter kanske Tobbe fast i vår manlighetsnorm? Baserar sig grundvalarna i mina föräldrars generations fortfarande på heteronormen som de tvingar på sina barn, även fast kärnfamiljen splittrats? Sitter kvinnorna fortfarande fast i 50-tales duktighets ideal där hemmet ska skina och ungarna vara rena trots att hon nu dessutom har ett heltidsjobb?
Jag tror att svaret på alla frågor är ja. Och frågan är alltså nu, vad ska jag göra för att inte påverkas av mina föräldrars heteronormativitets hysteri och inte göra samma fel som våra mammor men med dessutom en karriär på köpet?
Michael Kimmel, manlighetsforskare, berättade om hur hans egen generation, inklusive han själv är med och förhindrar en förändrad syn på kvinnor och män genom att exempelvis inte förstå "cross-sex-friendship". Att han själv ifrågasatt sin sons vänskap med en jämnårig flicka bottnar i den ålderdomliga idén om att män och kvinnor inte kan vara "bara" vänner. Och visst är det ett nytt fenomen; för hundra år sedan var det mycket mer ovanligt att kvinnor och män var vänner eftersom kvinnorna varken hade rösträtt eller fick studera i samma utsträckning som män, hade man inte heller möjlighet att bygga upp vänskapsband på det sätt som är möjligt idag. Och även om mina föräldrars generation var den första som kunde göra det, möttes de av fördomar av sina föräldrar och vänner eller så var de just en av de vänner som inte kunde förstå att en man och kvinna kunde vara vänner.
För hundra år sedan var det mycket svårare att leva som singel, klaga på sin hopplösa man/kvinna eller att skilja sig. Mina föräldrars generation var de första som faktiskt kunde skilja sig ur kärnfamiljen, som inte av ekonomiska orsaker måste stanna kvar. Vår generation är de barn som växt upp de första familjerna som splittrades, och idag leder vart annat äktenskap i skilsmässa och många lever med bonus barn och bonus föräldrar. Regnbågsfamiljer diskuteras, syns och existerar - min generation ser den normerade kärnfamiljen sättas i gungning och många alternativ öppnas upp. Men även de är begränsade eftersom tvåsamhetens tvingande diskurs är stark, även i nybildade eller regnbågsfamiljer.
Tvåsamheten och kärnfamiljen existerar fortfarande som ett ideal för många, men kraven nya. Du ska skaffa dig en utbildning, inleda karriären, hitta dig en jämställd man/kvinna och skaffa barn innan den biologiska klockan slutat ticka.
Om du inte lyckas är det dig det är fel på, om mannen inte är jämställd, så var det du som valde fel, om barnen blir kriminella så är det även ditt fel (endera var du hemma och skämde bort dem, eller så var du aldrig närvarande utan tänkte bara på din karriär).
Mina far- och morföräldrars generation gifte sig inte alltid av kärlek, mina föräldrars generation kunde det. Mina föräldrars generation kunde också klaga på min respektive, diskutera och hota om skilsmässa. Men ändå var det många som stannade kvar. Min generation förstår inte hur man stannar kvar hos en partner man bara klagar på, en partner som man en gång gift sig med av kärlek. Vi förstår inte och vi frågar, men får inte några rationella svar.
En 15-årig flicka sade: då en mamma och pappa jobbar lika mycket och sen kommer hem så lagar mamman mat, diskar, tvättar och städar medan pappan ligger på soffan. Varför är det så? Ja, hur kommer det sig att en generation som faktiskt kan skilja sig, inte gör det? Varför går hon inte brukade vi fråga oss kvinnan som stannade kvar i förhållandet där mannen misshandlade henne? Sedan fick vi lära oss de komplicerade processerna och förstod.
En av tjejerna berättade om Tobbe, som jobbade som grävmaskinsförare och som på lunchrasten packade upp sin matlåda och irriterat anmärkte på att frugan hans inte fattade att han inte gillade leverpastej. Han frågade om någon annan ville ha en, för han äter dessutom bara 7 och inte 10 som hon packar ner. Om ingen jobbarkompis tog en macka så slängde ha dem. En av männen frågade då honom om varför han inte sa till att han inte ville ha leverpastej eller 10 mackor. Tobbe svarade att det inte var någon idé och att det bara blir ett jävla liv.
Vi frågade oss a)varför brer frun mannens mackor? b)varför kan dessa två, som en gång gift sig av kärlek, inte diskutera detta problem med mackorna? c) hur kommer det sig at tuffa Tobbe plötsligt låter framstå att frun bara bestämmer och han inte kan göra någonting? Som att exempelvis breda sina mackor själv?
Varför går han inte? Varför lämnar han inte kvinnan som inte ens kan respektera att han inte vill ha några leverpastejsmackor? Vilka processer finns det i detta och många andra förhållanden som min generation hört om, kanske i vår egen familj, på sommarjobbet, på arbetsplatsen, på släktfester osv.
Vi tjejer ansåg att vi inte visste vad som var mest absurt. Det att en man i 30-40-årsåldern inte brer sina mackor själv och dessutom har mage att klaga på det sätt frun gör det. Eller det att frun inte respekterar sin mans mackönskningar.
Är det tvåsamhetens tvingade diskurs - så som en frånvaro av andra rollmodeller att leva sitt liv ihop, en rädsla för att bli ensam eller är det en vanmakt inför hela situationen där en man/kvinna förlorat makten över sitt liv?
Kimmel menade att det är viktig att vi kommer ihåg att kvinnorörelsen är den mest lyckade sociala rörelsen genom tiderna, från att inte ens ha haft rösträtt, kan kvinnor idag sitta på världen ledande positioner. Kvinnors förhållande har förändrats ofantligt. Men på vilket sätt har mäns syn på sig som man, sina möjligheter och mans ideal. Knappt någonting på tre generationer. Kimmel menade att han växt upp med samma ideal som sin far och han ser sin son gå samma väg.
-En man ska inte ha något med kvinnlighet/kärringhet att göra dvs. det fult/mindre värt(jo, det håller på luckras upp men mycket långsamt iom. pappaledigheten, män på dagis men det alla män godkänner det inte som något bra eller eftersträvansvärt).
-En man ska fortfarande egoistiskt ta för sig av välstånd och rikedom,
-En man ska klara allt själv och ensam, både kriser och problem.
-En man ska skita i andra och ta risker och ge sig ut i det okända.
Sitter kanske Tobbe fast i vår manlighetsnorm? Baserar sig grundvalarna i mina föräldrars generations fortfarande på heteronormen som de tvingar på sina barn, även fast kärnfamiljen splittrats? Sitter kvinnorna fortfarande fast i 50-tales duktighets ideal där hemmet ska skina och ungarna vara rena trots att hon nu dessutom har ett heltidsjobb?
Jag tror att svaret på alla frågor är ja. Och frågan är alltså nu, vad ska jag göra för att inte påverkas av mina föräldrars heteronormativitets hysteri och inte göra samma fel som våra mammor men med dessutom en karriär på köpet?
fredag, april 20, 2007
Hur män gynnas av jämställdhet
Idag har jag hört mansforskaren Michael Kimmels bla. motivera varför män tjänar på jämställdhet. Men han sa också andra bra saker såsom:
-kvinnorörelsen är den mest framgångsrika rörelsen genom tiderna vad gäller förändring för rörelsens objekt. kvinnors liv har förändrats fundamentalt under de senaste 100åren. Från att kvinnor inte ens haft rätt att rösta och ens studera till att idag tom. befinna sig bland de mäktigaste i världen.
-den stora förändring som skett de senaste 50 åren beror av att kvinnor synliggjort kön, i allafall för kvinnor. Och det har skett både vad gäller identitet, familjebild, intimitet och arbete. På vilket sätt skiljer sig bilden av maskulinitet nu och för tre generationer sen - inte mycket enligt Kimmel. Fortfarande gäller; var aldrig kärring, omge dig av status och rikedom, klara alla kriser och ta risker.
-kan kvinnor ha en kärleksfull familj som stöder och en fantastisk karriär? nej, för att männen har det.
-privilegier är osynliga för dem som har dem. De som sätter normen.
Kimmel drog ett exempel på en diskussion som förändrade hans liv vad gäller normbegreppet.
Två kvinnor i hans läsecirkelgrupp satt för 25år sen och pratade kvinnors erfarnhet. Den ena kvinnan sa; Alla kvinnor lever med en erfarenhet av att vara kvinna som skapar ett systerskap kvinnor emellan. Den andra kvinnan, som var mörkhyad, svarade att det inte alls stämmer och frågade vad hon ser i spegeln då hon vaknar på morgonen. Den första kvinnan svarade att hon ser en kvinna. Den andra kvinnan svarade att hon ser en mörk kvinna. Kimmels berättade att han då hade fnissat till och de frågade honom vad han tyckte var så lustigt. - När jag vaknar på morgonen och ser mig i spegeln ser jag en människa.
-det var alltså då han insåg hur det var att leva som man, som den objektiva människan, som aldrig behöver defineras, utan som definerar allt annat. Han frågade oss i publiken om vi någon gång mailat med någon i usa och om vi funderat på vad det är som skiljer USA från alla andra länder i världen då det kommer till e-postadressen. USA behöver inte definera sig som ett land och är det enda landet som saknar landkod. Normen behöver inte defineras vare sig det är ett land, en hudfärg, en etnicitet eller ett kön.
Splendid exempel säger jag bara.
Och just det, vad har män att vinna på jämställdhet?
Forskning visar att om män delar hushållsuppgifterna hemma syns resultat:
-i barnen; de har mindre grad av autism, har mindre problem, äter mindre mediciner, presterar bättre i skolan, är gladare och lyckligare barn.
men om inte det är orsaker nog så syns resultat:
-i fruarna; stressar mindre, går i mindre terapi, äter mindre medicin är gladare och friskare.
men om inte det är orsaker nog så syns resultat:
-i männen själva: använder mindre droger, alkohol, tobak, är mer sällan sjuk, använder mindre terapi och är överlag friskare
men om inte det är orsaker så syns resultatet:
i bättre och mer sex och kvinnorna upplever männen som mer attraktiva.
Slutsats: det som kvinnorörelsen kräver, är det som män behöver, och sker fullt ut först då män främjar och stöder jämställdhetsarbete poängterade Kimmel.
-kvinnorörelsen är den mest framgångsrika rörelsen genom tiderna vad gäller förändring för rörelsens objekt. kvinnors liv har förändrats fundamentalt under de senaste 100åren. Från att kvinnor inte ens haft rätt att rösta och ens studera till att idag tom. befinna sig bland de mäktigaste i världen.
-den stora förändring som skett de senaste 50 åren beror av att kvinnor synliggjort kön, i allafall för kvinnor. Och det har skett både vad gäller identitet, familjebild, intimitet och arbete. På vilket sätt skiljer sig bilden av maskulinitet nu och för tre generationer sen - inte mycket enligt Kimmel. Fortfarande gäller; var aldrig kärring, omge dig av status och rikedom, klara alla kriser och ta risker.
-kan kvinnor ha en kärleksfull familj som stöder och en fantastisk karriär? nej, för att männen har det.
-privilegier är osynliga för dem som har dem. De som sätter normen.
Kimmel drog ett exempel på en diskussion som förändrade hans liv vad gäller normbegreppet.
Två kvinnor i hans läsecirkelgrupp satt för 25år sen och pratade kvinnors erfarnhet. Den ena kvinnan sa; Alla kvinnor lever med en erfarenhet av att vara kvinna som skapar ett systerskap kvinnor emellan. Den andra kvinnan, som var mörkhyad, svarade att det inte alls stämmer och frågade vad hon ser i spegeln då hon vaknar på morgonen. Den första kvinnan svarade att hon ser en kvinna. Den andra kvinnan svarade att hon ser en mörk kvinna. Kimmels berättade att han då hade fnissat till och de frågade honom vad han tyckte var så lustigt. - När jag vaknar på morgonen och ser mig i spegeln ser jag en människa.
-det var alltså då han insåg hur det var att leva som man, som den objektiva människan, som aldrig behöver defineras, utan som definerar allt annat. Han frågade oss i publiken om vi någon gång mailat med någon i usa och om vi funderat på vad det är som skiljer USA från alla andra länder i världen då det kommer till e-postadressen. USA behöver inte definera sig som ett land och är det enda landet som saknar landkod. Normen behöver inte defineras vare sig det är ett land, en hudfärg, en etnicitet eller ett kön.
Splendid exempel säger jag bara.
Och just det, vad har män att vinna på jämställdhet?
Forskning visar att om män delar hushållsuppgifterna hemma syns resultat:
-i barnen; de har mindre grad av autism, har mindre problem, äter mindre mediciner, presterar bättre i skolan, är gladare och lyckligare barn.
men om inte det är orsaker nog så syns resultat:
-i fruarna; stressar mindre, går i mindre terapi, äter mindre medicin är gladare och friskare.
men om inte det är orsaker nog så syns resultat:
-i männen själva: använder mindre droger, alkohol, tobak, är mer sällan sjuk, använder mindre terapi och är överlag friskare
men om inte det är orsaker så syns resultatet:
i bättre och mer sex och kvinnorna upplever männen som mer attraktiva.
Slutsats: det som kvinnorörelsen kräver, är det som män behöver, och sker fullt ut först då män främjar och stöder jämställdhetsarbete poängterade Kimmel.
Världens mesta kvinnoregering
I vår nya regering hittas 20 ministrar, 12 av dem är kvinnor, 8 av dem är män. Detta är första gången vi har en majoritet kvinnor i regeringen, 42% är kvinnor i riksdagen. Vår nya första "riktiga" jämställdhetsminister kallar sig feminist. Partistödet till partiernas kvinnoorganisationer ska höjas från åtta till 12% av partiernas partistöd och intern adoption för regnbågsfamiljer finns inskrivet i regeringsprogrammet, man ska fortsätta kämpa för att skapa lika lön för kvinnor och män... Vad mer kan vår borgeliga regering hitta på?
tisdag, april 17, 2007
Mot naturens orden?
Jag var på utställningen Mot naturens order?- en utstillning om homoseksualitet i dyreriket" i Oslo senaste vecka. Det var liten, men med ett sprängkraftigt innehåll. Visste du att:
-i princip hela arten av delfiner och dvärshimpanser är bisexuella. Bland dvärgshimpanserna förekommer även gruppsex, och konflikter löses med sex, inte våld.
-homosexualitet finns rapporterad i 1500 arter, noggrant dokumenterad i 500arter och frekvensen uppskattas vara mycket högre än så.
-det finns dragqueens bland djur dvs. hanar som uppträder som honor för att undgå konfrontation med aggressiva hanar. Det finns även en fågelart där många hanindivider är dragqueens hela livet.
-i ett av studieområdena var 94% av den sexuella aktiviteten något som förekom enbart mellan hanarna, men registrerades aldrig som sex.
-en orsak till att forskare inte dokumenterat homosexualitet mellan djur är bl.a. rädslan att inte bli tagen som en seriös forskare.
-många djur, inklusive människan, har sex inte enbart för att få en avkomma, utan för att det 'r skönt.
-hos många djurflocker är homosexualitet en förutsättning att vara medlem av flocken. Strängt heterosexuella får varken mat, beskydd eller möjlighet att para sig heterosexuellt inom flocken.
Utställningen borde komma till Finland, men den visas i Oslo ända till hösten - så om du har vägarn förbi - titta på Nationalhistorisk museum i Oslo eller läs mer på deras hemsidor.
-i princip hela arten av delfiner och dvärshimpanser är bisexuella. Bland dvärgshimpanserna förekommer även gruppsex, och konflikter löses med sex, inte våld.
-homosexualitet finns rapporterad i 1500 arter, noggrant dokumenterad i 500arter och frekvensen uppskattas vara mycket högre än så.
-det finns dragqueens bland djur dvs. hanar som uppträder som honor för att undgå konfrontation med aggressiva hanar. Det finns även en fågelart där många hanindivider är dragqueens hela livet.
-i ett av studieområdena var 94% av den sexuella aktiviteten något som förekom enbart mellan hanarna, men registrerades aldrig som sex.
-en orsak till att forskare inte dokumenterat homosexualitet mellan djur är bl.a. rädslan att inte bli tagen som en seriös forskare.
-många djur, inklusive människan, har sex inte enbart för att få en avkomma, utan för att det 'r skönt.
-hos många djurflocker är homosexualitet en förutsättning att vara medlem av flocken. Strängt heterosexuella får varken mat, beskydd eller möjlighet att para sig heterosexuellt inom flocken.
Utställningen borde komma till Finland, men den visas i Oslo ända till hösten - så om du har vägarn förbi - titta på Nationalhistorisk museum i Oslo eller läs mer på deras hemsidor.
Män och kvinnor är lika som bär eller hotet från stereotypen
I gårdagens DN publicerades just den där artikeln som man väntat på. En som avslöjar myten om kvinnor och mäns olikheter och pekar på forskningsresultat om hur stereotypa bilder påverkar oss, även vad gäller prestationer.
"Vi har överväldigande bevis för att män och kvinnor är lika. Men människor vill hellre tro på könsskillnader. Det gör livet mer förutsägbart, säger Janet Shibley Hyde, psykologiprofessor vid University of Wisconsin-Madison i USA...Hon har kombinerat alla studier om könsskillnader från engelskspråkiga länder, och funnit att för nästan alla egenskaper och beteenden är skillnaden mellan kvinnor och män liten eller obefintlig. Ändå rör de allra flesta studierna områden där forskare har hävdat att det finns tydliga olikheter mellan könen, som verbal förmåga, matematik och sätt att kommunicera."
Hon hittade dock tre undantag;
mäns större frekvens av fysisk aggressivitet, onani och mäns positivare inställning till sex med tillfälliga partners.
Och dessa känns dessutom som ganska beroende av hur vi ser på agressivitet, onani och sex med tillfälliga partners ex. hur mycket låter man inte killar "stoja på"redan i barnsben med motiveringen att de är så typiskt för pojkar, hur skuldbelagd är inte kvinnors egen sexualitet (hon har ju inte ens ett namn på sitt kön) och hur stigmatiserad är inte bilden av den "lättfotade kvinnan"?
I artikeln framkommer även intressant läsning om könsstereotyper och matematik.
Trots att pojkar och flickor är lika bra på matematiki grundskolan, och kvinnor och män klarar introduktionskurserna på universitet lika bra, kvinnorna tom. lite bättre så lyckas män bättre på högre nivåer. Claude M Steele och hans kolleger använder sig av begreppet "hotet från stereotypen" och testade det på studenterna. Höginterllektuella studerande fick ett matematikprov som motsvarande en mycket högre matematikstudienivå än den de deltagit i. De manliga studerande klarade sig i genomsnitt mycket bättre, men då man inför provet sade att kvinnor och män tidigare klarat provet lika bra, hittades ingen könsskillnad i prestationen. Skulle det funnits medfödda skillnader skulle prestationen varit den samma oberoende av vad testledaren sagt inför provet. Hotet från stereotypen kan alltså påverka oss och våra prestationer.
Spännande resultat tycker jag som ofta funderat på hur det kom sig att jag blev så dålig på matematik i mitten på gymnasiet - jag hade ju alltid haft lätt för matematik. Och kanske också pojkarnas dåliga prestationer i skolan överlag kunde förklaras med att vi inte ens förväntar oss att de ska vara duktiga.
"Vi har överväldigande bevis för att män och kvinnor är lika. Men människor vill hellre tro på könsskillnader. Det gör livet mer förutsägbart, säger Janet Shibley Hyde, psykologiprofessor vid University of Wisconsin-Madison i USA...Hon har kombinerat alla studier om könsskillnader från engelskspråkiga länder, och funnit att för nästan alla egenskaper och beteenden är skillnaden mellan kvinnor och män liten eller obefintlig. Ändå rör de allra flesta studierna områden där forskare har hävdat att det finns tydliga olikheter mellan könen, som verbal förmåga, matematik och sätt att kommunicera."
Hon hittade dock tre undantag;
mäns större frekvens av fysisk aggressivitet, onani och mäns positivare inställning till sex med tillfälliga partners.
Och dessa känns dessutom som ganska beroende av hur vi ser på agressivitet, onani och sex med tillfälliga partners ex. hur mycket låter man inte killar "stoja på"redan i barnsben med motiveringen att de är så typiskt för pojkar, hur skuldbelagd är inte kvinnors egen sexualitet (hon har ju inte ens ett namn på sitt kön) och hur stigmatiserad är inte bilden av den "lättfotade kvinnan"?
I artikeln framkommer även intressant läsning om könsstereotyper och matematik.
Trots att pojkar och flickor är lika bra på matematiki grundskolan, och kvinnor och män klarar introduktionskurserna på universitet lika bra, kvinnorna tom. lite bättre så lyckas män bättre på högre nivåer. Claude M Steele och hans kolleger använder sig av begreppet "hotet från stereotypen" och testade det på studenterna. Höginterllektuella studerande fick ett matematikprov som motsvarande en mycket högre matematikstudienivå än den de deltagit i. De manliga studerande klarade sig i genomsnitt mycket bättre, men då man inför provet sade att kvinnor och män tidigare klarat provet lika bra, hittades ingen könsskillnad i prestationen. Skulle det funnits medfödda skillnader skulle prestationen varit den samma oberoende av vad testledaren sagt inför provet. Hotet från stereotypen kan alltså påverka oss och våra prestationer.
Spännande resultat tycker jag som ofta funderat på hur det kom sig att jag blev så dålig på matematik i mitten på gymnasiet - jag hade ju alltid haft lätt för matematik. Och kanske också pojkarnas dåliga prestationer i skolan överlag kunde förklaras med att vi inte ens förväntar oss att de ska vara duktiga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
